18. jun, 2018

Uppgiven & lycklig

I fredags ringde jag vårdcentralen på grund av mina konstiga krämpor och enorma trötthet, och fick komma och träffa en läkare. Jag trodde att jag hade åkt på världens komplikationer i kölvattnet av min borrelia, men det trodde inte hon. Efter att ha ställt massa frågor och testat reflexer och allt möjligt, sa hon att hon trodde att jag hade kroppsliga reaktioner på en lång tids stress och sjukskrev mig ytterligare en vecka.

Jaha. Jag vet inte vad jag borde tycka men jag känner mig förbannad. Förbannad och uppgiven, utan att veta på vad. Inte på läkaren naturligtvis, jag kan inte säga att det inte verkar rimligt, och hon beställde mycket prover också, så det var säkert i sin ordning. 

Men vad ska  jag  göra åt saken? Konstig fråga, jag vet. Kanske är det nu jag skulle skriva  "den här veckan vilar jag verkligen upp mig",  och tro mig, jag gör mitt bästa men det är inte lätt.

Vad ska jag ta bort i mitt liv? Svar; inget. Jag har min familj, vad vore jag utan dem? Tänker jag sluta skriva? Nej, aldrig i livet! Och jobbet då? Ja, det är 15 timmar och 3 dagar i veckan. Det får funka. (Bortsett denna vecka då när jag slipper gå dit, och förra när jag inte orkade).

Allt ordnar sig säkert. 

Och jag är så KLUVEN i detta. På ett sätt är jag så himla glad över  Skuggvinters  framgångar.Jag kan inte sluta boka in signeringar, har t o m lyckats boka in en i Stockholm, Akademibokhandeln, Skrapan den 24 november (!) och Göteborg, (närmast Olskroken lördag 30 juni) och några till också... och vet ni vad, Johannas deckarhörna (hon recenserar bl a i Amelia) kommer lägga upp den på sin Instagram i veckan. Hon visste inte när hon skulle hinna ta sig an den, men tog gärna emot ett ex när jag skrev att det absolut inte var någon stress att läsa. Det är stort och jag är så glad över det! (Observera att det inte betyder att jag kommer bli recenserad i Amelia, men förr eller senare förhoppningsvis synas på hennes blogg:)

Jag har även panik, för att jag är så trött. På tal om signeringar ställde jag in en i lördags då jag skulle varit i Alingsås, det har inte hänt förut.

Och min familj behöver mig hela tiden. 

Jag kan tänka mig att en och annan tänker nu; boka inte in så mycket signeringar då, ta det lugnt, men det finns ett skäl till det och det är pengar. Jag jobbar inte mycket, så ekonomiskt ligger vi tajt till hela tiden, men signeringarna drar in kosing. så är det. Helt underbart, och dessutom tycker jag om att stå i butiker och prata. Har jag märkt. 

Så, som sagt, det mesta är kluvet just nu. Och ikväll har jag druckit ett glas vitt och stått ute i trädgården och känt ett mjukt duggregn falla.

Ingen lösning, men förmodligen inte det sämsta man kan göra heller.

TACK till dig som läste och sköt om digHjärta