1. apr, 2018

En liten bit ur Vårskogen

Ibland är jag så himla lycklig och så är det just nu. Jag har ju hintat om i tidigare inlägg att det funnits en del som varit jobbigt det sista och då blir man extra bra på att njuta av när allt flyter påLer Dessa lediga dagar  har varit, nej ÄR så fina! Som tur är har vi faktiskt två påskdagar kvar i skrivande stund (tjohoo!)

Vi har haft en perfekt mix av koppla av, soliga promenader, god mat och påskägg, samt filmer för både mindre och större på kvällarna. Igår hade vi en liten häxa här (minstingen), hon var väldigt nöjd med sin egen make-up, och de stora...Ja, de har haft det bra i sina världar. Igår kväll hann dessutom, som ett stort plus, jag och maken stjäla oss en ensam stund sent på kvällenHjärta

För visst är en stor tanke med högtider att man ska hinna umgås extra med nära och kära? Bland annat av den anledningen har jag valt att inte försvinna så mycket in i skrivlyan som var planerat innan. 

Men jag  tänkte att ni skulle få en liten smakbit ur det manus jag håller på med just nu,  Vårskogen. Jag tror att jag lagt ut just detta stycke innan, gissningsvis för ett år sedan, (men det kommer nog ingen ihåg). Vinkar

I brist på redigerade kapitel kommer det i alla fall igen. Och för er som inte vet vad Vårskogen  handlar om kommer en presentation av den här:

Att Agnes och Lina är tvillingssystrar är svårt att tro. Som barn var Lina den söta, populära tjejen alla ville vara med och Agnes var enstöringen som befann sig hopplöst utanför.

Som vuxna fortsätter de att leva olika liv; Lina har nyss, tillsammans med sin familj lämnat storstaden för ett liv på landet, medan Agnes bor kvar i Göteborg, arbetar som lokalvårdare och försöker komma över att kärleken lämnat henne. Storebrodern Karl är upptagen på sitt håll, klättrar stadigt uppåt i karriären samtidigt som han försöker göra sin Cecilia gravid.

En dag får han ett anonymt brev som talar om att han har en skuld, och att det är någon han älskar som ska betala den.

Men vem? Och vad är det han har gjort?

Olof, som fuskat med skatten vill helst inte gå till polisen. Men breven fortsätter att komma. 

I samma veva som hans fru äntligen blir med barn, kontaktar Lina honom och berättar att någon smyger runt hennes hus på nätterna. Och Agnes drömmer gång på gång en mardröm hon inte vill kännas vid.

Ett osynligt nät dras åt runt syskonen som tvingas närmare varandra. Och när alla vet vem hämnden kommer drabba är det kanske för sent.

 Det lilla stycke ni kan läsa kommer från kapitel 1. (Det kan hända att jag lägger ut mer imorgon, men nu skriker alla på frukost här)Vinkar

 Nedan är Lina, tillsammans med sina barn på väg hem från förskolan. De har bott i den lilla byn i två regniga månader och det börjar det bli plågsamt tydligt för henne att hon inte trivs så bra på landet som hon trott att hon skulle göra:

"Faktum var att det leriga blev allt tydligare ju närmare deras hus man kom. I byn, där hon nyss hämtat Sofia och Jakob på förskolan, bestod marken i alla fall av asfalt. Men för att komma hem fick de först svänga in på en större grusväg som blev en mindre, som sedan blev en ännu mindre. Sista biten till deras hus var en smal stig. Det var på den hon snart skulle börja gå, om Sofia och Jakob bara velat skynda på lite grand. 

Å andra sidan, varför skulle de göra det? Ingenting blev bättre för att de kom innanför dörren, tvärtom. För första gången sedan hon och barnen lämnat byn stannade Lina upp. Blev stående i sina höga, blommiga gummistövlar, de som hon aldrig använt i Göteborg, men som nu ständigt åkte på. Kände att hon var frusen, hörde Jakob gnälla över något utan att orka vända sig om, utan betraktade istället det hon hade framför sig. 

Det låg där och ruvade, huset, rött med vita knutar. Det som sett så charmigt ut på visningen i somras såg nu bara ensamt och avsides ut. Precis som det var. Deras enda granne var Berit, änka och pensionär sedan många år tillbaka , och vars gröna, lilla hus man kunde skymta från trädgårdens baksida. Berit var gammal. Hur gammal hade Lina inte vågat fråga. Rumt åttio gissade hon. Själv hade hon hunnit bli trettiosex, Sofia var fem och Jakob tre. Och Micke var jämt på jobbet".

Jag önskar dig som läste en riktigt fin fortsättning på dessa dagar. Glöm inte att äta godis och vara snäll mot dig själv ocksåHjärta

Psst! Det pågår en utlottning av gratis ex av Skuggvinter på min sida på Facebook just nu:

https://m.facebook.com/Skuggvinter-135030520554642/  In och GILLA&DELA så är du med📚