Blogginlägg

13. okt, 2018

 

Nu är det två helger sedan jag och maken hade en underbar helg i Göteborg, besökte Bokmässan och bodde på hotell. 

Vi var så nöjda över att vi hittat ett rum till ett så bra pris! Och inte för att det var något fel på hotellet, verkligen inte. Dessutom låg det på sju minuters gångavstånd från mässan, bara att gå dit när man ville och slänga sig i dubbeslängen och...Fast det såg ut så här (ja, som ni ser på bilden). Det var därför det var så billigt. Vi skrattade gott. Det kunde vi unna oss för vi hade gott vin och god mat innanför västarna. Och ingenting innan denna minnesvärda lördag hade förresten varit speciellt billigt. 

Nu är det lördag igen, jag dricker ett glas rött och tittar in här mest för att tala om att jag håller på att starta en ny blogg. Den hittar du på https://mittmanus.com/

Den är inte klar, och med tanke på min utmattning lär den väl inte bli det inom den närmaste framtiden heller. Dessutom är aktuellt inlägg misstänkt likt det förrförra här, jag skriver lite om mitt möte med Emelie Schepp. Men det tål att upprepas och speciellt om man skriver själv är det förmodligen uppmuntrande Ler För er som följer min blogg kan jag tala om att den nya kommer drivas i samma anda som den här, det är bara att jag byter till Wordpress istället. Och med det säger jag hejdå för idag.

TACK för att du läste  Hjärta och titta gärna in på min nya sida!

 

12. okt, 2018

Jag känner mig ungefär sån här. Som ett tunt, frostbitet löv som far runt i vinden. Fast löven på fotot blåser ju inte omkring direkt. Och det gör väl inte jag heller. Men det känns så, om man nu ska försöka med en liknelse. Och visst är bilden vacker? Och jag ska antagligen börja jobba nästa vecka och det känns jättejobbigt. Visserligen bara deltid, vilket på min ordinarie deltid inte blir speciellt många timmar. (Vilket är tur). Och på samma gång som det känns overkligt, så är det pirrigt på ett förhoppningsfullt sätt.

Jag skulle bli så himla lycklig om det funkade! Om jag kan ett stort steg tillbaka in i min tillvaro igen och det faktiskt får gå braLer

Att vara lokalvårdare på en stor och dammig fabrik är väl inte så glammigt, men för en fyrabarnsmamma som sällan får vara ifred hemma, så är det så SKÖNT! Och dessutom, inte att förglömma, är det min mest stabila månadsinkomst.

Jag avrundar här för tillfället, det händer mycket en trappa ner just nu. Och ute lyser solen på löven och det är verkligen vackert överallt. TACK för att du läste, ha en riktigt fin helg och ta hand om digHjärta

 

6. okt, 2018

Psst! Det pågår en utlottning på skuggvinters facebook just nu, där chansen finns att vinna ett signerat ex på onsdag (10 oktober). Så bara in, GILLA&DELA och kommentera att du gjort detVinkar

Det var en gång en kvinna som hade skrivit ett manus som hon trodde på. Hon skickade det till några stora förlag. Efter två veckor fick hon ett refuseringsbrev från ett av dem. Standard. Sedan ingenting. Efter ett tag tog hon mod till sig och ringde upp de andra, men ingen hade haft tid att läsa. Och det här var ett BRA manus!! Med facit i hand vet hela Sverige det.

Hon tog beslutet att ge ut "Märkta för livet" själv, tryckte upp 5000 ex i pocketvariant så att folk skulle våga köpa en bok av en okänd debutant, satte sig i bilen och åkte runt och signerade. Mycket och länge. (Bl a på Ica Maxi i Borås där jag suttit många gånger). Efter ett halvår hade hon sålt 40 000 (!) ex och förlagen började ringa...

WOW! Jag tycker det är en helt otrolig historia. Inte minst, utan störst faktiskt, att våga tro så mycket på sig själv och sin bok att man ger ut den, trots att ingen i skriv-branschen uppmuntrat till det, tvärtom.

Sedan hade hon koll på det där med marknadsföring också. Emelie Schepp, som blev Årets Deckarförfattare 2016, och vars läsvärda serie om åklagaren Jana Berzelius, sålts till 30-talet länder vid detta laget, hade faktiskt allt.

Men det var inget förlag som såg det på förhand, trots att de fick både chans och tid. Ett halvår, berättade Emelie för mig på Bokmässan i söndags. Vi pratade säkert i 20 minuter, om allt från hur det känns att bli refuserad till signeringar. Det var STORT för mig att få träffa henne, för i flera år var det just hennes berättelse jag bar med mig.

Det kan funka även om man inte har ett enda ynka förlag med sig. Man kan ge ut själv och lyckas!

- Du gör allt rätt, sa hon till mig. Jag vill verkligen betona det, att du är på rätt väg! Fortsätt så.

Jag hade berättat att jag varit så noga med att Skuggvinter skulle bli så perfekt som det bara gick; korrläst massa gånger, betalat dyra pengar för lektör, varit noga med snyggt omslag, men också om stor skylt med recensioner när jag signerar, utlottningar på Facebook o s v. 

- Jag har ju lärt mig av den bästa, sa jag då och blinkade. För jag har läst många intervjuer med henne, där hon verkligen är generös med att ge bra tips.

 Om du som läser är en dem som skriver och hoppas; Fortsätt hoppas för sjutton, och fortsätt skriv! Om du känner att du har något, eller att det en dag kan bli något, TRO på det! Det var tron som bar mig och Skuggvinter till utgivning...och herregud, det gäller väl alla författare tänker jag. Med Emelie Schepp i spetsen, som inte ens väntade på att någon skulle anta henne.

Bilden är tagen av hennes man, som också var väldigt trevlig. Med det avslutar jag, och påbörjar lördagskvällen. TACK till dig som läste, och vad du än gör; TRO på dig självHjärta

 

 

1. okt, 2018

Ett superkort inlägg här, innan det är dags för eftermiddagsvila. Måste bara skriva några rader, är helt slut men euforisk efter helgen.

Jag har; besökt mässan (som ni säkert förstår), hälsat på mitt förlag Visto, så STORT efter all kontakt via mejl att se dem i verkligheten (!) sprungit från monter till monter...eller, så var det inte riktigt. Det började med lite jobbiga känslor, jag skulle ju faktiskt stått där och sålt  Skuggvinter men så blev det inte. Men ganska snabbt träffade jag författaren Elin Säfström, nej, inte av en lycklig slump utan det hela var planerat, vi drack kaffe...och sedan hoppsan, och inte heller av en slump hamnade vi i Champagnebaren. Dyrt men gott, och bubbel tillsammans med henne visade sig vara ett under för min låga sinnesstämning. Ja, ni ser väl bilden...Galen

Jag slappnade helt enkelt av, struntade i att känna mig sjuk och misslyckad och bara njöt av att vara där istället! Andra saker jag gjorde: 

Pratade med några författare till, som jag haft lite kontakt med via bloggar och förlag, underbart!

Glömde att betala för en signerad bok. Fast jag kom på det, som tur var, och vände...

Tvingades köpa min egen bok för 150 kr, (japp, Skuggis) eftersom jag skulle ge bort den till...en känd författare som ni får se bild på i nästa inlägg.

- Jag sa att du skulle tagit med dig några ex, muttrade min man då. Min manHjärtaJag älskar min man! Vi bodde på hotell, vi var ute och åt på kvällen, vi hade gott om tid att prata. Sagolikt. Har inte varit så mycket av det sista tiden. Men alltså, denna helgen!

Fortsättning följer i nästa inlägg. TACK till dig som läste, hoppas du hade det bra om du besökte mässan och att du får en fin start på denna vecka!

 

28. sep, 2018

Jaha, vad ska ni köpa nu då på Bokmässan när inte  Skuggvinter  finns där? 

Hehe, skämt åsido. I brist på annat. I skrivande stund känns det helt okej, mycket beroende på insikten om att jag inte orkar delta. Detta året. OCH på det faktum att jag och maken skaffat barnvakt (TACK mamma och pappa)Hjärta och bokat hotell i Göteborg. Det är nämligen enda sättet för mig att orka besöka mässan, att veta att jag har en säng i närheten;) Det blir alltså inte baluns och galej till sent, nejdå, men får jag vila ska jag nog orka släpa mig till en restaurang (åtminstone hotellets) och äta en god middag på kvällen.

Sedan har jag packat med böcker (vad vore livet utan det?!), även en som handlar om mindfulness som jag tycker mycket om.

Men nog om det nu. Tänkte istället lyfta fram de tre böcker ni ser på bilden, med författare som alla deltar på årets Bokmässa. Kul nog vänder de sig till lite olika åldersgrupper, även om jag läst allihop med behållning!

Sömnernas sömn  är den avslutande i en triologi med tonåringen Tilda i huvudrollen. Hennes uppgift som (ofrivillig) väktare i Stockholm är att se till att krångliga tomtar, troll och älvor hålls åtskilda från, och osynliga för oss människor. Ett svårt uppdrag, men Tilda kämpar beundransvärt på, och författaren Elin Säfström har klarat av att skildra den roliga, men även sorgliga kampen (för ung är det minsann inte heller lätt att vara) med glans. Världsklass!  har ingen mindre än DN;s recensent skrivit. (Dagens Nyheter, ja. Och jag skulle för en sådan recension)! Ettan heter  En väktares bekännelser  och tvåan  Visheten vaknar. Och när Elin signerar finns hon hos Lilla Piratförlaget. Min trettonåriga tjej har läst och varit helt fast i alla tre, kan jag tillägga. 

Även  Avien  är fantasy, och vänder sig till unga vuxna, men som sagt, jag har läst och njutit! Språket och berättelsen har jag tidigare liknat vid en flod som flyter fram i ett vackert sagoland. Ja, precis, ALLT flyter i Maria Wälsäters  debut och är en ren fröjd att läsa. Maria med bok hittar ni i Ebes förlags monter AO2:69. 

Sista boken är vuxenbok Vinkar Liksom jag har  Veronica Almer  gett ut sin bok Sunt förnuft, vilt hjärta på Visto förlag. Mer romance till svenska folket tycker hon, och yes, här finns det lustHjärtaCharmigt och sexigt! Man missar inte heller kärleken till språket, vissa av meningarna var så vackra att jag tappade andan när jag läste! Det är Veronicas första gång på mässan (men långtifrån den sista gissar jag). Hon signerar i Vistos monter B0739 på lördag kl 16.15-18.00, samt söndag kl 9.00-11.00

Oj, vad tiden gick...Måste packa nu. TACK till dig som läste och ha en riktigt fin helgHjärtaKanske även du besöker mässan?