26. jul, 2018

Gilla läget?

Men skit också! Nu har jag fått diagnosen. Utmattningssyndrom. Jag har väl verkligen haft tur, för jag har träffat psykolog flera gånger, samt fysioterapeut, som ska koppla in arbetsterapeut, för handleddstöd (musarm) och stesshantering. Eller så är jag ganska illa däran. Förmodligen är båda mina antaganden sanna? 

Jag spenderar mycket tid i sängen just nu. Jag både sover och inte. Ibland tänker jag att jag ska gå upp och så tar det en timme att göra det. Eller mer. Igår var jag piggare, uppe hela dagen, idag kom jag knappt ut från sovrummet innan klockan sex på kvällen.

Sinnesstämningen pendlar, om än i ett väldigt slött och långsamt läge. Jag har inte cancer, tänker jag och då känns det ljusare, mer hoppfullt. MEN om jag inte tar detta på allvar kanske jag kraschar på riktigt, slår det mig i nästa stund. Som sådana man läst om; det bara blir svart och sedan försvinner månader i ett töcken. När jag blir rädd för det känns allt som en mardröm. Tyvärr verklig.

Det här kommer väl gå över? 

Jag ligger i sängen och tänker mycket, och inte på samma gång. Jag njuter fortfarande av att bada, men det blir allt svårare att gilla värmen och läget. Alla skogsbränder, och hotande vattenbrist. Vi i Sverige är ofta inte medvetna om hur sårbara vi är.

Det här inlägget flöt säkert ut, jag kontrar med en vattenbild. Finns det liv finns det hopp, och omvänt.

Ta hand om erHjärtaOch; det är inte dumt att spara på vattnet hemma!