26. apr, 2017

Aatjoo!

I förra inlägget skrev jag om hur pigg jag kände mig. Haha! Det varade en dag.

Enda anledningen till att jag sitter och bloggar här nu klockan sex på morgonen är att jag svettas så av Alvedonet, och att jag ändå behöver gå upp snart för att göra frukost till barnen.

Jag sov lite oroligt natten till måndag men kände mig ändå okej. Ända till jag satt i bilen på väg till sjukhuset med minstingen, vi hade ett avtalat besök där.

Värst vad trött jag blev av det skarpa dagsljuset, tänkte jag.  Där började det.

Olyckligtvis körde allt igång när vi satt där, i ett lite trångt rum, på sjukhuset och pratade.

Så nös jag samtidigt som näsan rann. Inte en gång. Och inte lite.

Jag sa nog "Ursäkta mig, jag har visst blivit förkyld"  fyra gånger och hon sa  "Ingen fara"  lika många gånger, fast hon säkert önskade bort mig eller åtminstone att hon inte skulle bli förkyld.

Som sagt; det var ett litet rum. Dessutom började jag klippa med ögonen för jag fick svårt att hålla dem uppe. Det var hemskt och vi var nog båda lättade när besöket äntligen var över och vi (undvek att) skaka hand.

Istället försvann jag med en nysning längs korridoren. När minstingen och jag lämnat avdelningen möttes vi av skylten "Tack för att du inte besöker oss när du är förkyld eller sjuk, vi har små och känsliga patienter här". Gråter

Kan tillägga att jag inte hade sett den innan. (Och jag hoppas verkligen att jag inte gjorde någon skada, vi hade inte besökt en patient).

Men nu; ett besök till apoteket bara, så skulle vi åka hem. Mer än allt kände jag att det var vad jag behövde.

Precis vid apotekets entré flög alla papper, som vi nyss fått i en liten tunn plastmapp, ut över golvet. Vi plockade, jag och minstingen, hon bekymrad, det var ju hennes tränings-papper.

Nu gäller det bara att komma härifrån, tänkte jag och styrde stegen mot kassan. Nej, vänta, jag skulle ju handla också. Det är därför jag är här. Multivitamin-tillskott, det var det förutom Alvedon och mjällschampo. Och så sömntabletterna. (TACK till mig själv så här i efterhand för att jag hade sinnesnärvaro att köpa Alvedon).

Darrigt, (nu började jag bli snurrig) tryckte jag på en kölapp till receptbelagda medel och började sedan yra runt i affären med minstingen efter mig, hårt hållande i sina papper.

- Vill du ha hjälp? sa en anställd och jag förklarade vad jag letade efter.

- Här har vi det, sa hon vänligt.

- Vänta lite nu, sa jag och tittade misstroget på burken, är det här verkligen MULTI-vitamintillskott?

Jag hade nämligen läst i Tara att det är bra om man är fyrtio plus och gått och tänkt det på ett tag så jag ville verkligen att det skulle bli rätt.

- Javisst, sa hon.

- För jag vill alltså ha MULTIVITAMINTILLSKOTT, sa jag och läste med mina klippande ögon på burken.

- Det står här, sa hon, fortfarande lika snällt. Innan jag hann tacka ropades mitt nummer upp.

Lättad gick jag fram till disken bara för att upptäcka att jag inte fick ut mitt leg ur plånboken, det hade FASTNATArg

- Problem? sa receptarien.

 Det var ungefär där det gick upp för mig att folk kanske trodde jag var onykter.

- Verkligen tur att jag ska hämta ut mina nya SÖMNTABLETTER i dag, sa jag i lite högre ton. Så att jag får gå hem och SOVA. Det är nog vad jag behöver.

Receptarien sa något instämmande om att det var viktigt att få sömn. När jag ville betala sa hon att man inte gjorde det hos henne, det gjorde man i kassan.

- Va?! sa jag. Ska jag betala därborta?! I KASSAN?!

(Så gör man inte på vårt apotek, hemma, i vårt lilla samhälle. Där kan man även betala vid disken där man fått sitt receptbelagda så att säga). Och nu tänker jag att det är bäst att jag stannar i vår lilla håla ett tagRodnarOch blir frisk)

TACK till dig som lästeHjärtaHoppas att du mår bättre än jag!

Om du vill gilla eller kommentera, bara klicka på inläggets namn, i det här fallet, "Aatjjoo!"

och scrolla neråt så kommer du till gilla- och kommentatorsfältet. Men, och som vanligt, det viktigaste är att du läserLer(Och om du vill får du gärna berätta vad du gör i dag så jag kan ligga nerbäddad och ta del av vad som händer ute i världen). KRAM!