21. apr, 2018

Vända på stenar

Plötsligt har det blivit vår. På riktigt! När jag hämtade minstingen på fritids igår slog det mig att jag glömt något på Apoteket; solskydd. Och alla utom minstingen (nästan) hade keps. Men vi har ju keps hemma, det gäller att hitta den bara bland alla vantar och mössor och dra-på-grejer. Och det gäller att plocka undan alla såna saker, förresten. Men inte idag.

Hoppas på att kunna skriva lite på  Vårskogen  i eftermiddag. Jag har, som nämnts innan, äntligen börjat hitta in i min berättelse. Har gjort en hel del tankearbete när jag jobbat med mitt andra jobb, städandet, vilket har gjort att jag bekantat mig betydligt mer med både karaktärer och intrig. Även den skyldige! Det är bra. För på ett sätt är den personen en plattform varpå hela historien, och en stor del av trovärdigheten vilar. Det är ju h*n som sätter igång hela det händelseförlopp som boken handlar om. Sedan bärs ju inte allt upp av det, jag tror knappt denna person kommer vara med speciellt aktivt förrän i slutet. Det är tvillingsystrarna Agnes och Lina som har huvudrollerna, följda av Olof. Men det är ändå otroligt viktigt att man som läsare s a s köper historien. Och det gör man inte om man inte tror på den skyldige, på dess motiv och handlingar.

Något som fortfarande är mer grumligt är de andra misstänkta. Man måste ha några stycken som är misstänkta, och även det måste förstås gå att tro på. Varför  verkar t ex Frida misstänkt? Jo, det gör hon för att hon var ju i närheten när det  hände. Och sedan säger ju hon vid det tillfället att...Och så har vi den gången när...

Man kan inte göra det för lätt för sig, t ex att alla misstänkta är långa, eftersom den skyldige, som setts en gång på avstånd och bakifrån, är lång. Eller jag tänker att man kan  givetvis göra någon sak lätt, men inte för mycket, för då är risken att läsaren tänker "Äh, där har författaren gjort det lätt för sig, det verkar ändå inte så troligt att alla skulle...(vad det nu är)".

Och börjar läsaren tänka i de banorna, då har h*n gått från att ta del av berättelsen till att analysera just trovärdigheten i den, och det är inte bra. 

Det gäller att vrida och vända på varenda sten i den skog som ens manus består av. Sedan, när man kommit så långt, finns det som tur är testläsare och lektörer som kommer peka på det man missat. Men till dess är det nog länge än...

Däremot är det inte länge till frukost här, det får bli snart. Minstingen som pysslar jämte mig vid köksbordet säger att hon är hungrig. Och nu kom stora tjejen gående med sin mobil, och kommer möjligen säga detsamma. I morse var hon väldigt pigg och fick för sig att gå ut en sväng i trädgården. Olyckligtvis glömde hon att larma av så vi andra vaknade av tjutandet. 06:44GråterBara en av oss somnade sedan om...Men ute; blå himmel och sol. Och lördagsmorgonLer

Ha en riktigt fin helg, glöm inte att stanna upp och andas ibland, och allra största TACK till dig som lästeHjärta