Första gången jag skickade in mitt manus "Skuggvinter" till förlag var 2013.

Det skickades med post i tre tjocka kuvert till tre olika förlag.

Svaret blev tre standardrefuseringar. Det gjorde så ONT!

Jag hörde till och med av mig till ett förlag för att fråga om de kunde kommntera vad det var som brustit men det enda jag fick veta var att personen som läst tyvärr förmedlat att det inte höll för publicering.

Punkt slut.

Jag tror att jag lovade mig själv att aldrig mer skicka iväg någonting, åtminstone inte till DE förlagen.

Jag skrev ingenting på flera månader men sedan kunde jag ändå inte låta bli att fråga min syster om hon kunde läsa och tycka till.

Hon gjorde det och sa "Fram till sidan 80 är det tråkigt. Men efter det behöver du inte ändra på någonting".

Det gav mig det hopp jag behövde för att sätta igång med ändringar och i januari 2014 var det klart att skickas iväg igen. 

Och när jag ringde ett av DE förlagen (besvikelsen hade jag släppt för länge sedanWow!) lät förläggaren så positiv till att ta emot mitt manus att jag fick ytterligare hopp.

I slutet av mars (efter två standardrefuseringar) kunde jag inte låta bli att ringa det förlag som låtit positivt för att höra hur det gick.

Förläggaren sa då att de sett stora förjänster med mitt manus (som f ö lästs av en mycket erfaren lektör) och erbjöd sig att skicka lektörsutlåtandet till mig.

VAD ÄR DÅ ETT LEKTÖRSUTLÅTANDE?Blinkar undrar du kanske helt berättigat.

Jo, om manusgruppen på ett förlag bläddar lite i ett manus och tycker att det verkar intressant och möjligen skulle kunna vara något skickas det till lektör som tittar närmare på det.

Hen har sedan till uppgift att återkomma till förlaget med ett utlåtande.

(Jag antar att dessa utlåtanden kan variera, alltså vara kortare eller mer innehållsríka beroende på hur lovande hen tycker att manuset är).

Men hur som helst om man (som ännu inte utgiven författare) får ta del av ett sådant betyder det ungefär "Vi har sett att du och ditt manus har stor potential. Här får du se vad vi tycker att du behöver arbeta med i din text. Om du lyckas med ändringarna så kanske..."

Det var vad jag fick i mars 2014 och det förändrade mitt (skrivande) liv!

Från att ha känts som att det där med att bli utgiven var något så otroligt avlägset som aldrig skulle hända (ungefär som avståndet till en stjärna i en annan galax) så förstod jag att min dröm kunde bli sann.

Det var inte bara jag (och snälla släktingar och vänner) som tyckte att jag kunde skriva, det fanns förlag som såg det också...Galen

 

 Sedan dess har det hänt en del och jag har lärt mig en del.

OCH jag sitter fortfarande med ändringar...Förvirrad

Sista utlåtandet fick jag i mars i år och det är utifrån de förslagen på ändringar jag jobbar nu.

Nedan kommer jag att publicera meningar ur dessa utlåtanden.

Jag har pratat med förlaget som sa att det gick bra att lägga ut just korta stycken, inte hela utlåtanden. Det är en förtroendefråga, sa förläggaren, eftersom lektörerna som läser är anonyma och utifrån den förutsättningen är det inte önskvärt att lägga ut deras bedöming i sin helhet på nätet.

Jag har även lovat att inte namnge förlaget men jag fick berätta att det är ett av de riktigt stora i Sverige så det gör jag med stolthetWow!

Sedan kommer även ett kortare mejl från Bonniers att publiceras!

Det fick jag efter att ha frågat, efter en standardrefusering från dem, om de hade möjlighet att kommentera vad som brustit i "Skuggvinter".

 

Delar av lektörsutlåtanden:

 (2014)

"Göteborgsmiljöerna är utmärkt hanterade, särskilt de återkommande caféscenerna fungerar fint som röd tråd"

"Prosan håller bra nivå, även om dialogen är tämligen generisk och bör finslipas."

"Ett lovande manus som har alla beståndsdelar men inte den rätta strukturen".

(2016)

"Det handlar alltså om en thriller med romance-drag och det är ett format som känns riktigt fräscht".

"Min främsta anmärkning är de inledande kapitlen som utspelas på ett ålderdomshem. jag får inte dessa delar att hänga ihop med resten av intrigen och tror att det vore bätre att satsa på att etablera Alices studiemiljö istället".

 

(2015) Från Albert Bonniers förlag:

"Det som sades på vår genomgång av ditt manus var att vi inte känner att manuset är klart. Du skriver i ditt följebrev att du vill skriva en spännande roman. Det är svårt att få sitt manus antaget, och när det gäller spänningsromaner är kravet ännu högre-det är en svår genre att skriva i.

Även om du skriver bra och har ett säkert språk tycker vi inte att din berättelse, som den framförs nu, är särskilt spännande. Vi tycker helt enkelt inte att ditt manus räcker hela vägen fram till färdig bok".