17. jan, 2018

Magi

Visst övergår vissa dagar i något annat utan att man alltid kan säga varför? I går var en sådan dag. Jag gick på jobbet och allt var så tråkigt att jag kunde gråta åt det. Jag är en känslomänniska så när det är tråkigt är allt så himla TRIST och urbota meningslöst att man kan spy på eländet. Just i går hittade jag ett lämpligt namn på det där jag släpade mig fram, stödd på min städvagn; Tisdags-tristessen. Inget blev bättre av att snön som fallit under natten höll på att regna bort om man kollade ut genom de stora, oputsade fönstren på fabriken. 

Men så hände något när jag åkte hem. Kanske var det bara just det, att jag var på väg hem. Och någonstans blev regnet till stora snöflingor istället. Sedan, när jag hämtade minstingen, berättade hon att hon och lilla kompisen rett ut en sak. Allt var bra mellan dem igen, de hade lekt affär och haft roligtHjärta

Jag lyssnade på ljuden i mitt kök; minstingen som pratade medan hon tränade bokstäver, kaffebryggaren som puttrade, och utanför föll mörkret. Och snön. Och plötsligt kändes allt så mysigt...

Jag diskade undan och hann med mer än jag trodde hemma. För en gångs skull känns det som om vi är i fas med städningen. Dessutom hannn jag och minstingen gå en mystisk mörkerpromenad (det är vad jag säger för att få det att låta mer spännande) där vi kastade stora snöbollar på varandra. Och det är tur att det är fint hemma, för i dag hoppas jag att jag kan skriva på  Vårskogen igen.

Ser så fram emot att grotta ner mig i en ny historia och nya karkatärer. Som Lina, som har barn precis som jag. Och Agnes, som bor ensam i Göteborg. Det har jag också gjort.  Gräv där du står!  ett vanligt och bra författartips. Och addera gärna lite spänning på det. Vinkar

Hjälp, måste springa nu! Dags att väcka barnen. Och se vad denna dag för med sig. TACK till dig som lästeHjärtaSköt om dig!