4. sep, 2018

Snyft...

Efter år av trogen tjänst som kanin i vår familj har nu Hector gått vidare till de sälla jaktmarkerna. Vi hittade honom i deras trädgård i går, han onaturligt stilla med sin trogna fru Vitnos bredvid sig. Hon satt där och vakade över honom. (Nu får jag tårar i ögonen). 

Hector var vit- och brunfläckig med runt ansikte. Han var skygg, alltid lite rädd för oss tyvärr, men gjorde aldrig någon illa. Han bara var. Snäll. Nu har vi hittat en ny vuxen hane åt Vitnos, han ska bara kastreras först.

- Det är inte rättvist mot Hector, man kan inte ersätta honom, sa ett av barnen.

Så sant. Men jag sa att det är inte för vår skull, utan för Vitnos. Hon har haft flera partners, men hon har aldrig bott ensam och kaniner är flockdjur. Dessutom bor hon ute, i utebur med stor inhägnad hage och det vore en stor lögn att påstå att hon har sällskap av oss stup i kvarten. 

I brist på författande just nu får jag skriva om annat. 

Jag har kanske blivit vegetarian, i a f har jag varit det i tre dagar. Tanken har funnits hos mig i flera år, men att det kommer nu är inte min idé (jag kommer inte på så mycket för tillfället) utan min äldsta dotter har tagit beslutet att hon vill bli det. Jag hänger på, så får vi se vad det blir av det. Än så länge har jag inte saknat något, och inte behövt leta recept heller, det har hon gjort.

Nog skrivet nu, jag ska hoppa ner i sängen innan barnen kommer hem. Jag borde tvätta, men nej...det får bli senare. Jag tycker att jag är lite piggare, men det betyder inte pigg, sover ofta i två omgångar varje dag. Men jag är inte så yr längre och det låter inte som att jag har en blåsig skog i huvudet, åtminstone inte jämt.

Jag glädjer mig åt att skolstarten gått bra för barnenHjärtaTack till dig som läste, och ta hand om dig!