12. okt, 2018

Som ett löv

Jag känner mig ungefär sån här. Som ett tunt, frostbitet löv som far runt i vinden. Fast löven på fotot blåser ju inte omkring direkt. Och det gör väl inte jag heller. Men det känns så, om man nu ska försöka med en liknelse. Och visst är bilden vacker? Och jag ska antagligen börja jobba nästa vecka och det känns jättejobbigt. Visserligen bara deltid, vilket på min ordinarie deltid inte blir speciellt många timmar. (Vilket är tur). Och på samma gång som det känns overkligt, så är det pirrigt på ett förhoppningsfullt sätt.

Jag skulle bli så himla lycklig om det funkade! Om jag kan ett stort steg tillbaka in i min tillvaro igen och det faktiskt får gå braLer

Att vara lokalvårdare på en stor och dammig fabrik är väl inte så glammigt, men för en fyrabarnsmamma som sällan får vara ifred hemma, så är det så SKÖNT! Och dessutom, inte att förglömma, är det min mest stabila månadsinkomst.

Jag avrundar här för tillfället, det händer mycket en trappa ner just nu. Och ute lyser solen på löven och det är verkligen vackert överallt. TACK för att du läste, ha en riktigt fin helg och ta hand om digHjärta