23. feb, 2017

Ömsom vin, ömsom vatten...

Bilden? Min äldsta dotter och hennes kompisar lade Skittles (godis) i vatten för att se hur färgerna flöt ut. Fint, tycker jag, och som livet; både ljust och mörkare i en salig blandning.

Ni vet ibland...Bara gråten i halsen. Och en  klump i magen av ont och blandat; oro blandas med irritation och...ledsnad.

Över allting just nu verkar det som.

Kärlek är nog det svåraste som finns. Man skaffar barn som man älskar över allt annat till exempel. Sedan ägnar man massa tid åt att försöka agera krockkudde mellan dem så att de inte ska hacka sönder varandra (förlåt barnen, men ni brukar inte läsa detta och ni, fina bloggläsare förstår säkert vad jag menar, särskilt om ni är föräldrar). Och så man själv...

Jag älskar att tänka på att jag ska sprida massa kärlek och positiv energi hemma men tycker ibland mest att jag springer runt och jagar barnen. Tar deras mobiler och stoppar in deras tandställningar i munnen på dem.  Och säger saker som; "Säg inte att engelskaboken är borta nu igen" och "Om du inte plockar upp ditt pyssel från soffan så dammsuger jag upp ALLTIHOP".

Eller ibland skriker jag; VARFÖR ÄR VI EN SÅ HÄR SUR OCH TRÅKIG FAMILJ?! JAG ORKAR INTE!

Ja, tyvärr. Man kanske inte borde säga så men det är jag på bristningsgränsen. När jag plockat upp fjorton strumpor för mycket, sorterat små viktiga lerklumpar som inte får slängas men inte heller plockats upp eller...jag vet inte vad och tålamodet bara är slut.

När det blir för mycket helt enkelt. Å andra sidan brukar barnen bli överraskande hjälpsamma och positiva då.

"Jag tycker vi har det jättemysigt, mamma" Hjärta eller erbjuda sig att tömma diskmaskinen.

Det är väl meningen att livet ska vara ömsom vin och ömsom vatten. Men det tar inte bort att det är svårt ibland. Och ändlöst trist.

Fast man lever i ett så bra land som Sverige och inte har allvarliga problem. Och tack Gode Gud för det! Jag är verkligen tacksam över allt som är bra och skulle inte vilja byta liv med någon annan.

Jag påminner mig själv om det, ofta. Samtidigt är det svårt att vara glad när man egentligen är ledsen och kanske inte meningen heller.

När man vaknar och känner blää redan från början. Torr i munnen och lite omtöcknad av tabletter som hjälpt mig att sova. Ibland försöker jag låta bli dem men ibland orkar jag inte det.

Och så jäkla "Skuggvinter" och mina förhoppningar. Vet ni hur stor chans det är att bli utgiven?

Någon promille av alla manus som skickas in blir böcker.

Så meningen med att skriva en bok är...?Förvirrad (Och hoppas inget förlag läser det här. Nä, just det är nog ...inte så stor risk)

Som ni märker är jag deppig just nu. Jag skrev ju att jag skulle börja på "Vårskogen".

Och jag försöker tänka ut en intrig som håller på jobbet för det är inte riktigt klart än även om jag har en början.

Problemet är bara att jag fortfarande är kvar i "Skuggvinter". Tänk dig att du har jobbarkompisar du verkligen gillar men en morgon har någon bytt ut allihop.

Bara så där. Och du skulle ju inte automatiskt gilla Anton bara för att han har fått din bäste väns plats eller hur? Kanske tvärtom. Som  jag känner för mina nya karaktärer just nu.

Jag; "Tala om vad det är för mening med er annars tänker jag inte skriva om er."

Mina karaktärer; Vi vet inte, det måste du tala om för oss. VI är inte så levande än att vi vet det själva."

Jag; "Det finns nog ingen mening med er, hejdå."

Karaktärerna; Men...

Och sedan protesterar de inte mer för de har ju som sagt inte fått så mycket liv än.

Suck!

Men vet ni vad, konstigt nog muntrade faktiskt en stark kopp kaffe och ett blogginlägg upp lite. (Kanske även det faktum att jag och de två minsta bakat sockerkaka som vi snart ska hälla smält blockchoklad på) Ursäkta att det blev så ... trist men tack för att du läste ändåHjärtaHoppas att du mår bättre än jag gör just nu och att du tittar in snart igenLerTill dess, kram på dig!

Om du vill gilla eller kommentera, klicka bara på inläggets namn, i det här fallet, "Ömsom vin, ömsom vatten" och scrolla sedan neråt till du kommer till gilla- och kommentatorsfältet.