21. sep, 2017

Glassplitter

Ibland bor det vackra i det fula. Som häromdagen när det tröstlösa regnandet skapade en regnbåge och ett vidunderligt vackert kvällsljus.

Och ibland bor det fula mitt i det vackra. Som nu, hos mig.

Mycket runt mig är bra, ändå gör det ont. 

Många av tankarna jag har just nu är glassplitter som själen skär sig på. De gör mig illa helt enkelt. Ofta är jag bra på att tänka positivt, se ljuset i mycket, uppskatta det vardagliga.

Min skörhet är också min styrka. För jag kan vara uppriktigt glad över att jag vaknar pigg, mysa med en kopp kaffe och ostmacka på jobbet, sjunga högt i bilen utan synbar anledning. Vara tacksam för allt som är braLerHjärta

Men så finns den andra sidan, sådan jag känner mig nu. Hudlös. Som om jag inte besitter några psykiska försvar överhuvudtaget. 

Ser jag en svart tidningsrubrik så börjar jag lipa. (Fast tyvärr, det gör jag sällan. Istället värker det smärtsamt inuti så att jag faktiskt inte vet om jag har en gråtklump i halsen eller om det är en infektion). 

Om någon i min famlj är ledsen för något så kommer jag bryta ihop. Och om någonting, vad som helst går mig emot, om jag så tappar en smörkniv på köksgolvet som är nyskurat så kommer jag att skrika högt och rusa iväg FÖR JAG ORKAR INTE.

Alltså, jag måste ju verkligen tillägga, jag har en tendens att bli otydlig ibland; jag bryter för det mesta inte ihop utåt, jag är hyfsat bra på att hålla ihop mig. Jag är ändå mamma och kan inte ramla ihop i en hög så fort någon säger något. Men när det är som nu så är gränsen jäkligt skör och ömtålig ibland och då brukar jag faktiskt, bokstavligt talat, dra något gammalt över mig.  (Gå och lägga mig när min man kommit upp med andra ord).

Det är plågsamt när det är så. Så illa som det är nu brukar det inte vara ofta och jag hoppas det går över snart. 

På bokfronten går det framåt. Lektören jobbar på, från Visto förlag kommer det bilder på omslaget! Det har ju gjorts i Italien men det är grafikern på Visto som sätter titel och namn och lite annat. 

En annan dag kommer jag säkert vara glad över allt som är ljust och fint i mitt liv. Men inte just idag. 

Till dig som orkade läsa dessa rader; allra största TACKHjärta Ta hand om dig!