30. apr, 2018

Jamen, dopet då?

Burgare på House of Burgers!

Ett inlägg som skrivs på tåget på väg hem från Stockholm, där jag varit över helgen tillsammans med mina söner. Lilla kusin skulle nämligen döpas hade det blivit bestämt några veckor tidigare. Av den anledningen anlände vi till Centralen glada i hågen tidig fredag eftermiddag och gick mot Gamla stan för att äta något. Åtminstone var jag och äldste sonen entusiastiska, den mindre gick alltmer framåtböjd. Magknip klagade han och han var allt lite blek. När han såg skylten House of Burgers sken han dock upp, där ville han äta. Det gjorde han också, oroväckande snabbt, och efteråt var han ännu blekare och vred sig som en orolig mask på stolen.

Jag började fundera på vad jag skulle göra, skulle vi sätta oss i en taxi till Bagarmossen innan han började spy eller... när det onda plötsligt släppte. Lättade bestämde vi oss för att det ändå var det bästa att lämna stan så fort som möjligt ifall det kom tillbaka och när vi återigen, glada i hågen kom till Bagis var det en liten kusin med 40 graders feber som... inte mötte oss i dörren utan låg i soffan. Matt med glansiga ögon. Ajaj, hur skulle detta gå?! Vi får kanske strunta i dopet i kyrkan, men kan förhoppningsvis ha kalas hemma som planerat enades vi om. Det skulle nog ordna sig!

- Vill du ha en öl? sa brorsan. Jag tittade med avsmak, jag som sällan säger nej till alkohol, på hans immiga glas, och det var först då jag registrerade att något var fel med MIG. Vad snurrig jag kände mig. Och ena örat värkte och bultade. 

Natten blev orolig med febertoppar hos lilla kusin, och på morgonen... Den morgonen! Lilla kusin var oväntat pigg och glad men jag orkade knappt stå upp.

- Jag går och vilar ett tag, sa jag och snodde deras säng. Sedan såg jag för min inre syn skira klänningar, upphängda framför ett slott, innan jag somnade och sov DJUPT i två timmar. 

Men eftermiddagen med smörgåstårta och kaffe fick faktiskt bli precis så fin som alla önskat! Lilla kusin öppnade, i vit spetsklänning, present efter present, hennes höggravida mamma var så vacker klädd i blekblått och min bror väldigt stolt! Gästerna pratsamma och glada, det dracks kaffe och åts kakor, och mitt virus eller vad det nu var höll sig i schack under festligheterna. Allt var frid och fröjd till min brors sambo började virra runt och se allt oroligare ut.

-Jag vill bara höra, sa hon efter ett tag och det låter säkert konstigt, men är det någon som saknar en tand? Jag hittade en i köksfönstret.

Det var yngste sonens tand! I mitt dimmiga tillstånd hade jag glömt det, bara sagt åt honom, när han berättat att han tappat den, att lägga den någonstans...

Det blev en del skratt innan gästerna bröt upp och vi kunde konstatera att det, mot alla odds, hade blivit en lyckad dag. I nästa inlägg kommer jag skriva om fortsatt yrsel  med inslag av bubbel och hustaks-utsikt...Till dess;  Sköt om dig, njut av ledighet om du har det och TACK för att du läste❤️🤗