6. okt, 2017

Lyx-problemet

Nu börjar det bli höst på allvar. Även om träden inte hunnit färgas i sin fulla prakt ännu, det är fortfarande mycket grönt kvar, så faller löven och viner runt i luften eller dränks i regn där de ligger på marken. 

5 grader i går morse och vi letade fram minstingens mössa innan hon gick till skolan. 

Jag brukar älska hösten, men denna har hittills gått mig förbi. Jag är så fruktansvärt inne i min egen Skuggvinter. (Poetiskt, va?) Och där är det inte alltid roligt att vara. 

Ni som följer denna blogg (och ni som känner mig) vet vid detta laget att jag inte är den coola typen direkt. Samt, just nu, sjukligt nervös för  utgivningen. Inte pirrigt, förväntansfullt som det var innan, utan ju närmare det kommer så rädd att jag HAR LUST ATT GÖMMA ALLA BÖCKER I KÄLLAREN NÄR DE KOMMER. (Och bara sälja till de närmast sörjande).

Det känns ju lyckat, jag som hade planer på en aggressiv marknadsföringskampanjViskar

Jag kan inte skylta med att jag känner många författare. Men nu frågar jag er som är inne här ibland och som är just författare, eller känner någon, är det normalt att känna så här?

Förstår ju att alla är olika o s v men...ja, jag tror ni fattar vad jag är ute efter. Och ni som inte skriver också; har ni varit med om att er dröm går i uppfyllelse och så känns det mest...som att man skulle vilja vända i dörren?

Måste också passa på att säga att jag är så glad över alla som läser min blogg! Och ursäkta för de fina kommentarer jag fått som jag inte svarat på. Hjärta Jag är inte mitt mest energiska jag nu tyvärr.

Gjort i veckan; Bekantat mig med Karin Slaughter för första gången i De fångade.  Och jag och dottern har avslutat Elin Säfströms Visheten vaknar. Tvåan i hennes serie (den första hette En väktares bekännelser) om tonåringen Tilda som i hemlighet måste vaka över tomtar och troll i Stockholm. Lysande! Och visst förstår vi att recensenterna är förtjusta, ElinGalen 

Förutom läsning har jag gått flera promenader om dagen, sett både morgonsolen och hört fåren bräka (läs gapa) när jag gick förbi, och fullmånen som speglade sig i sjön på kvällen. Mäktigt!

Putsat alla fönster på bottenvåningen. ÄNTLIGEN! Bara övervåningen kvar nu.

Börjat skriva marknadsföringsplan med Visto (Ja, ni läste rätt. Så dubbel är jag. Men naturligtvis kunde jag inte låta bli att tala om för förlaget i telefon hur jag kände inför marknadsföringen; alltså, planerna på de gömda böckerna i källaren).

Och ja, just det; Trodde jag att det var sista gången jag läst Skuggvinter? Visto kommer snart skicka den som inlaga till mig.

"- Så kan du gå igenom texten i lugn och ro och se om det är något du vill ändra".

Då blev jag helt matt. 

Ibland är jag tvungen att prova mig själv i tanken. Jag låtsas att Visto ringer och säger att det tyvärr inte kan bli utgivning. Känslorna jag går igenom då får mig att inse att jag vill att Skuggvinter ska ut.

Det sitter bara lite långt in för tillfälletVinkar

Till dig som läste; TACK för att du gjorde det och ha en riktigt fin helg! Nu ska jag starta min dag. 

Ps Varför är det förresten så vitt på marken? Frost?! Redan?