13. maj, 2018

Romance!

När kaffet var klart nu på morgonen tog jag det och gick ut på altanen. Blå himmel, sol, kvitter och surr. Jag satte mig nederst på vår lilla stentrappa så att jag fick gräs under fötterna, och blundade. Ljuvligt!

Hoppas att ni haft några härliga dagar med extra ledighet och fint väderLerSjälv har jag hunnit börja på en lovande bok. Jag brukar inte läsa romance men det finns undantag.

T ex har jag gått runt och varit sugen på Veronica Almers  Sunt förnuft, vilt hjärta  ett tag. Dels på grund av det vackra omslaget, men också för att jag haft en känsla av att den ska vara bra och välskriven. (Jag kan ha tittat på en och annan recension också)VinkarÄr ännu i början av boken men det räcker för att konstatera att jag haft rätt.

Sunt förnuft, vilt hjärta handlar om journalisten Ella von Beijer, uppvuxen på Östermalm och van att styra allt i sitt liv. När hon får beskedet om sin mormors olycka tappar hon dock kontrollen över tillvaron. Hon får sparken från den ansedda nyhetstidning där hon arbetat och tvingas istället börja på ett smaklöst modemagasin. Och plötsligt hänger hela karriären på att hon lyckas få en intervju med den arrogante pojkbandssångaren James Jensen. Och han gillar henne definitivt inte. Eller?

Nu är ju detta som sagt romance så ni förstår säkert vartåt det lutar...HjärtaMen dit har jag inte kommit än, är som sagt bara i början. Nämligen här, för tillfället hos James Jensen;

Nej, ingen fick veta, speciellt inte en snokande och arrogant Ella von Beijer. Ur fickan tog han fram det handskrivna brevet. Ända sedan Robin lämnade över det för fyra veckor sedan hade han burit det med sig. Kanterna var nötta av att han läst det om och om igen. Han var tvungen att hålla det nära så det inte hamnade i fel händer. Det innehöll essensen av hans förflutna.

Liksom jag har Veronica Almer debuterat på Visto förlag, och Saga Egmont har köpt rättigheterna till ljudboken, inläst av ingen mindre än Julia Dufvenius! Jag kunde inte låta bli att kontakta Veronica och fråga om hon ville byta bok, en  Skuggvinter  mot hennes, och till min glädje ville hon det. Hon har dessutom en sjukt snygg blogg, vill du kika närmare på den gör du det här: www.veronicaalmer.se

Det egna skrivandet då? Suck. Straffet eller vad jag nu ska säga för att jag två helger i rad har softat i Stockholm, och bara mellanlandat hemma för jobb, tvätt o s v har infunnit sig märkte jag igår när jag satt och stirrade på datorn. Visst skrev jag. Typ en sida på två och en halv timme. Som blev sådär. 

Ju mindre man skriver, desto längre tid tar det att komma in i manuset igen, åtminstone funkar det så för mig. Men jag vet, vis av erfarenhet, att det är bara att sitta kvar och inte ge sig, för det kommer. Så, om några timmar är det dags för skrivskrubben och Vårskogen igen. Namnet till trots, ännu en mörk och olycklig historia som jag håller på att spotta ur mig. Men emellanåt tänker jag bannemej ta kaffet och gå ut och sätta mig i trädgården och njuta.

Avslutar härmed, det är lite som ska hinnas med innan dess. Allra största TACK till er som läste och ha en fin dagLer