10. feb, 2017

Vårskogen

Nej, vi har ingen vår här, vi har faktiskt snö!

I går morse var marken vit när jag vaknade  och sedan snöade det hela dagen.

Det var vackert, magiskt, små flingor som sakta singlade ner över byn, till och med när solen kom fram på eftermiddagen fortsatte det.

Minstingen åkte pulka med sin (minste) storebror i trädgården och allt var frid och fröjd. Alla friska i dagLer

Så ingen vårskog hos oss alltså men ändå..."Vårskogen" är namnet på min nya bok.

Jag skrev ju nyss här på bloggen att det känns så tomt när jag inte har "Skuggvinter" att skriva på längre. Men att jag har en ny bok på gång i samma genre; en psykologisk thriller med drag av romance.

Den handlar om två vuxna tvillingsystrar som inte alls kommer överens; en av dem, Lina är småbarnsmamma och bor på landet, och den andra, Agnes är singel i storstan.

De har en bror (Karl) som gjorde något dumt när han var ung. Han har nästan glömt det vid det här laget. Men det finns någon som inte har gjort det. Och som en dag, av en händelse, får syn på en av Karls vackra systrar. Och tänker att hon kan få betala priset för det onda som skedde för länge sedan...

Ingen anar någonting. Utom en av tvillingsystrarna som plötsligt börjar vakna av sina otäcka drömmar.

Med i bilden, eller i boken finns också en frånvarande make, en spirande romans och småbarnsliv.

Det ska bli så roligt att börja skriva den. Och den här gången ska jag skriva den på det sätt som man ska  skriva en bok, alltså planera den FÖRST, inte bara börja skriva som på Skuggis...

Här är det fredagskväll. Minstingen bråkar i badet. Hon har badat alla sina baddjur och torkat dem, men sedan, som hennes pappa sa kom Den Stora Oceanen (hår som ska sköljas ur) och då kom även det Obligatoriska GallskriketGråter

Äldsta dottern däremot gör fruktsallad (fast finns det någon frukt?)

- Säg vad du gör, sa jag till minste sonen, för jag skriver vad alla gör på bloggen.

- Fruktsallad, sa minste sonen glatt (för han kom inte på något antagligen) Kan man ha tomat i salladen? sa han trettio sekunder senare. (Det finns alltså ingen frukt).

Häromnatten kunde inte ett av barnen sova.

- Tänk på vad du vill drömma om, sa jag uppmuntrande ut i nattmörkret. Det kan göra att man släpper sina stressiga tankar så att man somnar bättre.

Ett bra tips, tänkte jag nöjt, det borde jag själv göra, jag som sällan kommer ihåg mina drömmar.

Jag kan inte berätta allt jag drömde, bara återge delar av det.Men min man hade en grå lammullströja på sig och han grät. I rummet intill gick Sebastian fram och tillbaka med tunga steg. Jäklar, nu har jag ställt till det för mig tänkte jag.

I nästa dröm var jag ute och gick. Det var sommar. En liten flicka i vit klänning sprang bredvid mig, hon hade sin ännu mindre bror i handen.

Men plötsligt ett ljussken från skogen intill och POFF- det hade varit en explosion- och så fanns det bara en lillebror kvar.Viskar

På morgonen tänkte jag att jag att det var nog bra att jag inte kommer ihåg så många drömmar. Och maken har grön tröja i dag, är välkammad, och gråter inteWow!

Skönt att drömmar är drömmar!

 

 Ps Säg att jag bara chillar, säger äldste sonen nu. Bra grej att göra av en fredagskväll, jag tror jag ska testa det själv...Vinkar

Största tack till dig som läste Hjärtachilla lugnt och ha en riktigt fin helg!