Blogginlägg

26. aug, 2018

Hoppsan, förstasidan visste jag inte att det skulle bli...Det finns en artikel också förstås, inuti tidningen. Det känns stort att vi, och min lilla skrivskrubb är med i Borås Tidning! Ska nog fira ikväll med ett litet glas rött. (Med betoning på litet, tål inte mycket just nu)VinkarHa ett fint avslut på helgen, eller om du läser detta en annan dag; en bra start på nya veckanHjärta Lägger ut artikeln i nästa inlägg.

25. aug, 2018

Minstingens gosedjur har också börjat skolan...

...har gått bra för alla fyra och jag är så himla glad över det LerOch nu är det helg och vi ska bara ta det lugnt och äta gott. Faktum är att äldsta dottern gör en ny rätt i köket just nu, vegetarisk(!) ur nya kokboken, medan hennes lillasyster ställer massa frågor om allting. Minstingen, som börjat ettan nu i veckan.

- Vi kommer ha jättesvår matte, berättade hon stolt för sina syskon som skrattade ömt i smyg. OCH vi ska ha läsläxa, fortsatte hon. 

Been there, done that, tänkte de större. Med all rätt. 

Vi är alla på olika platser i livet. Och även om jag är fortsatt trött och vilar / sover mycket medan jag längtar efter piggare dagar, så är jag som sagt nöjd just nu.

Jag skrev ju i förra inlägget att två av barnen började i helt nya klasser, i ny skola i veckan, det var mycket nervositet innan, men so far, so good! Och nuet är allt vi har.

Nu sprids doften av...något nytt från köket, mannen i huset kommer snart upp och jag ska, föga förvånande, krypa ner i sängen efter maten. Solen lyser ute men i morse på min promenad var det tungt av fukt och regn i skogen och jag drömde om att umgås med mitt manus. Men det blir nog inte i dag. Allra största TACK till dig som läste, ta hand om dig och ha en fin helgHjärta

 

 

22. aug, 2018

Man kan beskylla mig för mycket, men inte för att vara en cool och easy-going mamma...

Idag har jag två barn som börjar i helt nya klasser och minstingen går från förskoleklass till ettan...och jag har nästan gått åt av nervositet de sista dagarna. Men det säger jag inte till dem, (och de är f.ö inte det minsta intresserade av min blogg).

- Mamma, tänk om det inte går bra? Tänk om jag inte får nya vänner?

- Det kommer gå bra, säger jag. Och skulle det kännas lite knepigt i början är det så för de flesta men efter ett tag har man lärt känna nya, spännande klasskamrater.

Så ler jag stort och (hoppas jag) förtroendeingivande, och sedan springer jag undan med fladder i magen och tänker Herregud, tänk om det inte går bra? Tänk om de inte hittar nya vänner?

Hur det än går har alla gett sig iväg nu, jag ska skriva klart och sedan, krypa ner i sängen igen. Är mer utmattad än vanligt eftersom igår, sista dagen på sommarlovet, var en väldigt ansträngande dag med mycket känslor här hemma.

Bland annat detta;

Jag, ropar till en av sönerna;

- DU BÖRJAR SKOLAN IMORGON OCH DET ÄR VIKTIGT ATT SE FRÄSCH UT!

Sonen, liggande i sängen, lättar motvilligt på ena luren:

- Va?! Vad sa du? Är det mat?

Minstingen: - Mamma, titta vilka fina pennor jag har packat! Hon strålar som en sol när hon låter mig titta ner i sitt prinsess-pennfack.

- Men gumman, det där är ju mina bästa skriv-pennor! Dem kan du inte ta till...

Minstingen börjar gråta eftersom hon kommer vara den enda som inte har egna pennor med till skolan.

Äldsta dottern: Förberedelser i två dygn, minst. Tog tiden igår hur lång tid det tog att göra iordning sig för skolan. Det visade sig att make-upen och mobilkollen tog längst tid. Hennes storebror höll på att dö, han kan inte förstå hur man kan göra så mycket ONÖDIGT på morgonen när man kan sova istället.

Hans syster nonchalerade honom. Gick ner i tvättstugan för nödvändig inspektion av vilka kläder som var rena. Gick till affären och köpte frallor och tuggummi. Fyllde badrummet på övervåningen med smink och skumma krämer. Fyllde sitt skrivbord med mer smink och förberedande ansiktsmasker.

Och så, yngste sonen i morse. Kom med panik i blicken. 

- Mamma, vart är mina SVARTA jeans? Jag kan inte ha dom här blå, jag kommer säkert bli retad då!

Som tur var hittade vi dem. Livsglädjen och modet i hans blick återkom. Och jag fortsatte bre en macka med leverpastej på, fråga om alla kom ihåg tandborstningen, leta efter en Puma-tröja i hallen och bilnycklarna och så...Iväg! Men nu, några timmars lugn och sömn hoppas jag innan eftermiddagen tar vid. TACK till dig som läste, vad du än gör idag hoppas jag att du får en fin veckaHjärta

 

 

 

17. aug, 2018

Bild från tidningen Skriva

Förra veckan ringde en journalist och frågade om hon fick göra en intervju. 

- Du har ju varit med i tidningen innan, sa hon, men då handlade det mest om boken. Jag tycker att det vore intressant att höra hur du får till allt. Du har fyra barn, du bloggar...

- Mmm, sa jag. Fast sanningen är att jag inte alls får till det för tillfället. 

Och så berättade jag om min utmattning, vilket inte är någon hemlighet eftersom jag skrivit om det här. Men hon ville komma ändå, och jag tänkte att det kunde gaska upp mig lite grand så jag sa ja.

I fredags morse, då de skulle komma, ringde en man från BT och frågade om det var okej att de skickade ut fotografen innan journalisten, han skulle vidare på andra uppdrag och hade bråttom.

Jag sa att det gick bra och påbörjade min runda för att väcka barn. Det skulle vara trevligt om de var med på bilden, tyckte tidningen och barnen hade sagt ja. När fotografen ångade in en halvtimme efteråt satt de påklädda och gäspade i soffan.

- Hej hej, sa han, hur har vi tänkt här då? Du är författare, förstår jag och vi skulle ta en bild.

- Ehh, jaa, sa jag för jag tycker fortfarande att det känns konstigt att bli kallad författare. Jag har inte tänkt, lade jag till sedan. Jag trodde att ni hade tänkt.

- Vi har inte tänkt, sa fotografen. 

- Nähä, sa jag och så uppstod tystnad. Men bara en liten stund, för jag hade tänkt lite i alla fall. Jag visade honom bilden som fotografen från tidningen  Skriva  tog när de var här och gjorde ett reportage 2016. 

- Men det ser ju trevligt ut, sa han genast. Vart har du...ehh, det där utrymmet någonstans?

- Skrivskrubben, sa jag, och så gick vi uppför trappan till övervåningen med barnen i släptåg. 

Det gick undan när han knäppte, både ensam på mig och omgiven av barn. Sedan blev det ytterligare några bilder på oss i soffan innan han sa tack och hej. Då hade journalisten hunnit komma, det blev kaffe och pratstund i köket och ja, visst gaskade det upp. En otroligt stor skillnad från när  Skriva  besökte mig var att då handlade artikeln om att jag  ville  bli utgiven och nu har  Skuggvinter faktiskt  kommit ut! Helt otroligt egentligen och jag blev påmind, mitt i det trista som är just nu, om allt bra som hänt de sista åren!

Måste hämta minsta barnet på fritids nu och sedan, min vana trogen, blir det sängen i några timmar...TACK till dig som läste och sköt om digHjärta

12. aug, 2018

På något skumt sätt tycker jag mig, som jag skrev i förra inlägget, må lite, lite bättre. Jag är inte mycket piggare, eller möjligtvis en aning, men jag tror att jag känner mig piggare i  huvudet. Mer som ett sammanhängande jag. Ja, ni hör, det är nog bäst att sluta med analyser här. Istället slänger jag in en bild på vårt  äntligen  tapetserade sovrum, där den som är intresserad även kan se en skymt av den gamla tapeten. 

- Man ska inte underskatta att sådant här påverkar, konstaterade brorsan, när han påmindes om hur vårt sovrum sett ut. Han är inte hemma hos oss så ofta eftersom han bor i Stockholm. Det ska man verkligen  inte,  lade han till efter en noggrann titt på den orangerandiga.

Med andra ord; med lite tur kanske utmattningen ger med sig nu, när jag slipper den och får vila omringad av lugnande gröntVinkar

Nu har den glade tapetseraren avslutat sin semester och åkt till jobbet. Det känns hemskt men samtidigt bra, för jag tycker att sommaren, trots allt har varit fin. Känns lite motigt att säga p g a klimathotet men; Vilket väder det har varit! Sommar kan det dock inte vara forever. Nu blir det snart vardag igen, även om jag är fortsatt sjukskriven. 

TACK till dig som läste, vem du än är, och oavsett om du har ledigt eller inte så hoppas jag att du tar hand om digHjärta