8. dec, 2017

Stora & små känslor

Ännu en tidig morgon, kaffe och jag som vill dela med mig av alla känslor runt detta med att  Skuggvinter  nyss kommit ut. I morgon är det en månad sedan förresten. Mycket har hänt på den korta tiden. Många som läst den för det första. Och det viktigaste! Tack till alla er som gjort det och som dessutom talat om för mig att ni tyckt om denHjärtaVerkligen mitt största och mest ödmjuka TACK! Jag vet inget bättre, som (väldigt grön och oerfaren i sin början) författare än att få höra "Jag kunde inte sluta läsa"...Det kan inte finnas ett högre betyg än det i den märkliga världen där folk bor som skriver. Jag är så himla glad över det. Och konstruktiv kritik är förstås också välkommet. Jag ska ju skriva en bok till, och utvecklas förhoppningsvis.

Den märkliga världen, ja...Det var länge väldigt hemligt och privat att jag skrev. Inte längre. I går när jag var på bibblan för att lämna en sen bok, sa bibliotekarien;

- Det var något om DIN bok jag skulle säga. Jo, just det, bokbussen vill ha ett ex.

-Okej, sa jag glatt. Och på vägen ut hittade jag det ex dem har. I hyllorna där man hämtar beställda böckerLer

Det ser ut som att det ska bli ljudbok av  Skuggvinter.  Men det är inte helt klart än och förlaget får jag inte avslöja innan det finns ett avtal. Så jag väntar med att fira. Ändå, tanken hisnar...

Ena sidan av detta är stor glädje, eufori, känslor på den skalan. Andra sidan är...en stor sårbarhet. Det finns stunder när jag nästan önskar att allt detta inte hände. Det är nog att det blir för stort. Och är blandat med mycket sårbarhet.

Jag förstår att det är dumt att tänka så men ibland undrar jag över dem som läst och som INTE säger vad de tycker.

Okej, alla har säkert inte läst den än. Och av dem som har gjort det...alla brukar inte säga vad de tycker. OCH, här kommer vi till den brännade punken; alla kan naturligtvis inte tycka om den. Det ligger i sakens natur. Bara att gilla läget.

(Men jag gillar det inteGråter) Det är lättare i stunder av självförtroende så klart. Och rimligt dessutom. Det finns ingen bok alla tycker om, ingen låt eller tavla eller för den delen maträtt eller tröja heller.

Jag fattar det. Ändå gör det ont i mig ibland. Jag vill dra en stor filt över mig och alla böcker och inte synas. Och av allt jag känner blir jag ganska nervig. Springer runt hemma bland smulor och en annan tomte som minstingen placerat ut därför att det är så mysigt, mamma,

och har för dåligt tålamod och försöker svara på mejl samtidigt som jag gör något annat. Inte speciellt lyckat.

I morgon ska jag sitta på Ica Maxi i Borås och signera mellan kl 12-15, inne i butiken, bland böckerna. Kom gärna ditLer

Om jag ser lite blå ut under ögat beror det på att jag krockat med en raspig och vass kartongflik. Ja, man kan tydligen göra det, deprimerande nog. Det hände på jobbet. Förutom bulan som nu infunnit sig ser det ut som att någon faktiskt rivit mig. 

- Har du katt hemma? sa en kollega.

Nej, sa jag. Och jag har inte bråkat med någon heller, ville jag tillägga. Och jag tänker; sitta och försöka sälja sin bok som skildrar ett otrohetsdrama och se ut sådär!! (Kartongjävel!)

Nu måste jag springa. TACK till dig som lästeHjärtaHjärtaHa en riktigt fin helg! Och bor du i närheten, kom som sagt gärna till Ica Maxi i morgonVinkar Skuggvinter är där och då nedsatt till 149 kr.