3. mar, 2018

Inte utan min skylt!

Det är ganska märkligt, det är inte länge sedan  Skuggvinter  inte fanns i fysisk form och nu börjar jag få in någon sorts vana på att sitta och signera.

Hur är det att göra det då? kanske någon undrar. Ja, det är ju lite speciellt, minst sagt, men som tur är har jag inte svårt för att synas och har sällan höga förväntningar, och då är det ganska trevligtLerOch jag tror verkligen att det hela underlättas av att jag bjuder på godis, det gör det på något sätt mindre laddat.  

- Ta gärna en chokladbit,  säger jag med ett leende, och det gör gärna folk, och har jag tur stannar de till en stund och kollar på boken. Sedan finns det förstås dom som kommer fram för att de är intresserade av vad den handlar om, andra vill bara byta några ord. Vad dom än gör är det helt okej. Jag sitter där inte bara för att sälja böcker, utan lika mycket för att jag och Skuggvinter  ska synas.

Men okej, en liten anspänning är det allt, det går inte att komma ifrån. Som det här med vad man ska titta på till exempel, man vill inte stirra ut alla som passerar, det syns verkligen att en del inte VILL att jag ska hejda dem och det förstår jag, tillhör själv skaran som går omvägar förbi försäljare. Det blir att min blick vandrar lite hit och dit och ofta, har jag märkt nu, fastnar och kommer tillbaka till samma sak.

I torsdags på Ica Maxi i Borås var det till skylten "Passa på! Påsklämmor 29.90 -: "

Är det ett bra pris? Det beror ju på hur många det är i påsen. Men...hur många är det då? Visst behöver vi påsklämmor?"

Sådana otroligt viktiga tankar vandrade runt i mitt huvud tillsammans med insikten om att jag har för gula tänder. Olyckligtvis har jag börjat tänka på det när jag sitter och signerar. Varje gång jag ler faktiskt och det är ganska ofta.

- Vart har du informationen om DIG?

- Va? 

En man hade stannat upp framför mig utan att jag märkt det och nu pekade han mot min skylt som jag har på bordet.

Vadå Baumgärtner?  Vadå Skuggvinter?  Vart kan man läsa om DIG?   Vad har du gjort?

- Gjort?  ekade jag.

Mannen suckade djupt. Jag såg att han tänkte något i stil med att den här kvinnan har ju inte fattat ett dugg om marknadsföring och så började han förklara: Jag borde ha en stor SKYLT bakom mig. Där det står om MIG. Vad jag har gjort i livet, vad som har lett fram till detta nu.

Det är en jäkligt bra fråga, tänkte jag i mitt stilla sinne, men högt svarade jag att jag föreställer mig, hoppas,  att folk är mer intresserade av boken än av mig och att det är den jag är ute efter att marknadsföra. Samt att jag inte är en känd författare, då kanske det hade funnits lite större intresse för det personliga. Men nu...

Snart 45...Lokalvårdare på nästan deltid...Kasst med pengar... (hoppas på boken)....

Såg dessa fakta upptryckta med STORA bokstäver och blev full i skratt. Men det var inte mannen framför mig.

- Du borde väl ha någonting som gör dig INTRESSANT och som du kan tala om, sa han som ett avslutande tips, innan han gick vidare.

Ja, alltså. Vi har väl alla våra lik i garderoben. (Ni som läst boken, ta nu inte detta bokstavligt). Men aldrig att jag skulle sitta i en pälsklädd stol på Ica Maxi och skylta med det på en jätteaffisch.

Nej, någon måtta får det vara. Och nu är det för övrigt dags för lördagen att börja. Minstingen gnäller från vardagsrummet, hon vill ha frukost. Jaha, hon har skrivit en beställning, säger hon nu. Det var värst. Jag är också hungrig. Och kaffet är kallt. Mer kaffe! (och därmed ännu gulare tänder)Gråter Men 45 sålda böcker sista veckan!

Ha en riktigt fin helg och TACK för att du besökte min bloggHjärta Här är det mildare i dag, (-4)? och det snöar. Pulka blir det nog nu på förmiddagen. Aha, det var minstingen som skulle göra frukost till MIG! Bara att tacka och ta emot...Vinkar