Blogginlägg

6. okt, 2018

Psst! Det pågår en utlottning på skuggvinters facebook just nu, där chansen finns att vinna ett signerat ex på onsdag (10 oktober). Så bara in, GILLA&DELA och kommentera att du gjort detVinkar

Det var en gång en kvinna som hade skrivit ett manus som hon trodde på. Hon skickade det till några stora förlag. Efter två veckor fick hon ett refuseringsbrev från ett av dem. Standard. Sedan ingenting. Efter ett tag tog hon mod till sig och ringde upp de andra, men ingen hade haft tid att läsa. Och det här var ett BRA manus!! Med facit i hand vet hela Sverige det.

Hon tog beslutet att ge ut "Märkta för livet" själv, tryckte upp 5000 ex i pocketvariant så att folk skulle våga köpa en bok av en okänd debutant, satte sig i bilen och åkte runt och signerade. Mycket och länge. (Bl a på Ica Maxi i Borås där jag suttit många gånger). Efter ett halvår hade hon sålt 40 000 (!) ex och förlagen började ringa...

WOW! Jag tycker det är en helt otrolig historia. Inte minst, utan störst faktiskt, att våga tro så mycket på sig själv och sin bok att man ger ut den, trots att ingen i skriv-branschen uppmuntrat till det, tvärtom.

Sedan hade hon koll på det där med marknadsföring också. Emelie Schepp, som blev Årets Deckarförfattare 2016, och vars läsvärda serie om åklagaren Jana Berzelius, sålts till 30-talet länder vid detta laget, hade faktiskt allt.

Men det var inget förlag som såg det på förhand, trots att de fick både chans och tid. Ett halvår, berättade Emelie för mig på Bokmässan i söndags. Vi pratade säkert i 20 minuter, om allt från hur det känns att bli refuserad till signeringar. Det var STORT för mig att få träffa henne, för i flera år var det just hennes berättelse jag bar med mig.

Det kan funka även om man inte har ett enda ynka förlag med sig. Man kan ge ut själv och lyckas!

- Du gör allt rätt, sa hon till mig. Jag vill verkligen betona det, att du är på rätt väg! Fortsätt så.

Jag hade berättat att jag varit så noga med att Skuggvinter skulle bli så perfekt som det bara gick; korrläst massa gånger, betalat dyra pengar för lektör, varit noga med snyggt omslag, men också om stor skylt med recensioner när jag signerar, utlottningar på Facebook o s v. 

- Jag har ju lärt mig av den bästa, sa jag då och blinkade. För jag har läst många intervjuer med henne, där hon verkligen är generös med att ge bra tips.

 Om du som läser är en dem som skriver och hoppas; Fortsätt hoppas för sjutton, och fortsätt skriv! Om du känner att du har något, eller att det en dag kan bli något, TRO på det! Det var tron som bar mig och Skuggvinter till utgivning...och herregud, det gäller väl alla författare tänker jag. Med Emelie Schepp i spetsen, som inte ens väntade på att någon skulle anta henne.

Bilden är tagen av hennes man, som också var väldigt trevlig. Med det avslutar jag, och påbörjar lördagskvällen. TACK till dig som läste, och vad du än gör; TRO på dig självHjärta

 

 

1. okt, 2018

Ett superkort inlägg här, innan det är dags för eftermiddagsvila. Måste bara skriva några rader, är helt slut men euforisk efter helgen.

Jag har; besökt mässan (som ni säkert förstår), hälsat på mitt förlag Visto, så STORT efter all kontakt via mejl att se dem i verkligheten (!) sprungit från monter till monter...eller, så var det inte riktigt. Det började med lite jobbiga känslor, jag skulle ju faktiskt stått där och sålt  Skuggvinter men så blev det inte. Men ganska snabbt träffade jag författaren Elin Säfström, nej, inte av en lycklig slump utan det hela var planerat, vi drack kaffe...och sedan hoppsan, och inte heller av en slump hamnade vi i Champagnebaren. Dyrt men gott, och bubbel tillsammans med henne visade sig vara ett under för min låga sinnesstämning. Ja, ni ser väl bilden...Galen

Jag slappnade helt enkelt av, struntade i att känna mig sjuk och misslyckad och bara njöt av att vara där istället! Andra saker jag gjorde: 

Pratade med några författare till, som jag haft lite kontakt med via bloggar och förlag, underbart!

Glömde att betala för en signerad bok. Fast jag kom på det, som tur var, och vände...

Tvingades köpa min egen bok för 150 kr, (japp, Skuggis) eftersom jag skulle ge bort den till...en känd författare som ni får se bild på i nästa inlägg.

- Jag sa att du skulle tagit med dig några ex, muttrade min man då. Min manHjärtaJag älskar min man! Vi bodde på hotell, vi var ute och åt på kvällen, vi hade gott om tid att prata. Sagolikt. Har inte varit så mycket av det sista tiden. Men alltså, denna helgen!

Fortsättning följer i nästa inlägg. TACK till dig som läste, hoppas du hade det bra om du besökte mässan och att du får en fin start på denna vecka!

 

28. sep, 2018

Jaha, vad ska ni köpa nu då på Bokmässan när inte  Skuggvinter  finns där? 

Hehe, skämt åsido. I brist på annat. I skrivande stund känns det helt okej, mycket beroende på insikten om att jag inte orkar delta. Detta året. OCH på det faktum att jag och maken skaffat barnvakt (TACK mamma och pappa)Hjärta och bokat hotell i Göteborg. Det är nämligen enda sättet för mig att orka besöka mässan, att veta att jag har en säng i närheten;) Det blir alltså inte baluns och galej till sent, nejdå, men får jag vila ska jag nog orka släpa mig till en restaurang (åtminstone hotellets) och äta en god middag på kvällen.

Sedan har jag packat med böcker (vad vore livet utan det?!), även en som handlar om mindfulness som jag tycker mycket om.

Men nog om det nu. Tänkte istället lyfta fram de tre böcker ni ser på bilden, med författare som alla deltar på årets Bokmässa. Kul nog vänder de sig till lite olika åldersgrupper, även om jag läst allihop med behållning!

Sömnernas sömn  är den avslutande i en triologi med tonåringen Tilda i huvudrollen. Hennes uppgift som (ofrivillig) väktare i Stockholm är att se till att krångliga tomtar, troll och älvor hålls åtskilda från, och osynliga för oss människor. Ett svårt uppdrag, men Tilda kämpar beundransvärt på, och författaren Elin Säfström har klarat av att skildra den roliga, men även sorgliga kampen (för ung är det minsann inte heller lätt att vara) med glans. Världsklass!  har ingen mindre än DN;s recensent skrivit. (Dagens Nyheter, ja. Och jag skulle för en sådan recension)! Ettan heter  En väktares bekännelser  och tvåan  Visheten vaknar. Och när Elin signerar finns hon hos Lilla Piratförlaget. Min trettonåriga tjej har läst och varit helt fast i alla tre, kan jag tillägga. 

Även  Avien  är fantasy, och vänder sig till unga vuxna, men som sagt, jag har läst och njutit! Språket och berättelsen har jag tidigare liknat vid en flod som flyter fram i ett vackert sagoland. Ja, precis, ALLT flyter i Maria Wälsäters  debut och är en ren fröjd att läsa. Maria med bok hittar ni i Ebes förlags monter AO2:69. 

Sista boken är vuxenbok Vinkar Liksom jag har  Veronica Almer  gett ut sin bok Sunt förnuft, vilt hjärta på Visto förlag. Mer romance till svenska folket tycker hon, och yes, här finns det lustHjärtaCharmigt och sexigt! Man missar inte heller kärleken till språket, vissa av meningarna var så vackra att jag tappade andan när jag läste! Det är Veronicas första gång på mässan (men långtifrån den sista gissar jag). Hon signerar i Vistos monter B0739 på lördag kl 16.15-18.00, samt söndag kl 9.00-11.00

Oj, vad tiden gick...Måste packa nu. TACK till dig som läste och ha en riktigt fin helgHjärtaKanske även du besöker mässan?

 

 

24. sep, 2018

...Vet ännu inte riktigt hur det kommer att kännas när jag, förhoppningsvis, besöker Bokmässan på lördag. Men inte för att ställa mig i en monter och sälja  Skuggvinter  som det var tänkt. Utan "bara" som vanlig besökare. 

Jag har verkligen försökt att hålla gnistan uppe så mycket (läs så lite som det går) under det här utmattningsskit-syndromet. Men det är klart, glad över det kan jag inte vara. Inte just nu i alla fall. Och på ett sätt känner jag mig så otroligt misslyckad.

Drömmen gick i uppfyllelse - och sedan blev hon utmattad. 

Samtidigt som jag avbokat signeringar, bokmässa och möjligtvis något mer, samt inte skriver en rad, finns det något inom mig som börjar ropa, nu när jag blir piggare:  Hallååå!" Inte nu! Jag hade känslan av att jag var på väg någonstans och jag hade faktiskt kul! 

För det hade jag verkligen. Jag tyckte att det var roligt att sälja bok. Det passade mig och det visste jag inte innan. 

Och nu?

Nu försöker jag aktivt att INTE sälja böcker. (Ja, det är sant). För om Skuggvintrarna tar slut och jag fortfarande har ett skrivet kontrakt med mitt förlag är jag skyldig att förse dem med böcker, så att de inte tar slut på Adlibris, Bokus, CDON m fl. Den forna glädjen över att försäljningen gick så bra har övergått i en önskan att ingen ska fråga efter min bok, samt att den ska dala på Vistos försäljningslista. Vilket den också gör, eftersom nobody gör reklam för den på minsta vis.

Något kluvet, till och med skrattretande kan tyckas, men eftersom jag inte orkar annat än att hålla mig i skinnet och knappast det, passar det mig ganska bra, det där att göra ingenting på den fronten. Tyvärr. Blotta tanken på att den skulle gå till nytryck och att jag skulle ha 1000 ex till i källaren ger mig endast ett obehagligt adrenalinpåslagGråter

Så är det, gott folk och så kommer det förbli till bättre stunder stundar. Och vad är det då kanske ni undrar?

Jo, förutom att bli frisk (och det hoppas jag innerligt att jag blir) längtar jag efter att skriva. Oavsett om  Vårskogen  ges ut eller inte. Och  det  måste väl ändå sägas, är författande i sin renaste form. Avslutar med det konstaterandet, för denna gång. Allra största TACK till dig som läste, och ta hand om digHjärta

 

20. sep, 2018

I somras när jag satt på altanen skådade jag ut över en brun gräsmatta. Allt var hett och himlen var blå. 

Nu är det grönt, fast med inslag av höstens färger och det regnar. Och jag börjar känna igen mig själv men påminns hela tiden om att jag inte riktigt är som jag var.

Jag tror att allt kommer att bli bra, men på ett annorlunda sätt. Förtydligande; jag  hoppas  att det kommer bli bra, men att jag lyckas hitta nya, lugnare vägar att leva mitt liv på framöver.

Det börjar gå upp för mig att en utmattning i sig inte förändrar så mycket när man är på väg tillbaka, jag kommer aktivt behöva JOBBA för en förvandling. Det kanske låter naivt att inte ha insett det innan, men jag har inte orkat tänka så mycket de sista månaderna. Och det är konstigt att säga hej till de sidor man känner igen hos sig själv och samtidigt inse att de inte fungerar som förut. Och att det förmodligen är bra.

Har inget klokare att tillägga idag, men hoppas att det kommer räcka en liten bit på min vandring mot något nytt...

TACK till dig som läste, och ta hand om digHjärta