17. feb, 2018

Vinter & Vinster

Ett kraftigt snöfall över vår by för några dagar sedan...

Nu har jag lyssnat säkert över två timmar på  Skuggvinter  som ljudbok. (Hurra!) Du har gjort ett jättebra jobb, EvaMaria Oria, (uppläsare).

Jag fick allt lyssna ett tag eftersom jag för det första var så NERVÖS, det är så konstigt att höra den så det är inte klokt och för det andra har jag ingen erfarenhet alls av att lyssna på ljudböcker. Men det landade ändå rätt snabbt i mig; jag tycker om hur hon läserLer

I går var jag ute och gick på kvällen, pulsade runt i snön i skogen som inte var så mörk som den brukar på grund av det vita, och lyssnade. Och vet ni vad, det är så KONSTIGT allt det här.

Länge, lääänge skrev jag på min bok och höll mycket av handlingen för mig själv. Inte för att jag kallt räknade med att det skulle bli en bestseller utan för att jag inte ville riskera att tråka ut folk runtomkring mig. Min man fick lyssna på mycket förstås, spridda skurar av ideér, tvivel och ett och annat kapitel när tiden fanns. Mest fick han nog ändå den eviga frågan; 

- Tror du att jag kommer bli utgiven någon gång?  (Lätt för honom att svara på...)Rodnar

Och mina föräldrar och syskon fick höra om den. Det hände att jag parkerade dem på en säng eller soffa och stängde dörren efter att ha försäkrat mig om att någon annan tog hand om barnen, och så läste jag ett stycke högt. När min bror med sambo, och syster sa att jag kommit riktigt långt, visste jag att jag gjort det. Men då var jag ändå inte framme.

Det sista året, eller möjligtvis de sista två, frågade släktingar och vänner när vi träffades. Då hade jag fått flera positiva refuseringar och längre utlåtanden från förlag, och det hade blivit spännande. Drömmen var inte längre oändligt långt borta, utan hängde kanske i luften.

Och nu finns Skuggvinter som bok PÅ RIKTIGTGalenTill och med som ljudbok! Folk läser och tycker, jag får positiva reaktioner nästan varje dag. Det är fantastiskt! Jag har blivit intervjuad i radio och i vår lokaltidning Markbladet, där Vårskogen,  mitt påbörjade manus också nämns. Nej, jag fattar det faktiskt inte.

Jag skrev förresten nyss i ett inlägg att Bokmässan i Borås är 18 mars. Det är den inte, det är lördagen 17 mars. I Hemgården (vid Busstorget) kl 10-17. Fokus på kokböcker i år, men inte bara. Jag är ju där och säga vad man vill om min Skuggvinter  men någon bok om mat är det inte.

Kvällen innan är det författarmiddag. Helt otroligt det med! Ibland säger jag hemma till barnen;

- Om det sägs att man är författare både i radio och på nätet, då ligger det väl något i det?  Och varje gång jag säger det så ryser jag till av lycka, och de egna orden studsar, overkliga mot mig. 

- Ja mamma, svarar barnen snällt. 

Fast känner jag mig som en författare? Njaee...I början av något som förhoppningsvis blir ett författarskap. Jag tror att jag ska gå på Författarförbundets kriterier för att få vara medlem hos dem; Två böcker. DÅ är man författare? 

Nu blir det frukost och promenad i skogen med minstingen. Senare idag firande av ena sonen som snart fyller år. Och i kväll Mello.

Ha en riktigt fin helg och TACK för att du lästeHjärtaOch har du drömnmar, försök att ta hand om dem riktigt bra. Drömmar bär oss ofta, för med sig ett stråk av skimmer och hopp även i den gråaste dag, och jag tror fullt och fast att man kan förverkliga mycket mer än man tror. Det kan vara läskigt att satsa och gör förstås ont om man misslyckas, men om man inte gör det?  Då får man aldrig veta om det gick eller inte och kanske är det den största förlusten? Men hej, det betyder ju i så fall att den största vinsten är att VÅGA. Så gör det, om du vill något, ta sats, hoppa och försök. Så har du vunnit oavsett hur det går..Vinkar

OCH, kan vara lämpligt att tillägga som avslutning;

Jag var på besök i en skola nyss och där gjorde en pedagog, när hon pratade om lärande, liknelsen med det lilla barnet som lära sig att gå.

- Säger han eller hon någonsin "Nej, mamma, det där med att gå, det är inte min grej? Nej, det lilla barnet försöker igen och igen, ramlar, slår sig, lyckas inte men slutar inte heller och så en dag...SÅ GÅR DET!"

Sant; det där med att inte ge sig har givetvis en enormt stor betydelse i det hela. Så ge inte uppHjärta

Och psst! Om du drömmer om att ge ut en bok: Antal refuseringar jag fått; 20 - 25.  Något sådant. Och flertalet av dem är tråkiga standard på typ tre rader. Bara så du vetVinkar