7. feb, 2017

Vabruari...

Håhåjaja...Finns det någon tristare månad på året? Skit samma, nu är den här. Och vi är sjuka.

I huset återfinns hinkar (att spy i om man inte hinner fram), alvedonmått och annat trist. Det paniktvättas lakan och näsdukar inköps trots att man köpte det dagen innan.

Utöver det så hostas det lite här och var och klagas på tjock hals och annat. SUCKLedsen

Och man vågar inte muntra upp sig heller.

Systemet på fredagseftermiddagen? Nej, tänk att först dricka vin och sedan på natten...nää.

En god pizza ..? Nej, för fasen, inte pizza, särskilt inte makens favorit, den med kebab och kebabsås och extra pommes för tänk om man känner sedan hur det börjar vrida sig i magen och...Nej. Prisnedsatt mögelost, kort datum? Stopp och belägg, inte denna helg. Inte denna månad.

Det går knappast att känna entusiasm i detta läget. Bara i små, stulna stunder (förvånansvärt ofta i tvättstugan dit andra familjemedlemmar sällan går).

Så glädjs jag över att min bok är klar och skickad (lite skönt är det faktiskt och som tur är kan jag fortfarande prata med mina karaktärer i huvudet..Knäpp? Nä, inte jag, men mina karaktärer däremot, dom skulle ni prata med..Rodnar)

Och över mycket annat. Som att ingen i vår familj är allvarligt sjuk. Tanken finns ju där, nära till hands när ett av barnen ligger och vrider sig.

Tacksamheten över att det bara är magsjuka eller vanlig influensa. Och som en följd av det; att få bo i Sverige. Att ha rent vatten i kranen, tillgång till gratis sjukvård och antibiotika när det behövs. Till exempel. Listan kan, som ni också vet, göras sååå lång.

Allt man tar för givet. Som elektricitet.

En bok jag kommer att tänka på nu är "Stjärnklart" av Lars Wilderäng (Massolit förlag) .

Den beskriver vilka förödande effekter det får om samhället plötsligt står utan el, den är annorlunda och helt klart läsvärd. Även om man vill slå igen boken ibland för att...som sagt, ett lästips!

Jag har nog inget mer spännande än det att säga, hrmm, skriva i dag tyvärr...

Tänkte avsluta med en sak jag skrivit i ett blogginlägg i december, mina fantasier om hur det kan låta nu när "Skuggvinter" kommer till de förlag den varit på förut. Man kan ju hoppas att det låter annorlunda men...jag har ingen aning.

Nedan kommer det i alla fall. Avslutningsvis; allra största TACK för att du läste Hjärtaoch hoppas att du mår bättre än vi hemma gör just nu.

På förlagen, trötta lektörer, allvarstyngda med runda glasögon bakom stora högar med manus

"Jaha. Vem ska läsa Skuggvinter den här gången då?".

Talande tystnad runt det stora bordet. Till slut;

"Rune, kan du ta det tror du? Jag tog ju förra vändan. Och det gick åt några termosar om man säger så."

Uppgiven suck från Rune men en resignerad nick. Ett kall, om än ibland oförståeligt tungt i jakten på den Stora Litteraturen...

HOPPAS att Skuggis tas emot lite bättre än så.

Hur som helst, det börjar mörkna ute nu, snöflingor har fallit större delen av dagen men utan mål och mening, inget vitt på marken.

Men jag har köpt ett nytt blockljus  så jag kan tända lyktan ute på trappen ikväll.

Hellre tända ett ljus än förbanna mörkret brukar det ju heta, ingen dum idéHjärta

Ps  Yngste sonen undrar varför man bara kan äta tråkiga saker när man spytt. Åh nej, nu åt minstingen av hans skalade äpplebitar...SjukSom sagt, tänd ett ljus...

Ps igen; Jag har bestämt mig för att jag inte KAN bli smittad av magsjuka den här gången. Och ni, kära bloggläsare, får veta hur det går VinkarTill dess; ta hand riktigt bra om er!