23. maj, 2017

Den ocoolaste...

Nej, inte han på bilden. Min man. Det är inte han som är ocool.

Han som letar efter rakhyvlar. Och stöttar mig i alla lägen.

Det är JAG som är det. Och virrigare än vanligt. Men sakta börjar något ändå gå upp för mig mitt i alltihop; Tackar jag ja till erbjudandet från förlaget kommer "Skuggvinter" bli bok.

Nej förresten, jag fattar det inte. Och det är här det occola kommer in;

Hur tror ni att jag tillbringade helgen? I ett lyckorus? Nä.

Jag tillbringade minst halva helgen med att undra OM FÖRLAGET SKICKAT MEJLET TILL FEL PERSONGråter

D v s om det egentligen skulle till Charlotte Persson (eller nåt) men skickades till mig av misstag.

Jag stod i tvättstugan och tänkte; "Om det är så, måste jag berätta det för de närmaste då? Typ; Ja, kul,jag vet...fast jag hade missförstått allt eller så...men det känns ändå, ja..."

Och sedan på lördagskvällen när jag läst mejlet IGEN (för tionde gången) och konstaterade att förmodligen är det ganska sällan de skickar fel, så satt jag i soffan och hinkade Rose´med min man och KLAGADE på mitt manus och mina karaktärer (jo, det är sant).

"Tänk att alla ska läsa, sa jag mellan två hickningar. (Lite överdriver jag här, inte mycket).

"Är inte det bra? då" sa min man. Det är ju det här du har velat hela tiden".

"Visserligen", sa jag. Det är bara det att ibland är den så...snuskig. Du vet, som när Sebastian..."

Nu tog min man också en klunk vin. Vi tittade ut på himlen som sakta färgades rosa. (Det är också sant. Det hade varit sol den dagen. Inte snö.)

"Ja, kom det eftertänksamt från honom. Han är ingen svärmorsdröm direkt. Men det visste du ju också hela tiden."

"Nej, nästan skrek jag, det gjorde jag inte. Det funkar inte så, inte när man har kommit in i boken. Man sitter där vid datorn och dricker kaffe och så händer det massa saker. Jag tänkte aldrig att det skulle bli SÅ. Och sedan brukar man ju ändå inte bli utgiven."

"Men nu verkar det som att du ska bli det", sa min kloke man.

Ja, jäklar. Jag hittar fortfarande inte bra ord för allt jag känner. Men jag ringde förlaget i dag och det var inget missförstånd i alla fall. (SÅ ocool är jag alltså).

Och för tydlighetens skull; jag har ännu inte tackat ja men jag har börjat mejla de förlag som har mitt manus för att höra hur långt de har kommit.

Två har återkommit, det finns inget svar än.

Känner väldigt mycket just nu, både upp och ner. Mest lycklig.

Eller overkligt är nog ett bättre ord. Skulle jag vakna nu skulle jag inte bli förvånad. Men jag skulle nog tänka; det KÄNDES väldigt verkligt.

Hur som helst, nu måste jag springa tillbaka till livet igen.

Till kväll och byte av påslakan och ett barn är tydligen inte hemma än, sågs senast på fotbollsplanen med kompisar enligt bröderna. Hennes mobil ligger vid kaffebryggaren här hemma i köket.

Uppgift ett alltså; börja leta dotter.

TACK till dig som läste och ALLRA STÖRSTA TACK till alla fina kommentarer!!!!Hjärta

Ha det riktigt bra och glöm inte att njuta av vädret! Så härligt med SOL! Hoppas ni alla har detLer