13. mar, 2017

Lur-polisen

Det byggs hemma som sagt, ett stort sovrum har blivit två mindre och nu målas och tapetseras det hej vilt.

Eller hej stön för det är inte alltid lätt att få till det och min man, svärmor och svärfar lider av tidspress eftersom de åker hem på onsdag och vill att så mycket som möjligt ska vara färdigt då.

Jag ingår inte i deras team, jag står utanför så att de ska kunna jobba medan jag tar hand om barnen och resten. Fast svärmor hinner allt en del i köket också, speciellt när jag jobbarHjärta

Uppe i bygg och tapet-eländet (måste tillägga att de är glada iblandLer) eller nere i måste-hinna-laga mat nu-kaoset, det är inte lätt dessa dagar.

Jag misstänker att det inte är helt lätt att vara barn i vårt hus just nu heller. Man kan inte gå upp hur som helst (hela tidenVinkar), man har inget eget rum längre, det är belånat av farmor och farfar eller delat med syskon och vad gäller kompisar hemma råder stränga regler.

Men syftet är gott; snart får minstingen ett eget krypin!

Hur som helst kom nya KP (Kamratposten) i fredags och med den ett test:" Vilka sorts föräldrar har du?"

Äldsta dottern satte glatt igång med utfrågning. Och jag kunde inte annat att skratta när vi kom fram till vilken typ jag var. Låtsas-lugnet.

Andemeningen i analysen var att jag predikade lugn, positivt tänkande och medveten andning men gick loss som en rasande furie när laddaren till min mobil inte kunde hittas.

Det stod att ju mer man håller på med sådant som yoga och spikmattor och allt, desto mer stressad är man. Det har varenda unge förstått för länge sedan - men inte föräldrarna.

Jag skrattade som sagt gott (inte minst av ren lättnad för att det finns andra knäppgökar som jagLer stort)

När man låter barnen göra sådana test är det bra att förutom humor vara utrustad med en portion självinsikt.

"Det är inte jag, det stämmer inte alls", sa min man nästan innan han fått höra resultatet.

Lur-polisen.

En förälder som ändrar sig blixtsnabbt och som luras. Som skriker "nu är det skärmfritt för ALLA!" men sedan raskt springer i väg med mobilen i fickan.

Min man gick också undan när han tvingats lyssna på analysen av sig själv. Försvann till husets övre del med svart keps och fulaste jeansen med målarfärg på. Och förmodligen gjorde han ett ogillande inlägg på Facebook innan han fortsatte måla.

Men man får ha lite extra förståelse för honom dessa dagar, han blev fyrtio i fredags, inte lätt. Det vet jag för jag är snart fyrtiofyra. Och bloggar just nu bara tidiga morgnar så att inte de andra vuxna ser att jag bara sitter vid skärmen när de sliter.

Lur-bloggaren. Som hoppsan, konstaterar att det blivit ny vecka. Och dags att göra frukost.

Ha en riktigt fin vecka nu, KRAM på dig och allra största TACK för att du lästeHjärta