17. aug, 2017

Korta kommentarer och ett långt inlägg

Ingen vidare sömn i natt...Ändå känner jag mig optimistisk på sovfronten; Tre nätter i rad har jag sovit utan sömntabletter, hittills har det blivit två ganska dåliga nätter men ändå inte så usla som jag fasade för och en riktigt bra nattLerKänns som en seger.

Jag tänkte fortsätta på temat jag var inne på i förrförra inlägget "Livrädd" där jag skrev om min dåliga sömn, stress och, mitt i all lycka, hur nervös jag är för att bli utgiven, bl a för att jag är rädd hur det ska påverka min ork och därmed min familj.

Mitt allra största tack för stöttande kommentarer och mejl efter det inläggetHjärtaDet betydde mycket för mig!! 

Även om orken och därmed jag är skör ibland har jag tre saker i livet jag inte kan vara utan; Min familj, mitt skrivande och mitt jobb. Därför måste jag helt enkelt se till att det funkar och då får en del annat falla. Jag berättade tilll exempel om grannar som bad oss att klippa häcken ibland. Då fattar ni säkert att vi inte har någon fin trädgård.

Jag nämnde även att äldsta tjejen och hennes kompisar gjort i ordning i vårt kökRodnarTre tjejer i tolvårsåldern som bestämmer sig för att ta tag i det hela, (visserligen med hopp om en liten peng och det får dom såklart), det kanske ger er en bild av hur det kan se ut...

Ibland blir jag alldeles gråtfärdig av allt stök. "Det SKA inte se ut så här", tänker jag.

På grund av tidsbrist och ansträngd ekonomi kan vi inte heller skryta med vita skåpluckor eller doften av nyrenoverat.

Nej, det är brunt och sjuttiotal och parkett med massa trista fettfläckar på. 

Däremot tycker jag att vi har en hög tolerans för barnen, deras kompisar och alla påhitt. 

Det finns föräldrar som har stått i dörren för att hämta sina barn som har frågat "Oj! Har ni kalas här?" Nej, bara en vanlig dag och några vänner. Sist jag räknade var det nio barn här". 

Men jag brukar säga att man inte ska klaga på det som är bra. Kompisar är en välsignelse i livet och dem ska man vara rädd omHjärtaÄven om de är stökiga och bråkiga iblandVinkar(fast verkligen inte ofta).

(Och nu förstår ni säkert ännu mer varför jag tycker att det är skönt och vilsamt att vara på mitt ensamma jobb som lokalvårdare. Jobbar på en stor fabrik där man på vissa delar av den får stoppa i öronproppar. Ingen chans att höra vad någon annan säger. Yay!)

Överlag tycker jag att jag har det väldigt bra med mina tre största bitar  i livet; familjen, jobbet och skrivandet, men och som sagt, det tar på krafterna och ibland går jag precis på gränsen för vad jag klarar av.

Det här är jag ganska säker på räddar mig;

Medvetenheten om att det hotar att bli för mycket för det första. Det tror jag är väldigt viktigt. Den får mig att backa och inte försöka göra allt.

Hjälper mig att strumta i disken och gå ut i skogen istället, något jag kallar ren och (grön) healing och inte har råd att vara utan, likadant med min mindfulness.

Och så har jag min tro. 

Jag tror på sådant som (ofta) inte kan ses med det fysiska ögat; energier, änglar och annat absurt vackert som finns hos oss och alltid försöker hjälpa oss.

Innan trodde jag inte på någonting och hade oerhört svårt att förlika mig med att döden fanns. I hopp om att hitta något som kunde hjälpa mig gick jag till biblioteket och letade böcker om Döden. Jag hittade förfärligt sorgsna historier men också sådana om nära - döden - upplevelser.

Människor som varit nära att dö, men som kommit tillbaka till livet och berättat om saker som hänt på andra platser medan de låg medvetslösa, sådant de inte kunde ha en aning om.

Enligt mig finns det alldeles för många sådana berättelser för att vi ska ha råd att nonchalera dem.

Jag tillhör inte någon speciell religion, jag har inga speciella regler, jag tror inte på att de som tror kommer någonstans och att de som inte gör det kommer någon annanstans.

Men jag tror på att älska så mycket som möjligtHjärta Däremot INTE sagt att jag är bättre på det än någon annan, verkligen inte. Jag ber varje dag att jag ska ha lite mer tålamod t ex.

Men just det faktum att jag ber och tror betyder oerhört mycket för mig. Oftast ber jag om vardagliga saker, som att barnen ska cykla säkert och ha en bra skoldag, att min man ska sova gott fast det är dag och andra är hemma och för min onda höft. Men jag har också bett tusen gånger om att bli utgiven. Och ni serVinkar

Du behöver naturligtvis inte tro eller dela min åsikt, jag brukar aldrig försöka övertala någon eller ens prata om det faktiskt, om jag inte hittar någon likasinnad eller någon som vill lyssna förstås. Men om du blir inspirerad, läs gärna Lorna Byrne.

Och om du vill; prova att be någon gång eller tänk bara att du sänder helande energi till din egen huvudvärk eller din väns onda knä. Kanske händer det att du blir förvånad över effektenVinkar (det skadar i alla fall inte! Tvärtom heter det ju att tro kan försätta berg)

Nu och avslutningsvis till något annat; Flera av er har klagat på det snåla utrymmet att skriva kommentarer på. Jag håller med, absolut.

Men likt mycket annat tror jag på att det finns en mening med det och det är följande;

Jag följer en del intressanta och givande skrivbloggar, jag älskar att läsa dem och att sedan, ta del av de kloka kommentarer som skrivs. Ibland blir det svar på svar på svar, ibland breder jag själv ut mig.

Jag önskar att det kunde vara likdant på min blogg men så har vi det där med orken igen och all tidsbrist; 

Om jag fick ett långt svar på ett inlägg skulle jag svara med ett långt själv o s v. Men tiden till det finns inte. Av den anledningen har jag aldrig haft fb t ex, eller ens Insta.

Jag har knappt tid att skriva men envisas med det ändå. Jag hoppas på er förståelse och tackar för de kommentarer ni skriver för det gör mig så gladHjärta

Skulle ni vilja skriva något längre går det jättebra att gå in under fliken "kontakt" och skicka mig ett mejl, då skulle jag också bli tacksam!

För det ni skriver är viktigt för mig och jag hoppas att ni har överseende med att jag blir långrandig ibland på era bloggarRodnarFör man kan ju inte låta bli med alla bra inlägg som skrivs! 

 Nu ska jag kicka igång denna (trötta) dag. Bl a besök hos gamla mormor och fotbollsmatch ikväll. 

Ett oerhört stort Hjärtatill dig som läste! Om du vill gilla eller kommentera, bara klicka på inläggets namn, i det här fallet "Korta kommentarer och ett långt inlägg" och scrolla neråt så kan du göra det.

Om du vill få mejl varje gång jag gör ett inlägg, gå in under fliken "Kontakt" och skicka mej ett mejl med din adress så fixar jag det.

Har du en blogg du vill att jag tittar in på? Tala gärna om detLerMen det vikigaste av allt; ta hand om dig!