6. sep, 2017

Musarm?

Hösten har börjat...

I förrgår kväll skickades Skuggvinter  till lektören igen (Jag får det åter senast på måndag).

Och jag skulle återgå till jobbet som jag fått ledigt från större delen av förra veckan för att kunna skriva.

Men något jobb har det inte blivit. För jag kan knappt lyfta höger arm!

Jag har haft detta problem förut. Etersom jag är lokalvårdare och jobbar nästan hela tiden med höger arm så blev den överansträngd vid något tillfälle. Jättetrött och domnad med nedsatt känsel i handen. Jag minns att jag var hemma någon vecka från jobbet då och när jag kom tillbaka, med ett knippe övningar från sjukgymnasten, blev jag mycket bättre på att arbeta även med vänster hand.

Den här gången är väl även skrivandet boven i dramat, antar jag. Jag använder båda händerna när jag sitter vid datorn, ändå är det som det är med höger, den är bättre på att göra mer helt enkelt och så är ju musen där. 

Men och dumt nog, trots att smärtan eskalerat det sista, har det liksom gått mig förbi. Ända till i förrgår när jag vaknade ur min manus-dvala och insåg att armen helst av allt vill hänga lealös vid min sida. Inte orkade något annat.

Först tänkte jag "Nej, det här är för dumt. Det går inte. Jag kan inte vara hemma för detta".

Sedan tänkte jag på hur det blev förra gången, och hur lång tid det tog för mig att komma tillbaka till full arm-styrka igen och messade jobbet. (Ja, du läste rätt, jag kunde inte ens med att ringa) De är alltid jättegulliga så det kom ett sms tillbaka "Inga problem. Krya på dig, vi hörs senare i veckan"!Hjärta

Så igår försökte jag ta det lugnt för första gången på ett tag. Jag är inte något vidare på det men sådant som en (så gott som) obrukbar arm hjälper till. 

Och det var faktiskt ganska skönt att bromsa sig själv vad det gäller hushållet.

Dessutom har jag en del att göra på bok-fronten;

Igår registrerade jag mig äntligen som egen-företagare, eller ja, jag tog de första stappande stegen...(Jag avskyr blanketter, massa krångel att fylla i) och att försöka räkna ut hur mycket man ska tjäna första året. Tjena!

Hade kontakt med min syster och vän till henne som gjort ett himla bra omslag till mig, och kontakt med Visto förlag som också tycker att det är jättesnyggt! TACK KRISTINE OCH MATTEO, Hjärtanär jag kommer till Italien när miljonerna börjar rulla in, då...Galen

I dag ska jag fortsätta med blankett-eländet. Jag och barnen ska köpa skor efter att de slutat skolan. Imorgon besök hos min gamla mormor.

Eftersom jag, super-författaren som fick musarm innan första boken ens var klar inte hade något mer spännande att skriva än detta avslutar jag med en av minstingens historier.

Vi gick förbi kyrkogården i samhället häromdagen. Hon sneglade ditåt. Hon var förkyld så hon snörvlade en del.

-Jaha, där ligger dom döda...sa hon.

- Ja, sa jag. Det stämmer. Jag gjorde en liten paus och sedan sa jag, nyfiken på vad vi lyckats förmedla gällande ämnet;

- Vad tror du händer när man är död? (Enkel fråga, javisst...) 

Minstingen gick tyst en liten stund. Då och då snörvlade hon till. Slutligen drog hon in allt snor hon kunde i näsan och sa;

- Man går och begraver sig. Fast, tillade hon sedan, när jag var liten så trodde jag att man bara låg på marken. Så där, sa hon och pekade dramatiskt på en yta asfalt vid Bankomaten.

- Jaha, sa jag.

- Fast nu vet jag att det inte är så. Hon lät nöjd med sig själv och så kom en liten hand i min.

- När man är död är man död, sa hon. Så är det mamma.

Allra största TACK till dig som läste dessa rader Hjärtaoch hoppas att du har en bra vecka! Här har armen börjat värka svagt men kännbart igen ...det blir väl som mest att kommentera på en eller annan blogg i dag vad det gäller skrivandet..Och det är faktiskt helt okej. Kram på dig!