30. mar, 2017

Livet i full styrka

Efter några dagar som inneburit mycket sovande (det finns inget bättre mot sjukdom) drar livet igång i mig igen. Kallar på uppmärksamhet med full styrka.

Och lyckliga mig som tycker om så mycket av det jag görHjärta

Tycker om mitt jobb fast det är så enkelt (kanske just därför när livet ofta inte är det i övrigt), älskar mitt röriga familjleliv trots att det driver mig till vansinne några gånger om dagen.

Så vill jag ha det just så här;

Ständigt med grus och sand i hallen (ja, jag dammsuger, glöm inte att jag är lokalvårdareVinkar) och skor som just nu håller på att bytas ut mot VÅRENS kollektion, med ouppackade gympapåsar i hallen (nåja) en diskmaskin som ständigt behöver tömmas eller fyllas, barnen som kommer med frågor, förslag, ett förtroende.

Kompisarna ringer på dörren och jag tackar ofta Gud och änglar. För allt.

Och så har jag mitt skrivande. På bilden ser ni min nya skriv-kaffemugg. Jag är så nördig att jag har speciella skrivmuggar (är det nördigt?)

Jag har skrivit innan på bloggen att det är så JOBBIGT att vänta på svar från förlagen och att jag varit lite deppig men det är inte det som varit jobbigt har jag kommit på nu. Eller ja, det har jag nog också skrivit i ett inlägg innan.

Det är att jag INTE SKRIVER som har tagit knäcken på mig. Men nu är jag igång igenLer stort

Jag skriver inte på "Vårskogen" än men jag gör förarbetet; (det som jag totalt missade med "Skuggvinter" för att jag inte kunde tänka mig att det skulle bli en hel bok av det) ;

En synopsis, alltså början, mitten, slut, och jag umgås med mina karaktärer under tiden.

Och i takt med att jag fyller dem med mer egenheter och förser dem med historia börjar jag nu tycka om dem.

Tycka om Lina som har för dåligt tålamod med barnen och som är rädd på kvällarna när hon tycker att någon eller något rör sig utanför det ensliga huset de nyss flyttat in i, tycka om min nedstämda lokalvårdare i stan som ofrivilligt blev singel för ett tag sedan och... nej, nu var det visst dags att sluta igen.

Nu börjar det bli för mycket morgon, 25 minuter till barnen ska väckas, jag vill sminka mig, avsluta matlistan och så frukosten. Frukosten måste fram.

Och jag måste förstås som vanligt tacka dig som lästeHjärtaOch ett tips, särskilt om du är kvinna och inte har läst Liane Moriarty; gör det!

Ett tips till när jag ändå är igång; Barnen och jag testade ett nytt recept förra veckan. Stekte fisk som vi vänt i vetemjöl, ägg och kokos. Kul smakLer

Kram!