23. jun, 2018

Bara du

Nej, det står inget vidare till med hälsan just nu. I går, alltså midsommarafton, åkte familjen iväg vid tolv och kom tillbaka vid sju på kvällen. Då hade jag tillbringat ganska många av de timmarna i sängen. 

Jag är så TRÖTT att jag till och med när jag ligger i sängen och håller på att somna in,  kan längta efter något djupare än att bara sova, som om inte sömnen i sig skulle räcka till. Som om det skulle krävas ett mirakel för att jag ska bli pigg igen.

Och så är det armen och handen, höger alltså. Trots att jag inte gör mycket har det börjat sticka och pirra i handen, och när jag skriver, scrollar o s v får jag besked; det här tål jag inte just nu.

Jag borde väl inte skriva det här inlägget. Men jag skulle nog bli tokig om jag inte gjorde någonting samt gripas av ännu mer panik över eländet, så nu sitter jag här ändå.

Det här är som ni förstår inte alls kul, men jag försöker ha tillförsikt. Hälsan och livet...det går upp och ner för alla. Och det är faktiskt ingen dödlig sjukdom jag har. (Hoppas jag)Gråter Det kommer ordna sig, bara jag inte nonchalerar alla symptom, utan tar hand om mig.

För mig är det att gå i skogen till exempel. Att göra mina korta meditationer och att vara i trädgården. Och igår läste jag mer i sträck än jag gjort på länge. "Bara du" av Ninni Schulman. Tycker så mycket om den! Varför har jag inte läst henne förut? Men då har jag ju, å andra sidan några böcker att se fram emotLer

Nu ska jag göra frukost till mig och minstingen. Och vet ni vad, här är det solCoolÄr det fint väder hos dig med? Eller på väg kanske?

Vad det än är, hoppas att du får en fin återstående helg och TACK för att du lästeHjärtaTack också för omtanke och kloka råd jag fått, här och på mejlen