18. jan, 2018

En osynlig men viktig värld

Nu har jag bloggat i snart två år och det har, liksom mycket annat man gör en längre tid, blivit en vana och ett behov. Något annat jag vant mig vid, även om jag var seg i starten, är att följa andras bloggar. Det är ett väldigt begränsat antal men jag är ganska säker på att ni vet vilka ni är.

Och med tiden har ni börjat kännas som mina vänner därute i den stora och osynliga världen. Lite som att komma hem när jag landar i era inlägg. Det händer ganska ofta att jag tänker på er när jag gör något helt annat. Och har ni inte gjort inlägg på ett tag så undrar jag hur det är med er. 

Av de av er som gett ut böcker har jag läst er allihop, åtminstone en av era böcker. Och ni har allihop läst Skuggvinter. Och tyckt om den.Det tycker jag är fantastiskt och det betyder så mycket för mig. Men inte bara det. Flera av er har recenserat den! TACKHjärta Och en av er, Helena Andreásson, testläste den i somras.

Tur för mig! Kort och koncist; Jag hade dagen innan jag fick hennes utlåtande läst igenom  Skuggvinter  själv. Jag hade inte gjort det på ett tag och kanske därför såg jag det med klarare ögon än vanligt. Och jag började må dåligt där jag satt... Gäspa och svettas om vartannat.

Det var för långt och för omständigt och...FAN! rent ut sagt. Det här eländet kan jag inte ge ut, tänkte jag. 

Dagen efter kom det, som ett brev på posten. Löpande kommentarer genom hela mitt manus som då var 100 sidor längre än det är nu (stackars Helena)!  Ett utförligt utlåtande på slutet. Jag läste. Och svettades ännu mer. Och rodnade. Och blev glad, om vart annat.

Hård men konstruktiv kritik. Eftersom jag läst dagen innan och själv tyckt att det var bl a för långt hade jag inte svårt att ta till mig det, tvärtom. Lite värre var det hon tyckte om mina karaktärer. Men det fick mig också att inse något viktigt; Jag hade levt med Alice, Sebastian och Markus så länge, jag kunde dem utan och innan. Så var det naturligtvis inte för Helena som kom utifrån med nyktra ögon. 

Hennes kritik fick mig att förstå vad jag skulle göra för att få läsaren att förstå dem och deras motiv bättre. Jag tonade ner vissa drag hos dem, förstärkte andra, tog bort en del scener, lade till dialoger som inte funnits innan o s v.

Med facit i hand tycks jag ha lyckats rätta till mina brister ganska bra. Men det är mycket tack vare dig, Helena! Allra största TACK HjärtaKommer alltid att vara tacksam.

En blogg jag nyligen börjat följa är en blivande författares, Maria Wälsäter. Hon kommer debutera i vår på Ebes förlag med Avien, den första delen i en fantasytriologi som passar en läsare från tonåren. Och uppåt förstås!

Maria beskriver själv Avien (kika gärna in på hennes blogg) som ett kärleksbarn mellan den klassiska och den moderna fantasyn, samtidigt som den bryter ny mark.

Vacker och målande beskrivning och jag tvivlar inte på att boken kommer vara likadan. (Och kanske något för dig Helena?) Två förlag nappade på den, Maria fick välja! Jag återkommer till Avien när den kommer ut.

Avslutningsvis; det är så kul att följa er! En av er har dessutom startat en firma med namnet H;berg text (kika gärna in här med) som hjälper oss som skriver att få fason på våra manus. Jag kommer, om jag har pengarna och hon tid för mig, att använda mig av henne när  Vårskogen kommit så långt. För jag vet att hon är oerhört professionell och har lång erfarenhet av att jobba med text.

Apropå Vårskogen. När barnen gått till skolan, då ska jag skriva på den. HurraGalenSå kul att ha kommit igång igen!

Men nu...barnen sover. Och jag har bara nattlinne på mig och ingen frukost framme.

Ha en fin dag! Och tack för att ni finns, alla ni som besöker min blogg!  Och ni andra givetvis, som inte läser, men som finns i mitt livHjärtaNi vet också vilka ni är Vinkar