2. apr, 2017

Med rätt att mysa

Jag tycker att det är viktigt att ge vardagen en gyllene kant så ofta man kan. Både för mig själv och för andra.

Finns det något skäl egentligen att inte göra det?

Vad det där gyllene är skiljer sig naturligtvis åt från människa till människa och från en dag till en annan. Det kan vara att ta en fika på stan fast man inte tänkt det. Eller att unna sig något man verkligen vill ha trots att man inte har råd. (Okej, inte något för dyrt så att man blir jättepank men...) Jag tror att ni förstår vad jag menar.

Som i onsdags när maken skulle ta med de två minsta barnen till samhället plus stora tjejen med kompis till basket. Åhh, vad TRÅKIGT, klagade minste sonen.

Han behövde nya vårskor och det ville han ju gärna ha. Han tycker bara att det är så tråkigt att inskaffa dem.

Dessutom skulle de bli tvungna att bara vänta över en halvtimme säkert på att basketträningen skulle ta slut.

Maken sa att ibland är livet sådant att man får vänta.

Det är visserligen sant. Men jag sa "ni hinner säkert en snabb sväng till McDonalds medan tjejerna spelar klart".

DÅ blev det genast något annatLer stortDen tråkiga eftermiddagen skimrade nu av förväntan och glädje istället. (Alltså, mina minsta barn är inte jättestora. Vi bor i en liten by. Och, som ni säkert vet, barn älskar ofta de där plastiga hamburgarna).

Några timmar senare kom de hem, en svettig baskettjej och två mätta, glada barnHjärta

Den här veckan hade vi myskväll både fredag och lördag. För att vi inte kunde låta bli. Och lite grand var det för att på fredagen valde store sonen en vuxenfilm utan svenskt tal. Funkar dåligt för de minsta. Men vi myser i morgon med, sa jag uppmuntrande när de klagade.

För jag förstår samtidigt att trettonåringen inte alltid vill se filmer som Frost och Super-zebran.

Och, tillade jag när de minsta fortfarande inte var helt belåtna med engelska-vuxen-filmen, man får köpa SITT EGET RYMDINSPIRERADE GODIS idag! (Det var nämligen en rymdfilm).

Det tog skruv! Alla ville åka med till Direkten Nöje och handla lösgodis. I slutändan blev rymdgodiset kanske inte så mycket rymdgodis men alla hade fått plocka sin egen påse och det var bäst{#smileys123.tonqueout}(Jag är inte alltid en så rolig mamma kan jag tillägga. Jag kan vara precis tvärtom också. Och predika hur skadligt allt är, speciellt socker och skärm.)

Killen i kassan log brett när vi efter en kvart lassade upp påsarna på disken.Som en varg grinade han. Förmodligen tänkte han på alla pengar de skulle tjäna på oss.

- Vi är faktiskt två till hemma, sa jag. Som ska äta.

Sedan var vi så till oss att vi innan filmen tittade på OLW;S gamla reklamfilm "Dags för fredagsmys"  från 2008 och medan vi höll hårt i vårt alldeles eget godis skrålade vi för full hals; "Since I moved here, all I do is mysa-mys"...(Gå gärna in på YouTube och sök)

När jag vill förgylla min dag kan det handla om mindfulness. Visserligen gör jag det nästan varje dag och jag vet att jag har tipsat er förut; Gå in på Maria Helander på nätet och sedan på Gratis mindfulness så kommer ni till underbara övningar. Och det är inte så tidskrävande att göra det, de flesta övningar är sju-åtta minuter långa.

Men de gör skillnad.

I går jobbade jag för ovanlighetens skull lördag. Passet som är några timmar långt bestod mest av att ta hand om tvätten på kontoret och städning av toaletter, lunchrum samt kontorsdelen. Jag var ensam där, naturligtvis eftersom det var helg så jag hade gott om tid för egna tankar.

När jag var klar var jag nöjdLerDags att åka hem och mysa lördag!

Vi skulle äta tacos och se på film och kanske skulle jag hinna ta en promenad innan.

Men så såg jag plöstligt hur fridfullt det såg ut på jobbet. Och så den stora soffan, prydd med stjärnkuddar.

Jag gör min mindfulness här, tänkte jag. Så här tyst är det aldrig hemma.

Sagt och gjort, jag slog mig ner i den stora soffan och snart hördes Maria Helanders röst;

Jag ger mig själv kärlek, jag ger mig själv frid...Jag djupandades, armarna slappt hängande utmed sidorna, huvudet bakåt och kände hur harmonin flödade inom mig.

Men plöstligt bröt en annan röst in i mitt lugna ensamma...

Hej...Louise...ursäkta, jag ville inte skrämma dig, jag ska bara...hämta några grejer..

Där, i dörröppningen till lunchrummet stod CHEFEN Rodnar Och det värsta var att han såg minst lika förlägen ut som jag kände mig. Och han försvann snabt.

Som barnen skulle sagt; PIIINSAMT!

Men jag fortsätter ändå hävda; Gör gärna din dag lite mer glittrig än vad den annars varit, så ofta du bara kan. För att du är värd det!

Gör gärna detsamma för andraHjärtaOch du, som vanligt allra största TACK för att du läste! Att se att min blogg blir besökt förgyller livet för migLer