18. apr, 2018

Höga berg & djupa dalar

Nu har jag börjat skiva som en man. Alltså, i mitt pågående manus  Vårskogen  är ju en av karaktärerna en man. Olof, Agnes och Linas storebror, och just nu skriver jag ett kapitel om honom. Han har kommit hem innan hans Cecilia har gjort det, men det gör honom ingenting alls, tvärtom. Då hinner han få en stunds matlagning ensam, en paus mellan stressigt jobb och fru. Hur som helst; han lättar på slipsen, jag kan riktigt känna hur jag får större och hårigare armar när jag gör det, och överväger om han ska dricka vin eller inte. Det är en av de där helgerna när mensen ska komma, den Cecilia inte vill ha eftersom de försöker få barn, och det brukar inte bli bra helger. För den kommer ju alltid tyvärr. 

Jaja, vi får väl se om jag lyckas gestalta det motsatta könet väl, men det känns roligt och som sagt nytt, att skriva om honom. Som  honom.

För övrigt händer det inte så mycket nu, även om det på ett sätt gör det. Vardags händer - saker. Konstigt uttryck, ja. Eller inte. Det är höga berg och djupa dalar i familjens känsloregister.

Det är intensivt och svårt och ofta omöjligt att försöka möta fyra barns behov, och utöver det, vad som måste göras. Igår väntade minstingen 1  1/2 timme på att få köra sin oerhört märkliga och komplicerade lek med mig. Hon hade målat säkert femton teckningar där jag skulle välja ett av motiven, lägga min hand på det, blunda...ja, alltihop avslutades med en hemlig, nerskriven siffra. Som jag gissade fel på.

Under tiden hon väntade hade jag legat i ett av de andra barnens rum, nerkrupen i en säng och pratat om Viktiga saker. Yngste sonen och kompis hade spelat alldeles för länge, och när Äldste sonen kom hem undrade han vart maten var. Tur att jag bestämt mig för korv med bröd den dagen, en löjligt lätt middag och omtyckt av nästan alla.

Ute väntar våren på att få bryta fram. Så känns det. Ena dagen är det varmare, med sol och barnen vill ha shorts. Men nästa dag är det KALLT igen och yngste sonen väljer bistert vinterjackan till skolan. 

Men något som garanterat gör dem varmare är att vi ÄNTLIGEN har skaffat en studsmatta. Eller ja, inte ens det, FÅTT en studsmatta faktiskt. De hoppade och hoppade första dagen, yra av glädje. Så den gick tyvärr sönder. Nu ska vi köpa en ny, med skyddsnät och hela köret. Då blir oroliga mamman också nöjdLer Och tänker betala med pengar från  Skuggvinter-kontot. Tjohoo! Ja, på riktigt. För lite pengar tjänar jag på boken i alla fall. 

Ha en fin fortsatt vecka, ta hand om dig och de dina och TACK för att du lästeHjärta