17. mar, 2017

Vitt & nytt

Tillhör du den sorten som har lätt eller svårt att slänga saker?

Jag hör definitivt till den sorten som har lätt för det. Okej, inte allt. Men hemma hos oss är det ändå ganska lätt att tycka om det.

Som nu.

Svärmor och svärfar har åkt hem och lämnat två nya små rum efter sig. Vitmålade istället för gult som det var innan. Nya lister, nya dörrar o s v. Det luktar nytt. Fräscht.

Det känns som om jag är på hotell, säger äldsta tjejen där hon ligger i sin säng. Vi gör en snabbanslys av varför; Förutom lukten är det nog för att det är ganska tomt på saker. Och väldigt prydligt. Och så är det vitt, säger hon lyckligt och drar sin vita, nya pläd upp till näsan.

Hon har drömt om detta, länge.

Dagen efter sitter jag på knä i minste sonens rum. Med en sopsäck jämte mig.

Han ska flytta upp till det andra nya rummet. Och tycker själv att han inte vill ha så mycket saker längre. Det blir ju mest stökigt och mycket har han förresten vuxit ifrån.

Alltså sorterar och slänger vi. Massor av saker. Men vi har två viktiga regler;

Man får inte slänga stenar. Och inte lego. Sonen som har samlat på stenar ett tag bär nu kärleksfullt ut allihop. De hamnar där de ska vara; bland andra fria och glada stenar ute.

Under tiden befinner minstingen sig missnöjt i trappan med Ipaden. Hon som snart ska få eget rum.

Men det bryr hon sig inte om. Det enda hon vill där hon sitter är att jag ska komma och låsa upp  den där dumma Ipaden så att hon kan spela en stund.

Jag däremot tycker att hon kan komma till mig. För jag har typ 100 saker att göra (läs sortera) Och hon ingen. Det säger jag till henne också.

Jo, jag har visst en sak att göra, kommer det surt från trappan.

Vadå? säger jag.

Jag är upptagen med att sitta här och vänta på DIG!

Kärlek

Det här var ännu en tidig morgonblogg, nu börjar klockan närma sig kvart i sex, den tid då jag egentligen skulle gått upp och jag måste starta dagen.

Men det här var mysigt. Gott kaffe, mörkt här i köker, tända lyktan på bordet och en vind utanför som låter i knutarna.

Om  två timmar är jag på jobbet igen. Då ska jag fortsätta tänka på karakatärerna i min nya bok. Jag har börjat tycka om dem, lite grand i alla fall. Dock har jag kommit fram till att jag tycker bäst om förlagen när jag inte har ett manus hos dem. Det är jobbigt att vänta på svarGråter

Vad du än gör när du läser dessa rader och vem du än är ; TACK för att du tittade in och ha en fin helgHjärta