24. jun, 2017

My jasalla and Other Stories

Nu är vi hemma igen. Det såg väldigt prydligt ut igår, när vi kom. Rent och snyggt.

Det var då det. I dag ser det ut nästan som vanligt igen, nåja, lite bättre än vanligt kanske, vi har trots allt bara hunnit vara hemma en dag, men...

Väskor och påsar, halvt eller helt uppackade, smutsig disk på diskbänken och flottiga bänkskivor, en tvättmaskin som jobbar för fullt.

Kaninerna sitter åter i sin bur medan några av barnen har försvunnit till kompisar. Som det ska varaLer

Och det där med att vara hemma känns både och. Även det är som det ska antar jag.

Vemodigt att inse att semestern i Nederländerna var slut. Även om det var för  hett de sista dagarna var detta ändå ljuvligt; Att knappt ha långbyxor en enda dag, eller jacka.

Att klaga på att det var för varmt. Att sitta ute klockan tio på kvällen och dricka vin i tunn klänning under ljus himmel. Att det var sol, sol, sol. Och de dagar och stunder det inte var det tyckte vi att det var skönt med lite svalka.

På förlagsfronten; bara lite nytt. Det förlag som hittills verkat mest intresserat av Skuggvinter har, på min fråga, svarat att de tyvärr inte hunnit läsa ännu men att de ska återkomma med respons inom en månad.

Jag har knappt arbetat med något av mina manus nu under semestern och längtar efter att komma igång. Samtidigt finns det inte så mycket jag kan göra just nu, mest att avvakta. Till min stora glädje har en snäll person erbjudit sig att testläsa Skuggvinter med början nästa vecka, jag är så tacksam över det och samtidigt nervös förstås.

 Min svärmor är så STOLT över att jag ska bli utgiven, det gör mig rördHjärta

Hennes man är också imponerad även om han inte visat det så mycket. Förutom sista kvällen då vi satt under den (fortfarande) brännande heta solen och han drack några öl för mycket.

Och jag hämtade, en aning sorgsen mitt i all packning, en flaska Rosé. Svärmor var inte sen att hänga på när hon såg min molokna blick. (Eller så såg hon bara Rosé-flaskanVinkar)

I alla fall, efter en stunds pratande om allt och inget kom det fram att han ville veta 1) varför det tagit mig 10 år att skriva första boken (en bra fråga tycker jag) och 2) vad bok tre skulle handla om.

När jag svarade att jag inte visste hade han förslag.

De flesta av dem, visade det sig, innehöll honom i huvudrollen och sedan var det visst snygga kvinnor.

 Barnen kom och ville höra vad vi skrattade åt. Wienand ville gärna berätta men jag ville inte att de skulle höra. Så, fråga mig inte hur men en halv flaska och några öl senare var i alla fall titeln klar;

"Do you want my jasalla and Other Stories". By Wienand van Rooijen. För vid det laget hade han tagit över författandet.

Och barnen skrattade lika mycket som vi.

När vi senare borstade tänderna berättade en av sönerna att oma (svärmor alltså) också hade ideér, fast då hette det "Oma and the Empire".

"Fast det där med oma och The Fighting Style, var det verkligen hon som kom på det? frågade jag. Eller ja, tillade jag,  kanske hade hon druckit ett glas vin för mycket. Men du vet väl att hon aldrig skulle...?"

"Det vet jag, sa sonen tvärsäkert.

På blden ser ni oma och Wienand dansa på festen de hade för att de varit lyckligt gifta i 25 år.  Åhh, vad jag tycker om dem! Och så bra vi hade det därLer

Nu är det dags för mig att springa till tvättstugan. I nästa inlägg kommer jag troligtvis, om inget stort händer, att presentera mitt MBJ-projekt. Till er som undrar vad det är; kolla gärna in på Maria Helander.

Det handlar hur som helst om att försöka bli Mitt Bästa Jag. (Hur det nu ska gå tillVinkar)

Men till dess; allra största TACK till dig som lästeHjärtaInspirerad av Maria Helander avslutar jag med; Glöm inte att vara snäll mot dig själv! För det förtjänar du helt säkert.