17. apr, 2017

Påsk

Så skönt det är med några dagars ledighet!

Och den har blivit bra för oss, även om jag varit sjuk och sovit bort två dagar.

Hoppas den har blivit bra för dig som läser medHjärtaHär hemma har det känts som om familjen lapat i sig det lediga, om man nu kan uttrycka det på det viset.

Legat utsträckta på sängen eller i soffan, och jo, de har fått extra skärmtid. Och förstås överfulla påskäggVinkarMen vi har också varit ute och gått och cyklat, njutit av solen, hört fågelkvitter.

Ätit gott och haft det mysigt. En kväll satt jag och en av sönerna uppkrupna i hans säng och tittade på hans favoritserie med tända ljus runt oss. Och i natt försvann den andra sonen till en kompis.

Sova över - det är kul när man är barn!

Och jag har, trots mitt sovande, orkat öva lite skrivmuskler. Och kommit igång, skrivit det första nya som verkligen blev något, inte bara planerat synopsis i huvudet eller slängt det jag skrivit nästa dag.

Det känns stort. Och nytt. Det är konstigt att skriva om nya karaktärer, i "Vårskogen"  har jag dessutom flera.

Tänkte presentera en av dem, Agnes i ett väldigt kort stycke nedan. Det är inte det bästa jag skrivit men det är en början och som alla vet kan det vara knaggligt att komma igång, men man behöver man en början för att komma vidare.

Hur som helst, Agnes är trettiofyra och på väg hem från jobbet. Hon bor i Kortedala, precis som Alice i "Skuggvinter"  gör så det känns lite skumt men här kommer det;

 

" Det borde ha varit känslan av att ha sluppit undan regnet som infann sig när hon, i sista sekund innan dörrarna gled igen, kom på elvans spårvagn i riktning Bergsjön.

Men det var tvärtom tyckte Agnes.

På Drottningtorget hade hon mest känt kylan även om det naturligtvis inte undgått henne att det regnade; som små nålstick mot huden hade det varit och så en obarmhärtigt kall vind på det.

Men inne i den överfulla vagnen bokstavligen pressades hon mot allt; en man med iskall överrock, en snorig tjej i sulky som tittade upp på henne med sömndruckna ögon och så en kvinna tätt intill med en slöja som verkligen var blöt, hon måste ha varit ute länge och det var ännu värre.

En hinna av fukt låg över allt och alla och det gick inte att komma undan lukten av våta kläder och smutsiga skor heller.

November, trötthet. En ledsam årstid som avspeglades i så gott som alla eftermiddagsgrå ansikten på väg hem från jobb och studier.

Inte konstigt att julskyltningen kom igång för tidigt. Den behövdes.

Hade allt varit som förra året hade även hon börjat se fram emot julen nu.

Men förra året hade allt varit annorlunda.

Där sköt Agnes undan sina minnen, de hon inte ville ha och de hon insåg att hon, trots allt, kanske skulle vilja minnas  senare och tittade ut genom de stora fönstren.

Såg gatubelysningen reflekteras i vattnet vid Gamlestadstorget likt vilsna tomtebloss. Svaga ännu i det grå som härskade, de skulle synas bättre när det blivit mörkt."

Om du vill gilla eller kommentera, bara klicka på inläggets namn i det här fallet "Påsk" och scrolla neråt så kommer du till gilla- och kommentatorsfältet. Eller skriv något i min gästbok som du hittar i menyn ovanLer

Men det viktigaste, det är som vanligt och stort TACK för det, att du läserHjärtaTa hand om dig!