1. mar, 2017

Tråk-träsk

Det är inte möjligt...att man kan ha det så här tråkigt! På ett sätt känns det fånigt att skriva, ett riktigt I-landsproblem...När jag tänker på saken har jag ju mycket hellre tråkigt än ångest för någonting som verkligen är tungt, men ändå..

Jag tycks ha hamnat i ett värdelöst vaakum där tristessen är så total att jag bara vill gå och lägga mig i ett mörkt och dystert hörn. Om jag bara kunde ta med mig täcke och kudde... Och ligga där länge.

Jag har ett vagt och ändå påträngande trist minne av att jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte kommer må så bra när jag skickat i väg "Skuggvinter".

Är det där jag hamnat? Fast jag tycker inte att jag mår så dåligt. Mer att allt är färglöst (kanske samma sak slår det mig nu).

Vad är det som är fel? Antagligen att det är så JOBBIGT att vänta på svar från förlagen.

Faktum är att jag har hamnat i ett sådant vaakum att jag inte ens i tanken kan förflytta mig två timmar framåt då svärmor och hennes man kommer in genom dörren. Istället sitter jag här och deppar med axlar som värker som fasen! (Varför? Nu ser jag min sjukgymnast framför mig. Hon som är så klok och brukar upplysa mig om att kropp och själ hänger ihop).

Och i morgon kommer min syster med lille kusin och det tycker ju jag är så roligt egentligenLerMen just nu...medvetandet når inte dit, att det är så snart. Allt känns som om det är ljusår bort.

Men förmodligen och som sagt är det just att jag skickat iväg min bok och bara väntar...alltså, man hoppas alltid. Men man vet att risken att bli refuserad är sky-sky-hög. Och att man blir så himla ledsen då. (Man kan få spända axlar för mindre).

Meningslösheten med att skriva en bok som ingen villl ha brukar göra sig som mest påmind när den är på vandring hos förlagen som nu.

Eller testa den här tanken som jag försökt tänka; "Bra att jag inte börjat skriva på min nya bok än för nu hinner jag städa mer hemma".

Hur kul är det?

Jag jobbar faktiskt som lokalvårdare. Ska jag på allvar glädja mig åt att jag kommer hinna putsa kakel och ta itu med de värsta hörnen i tvättstugan när jag kommer hem då?

Och ibland, som grädde på moset, infiner sig den här hemska tanken; Om jag inte skrev och vistades i mina påhittade psykopat-världar, skulle jag vara så här deppig jämt då?Gråter

Ja, men fine, måste jag svara mig sjäv här, då har ju mitt skrivande i alla fall ett syfte oavsett om alla förlag tackar nej till det. Nämligen det, att hålla mig livVinkar

Ett bra vaccin mot alla sorters tunga känslor är tacksamhet. Det har jag läst i minst en tidning och det stämmer. Jag är tacksam för mycket. Som en sådan sak att alla i familjen är friska. DET är lycka.Och det hjälper att tänka på allt man har.

Om du har något bra tips mot nedstämdhet eller vill skriva vad du är tacksam för, gör gärna det! Bara klicka på rubriken "Tråk-träsk" och scrolla neråt så kommer du till gilla - och kommentatorsfältet.

PS Läser just nu; "Hon, han och älskarinnan" av Tess Stimson. Underhållande och sexigt till en början om en ung kvinna som träffar en gift man men i mitten av boken börjar man få ont i magen av alla jobbiga känslor som säkerligen infinner sig när man är otrogen. Och då kan man vara glad för att man själv håller sig på mattan, om inte annatViskar Ciao och TACK för att du lästeHjärtaDet  betyder mycket för mig