29. jan, 2017

Framme

Morgonkaffe, en frusen värld ute. Ingen snö, ingen "Skuggvinterkänsla" ute, men inne. Minstingen ligger snällt i soffan och tittar på TV, hon brukar gå upp senast sju oavsett vilken dag det är, och oftast är hon snäll och alldeles tyst till jag kommer upp en timme senare.

Då får hon ostsmörgås och så är hon nöjd ett tag till. Så också nu.

Jag är nästan där nu. Bara några ynka timmar av enkla korrigeringar, sedan övergår arbetet i att skriva följebrev till förlagen, där man kort presenterar sig själv och bokens handling.

Ni som har följt denna blogg förstår ju att jag har skrivit antal följebrev innan så det är inte så tidskrävande vid detta laget. Men ändå, allt ska göras snyggt och olika förlag får olika brev.

I de förlag jag skickat till förut brukar jag skriva några rader om vad jag gjort för typ av förändringar så att de ska veta att det har hänt något med "Skuggvinter" sedan sist.

Förlag kan också ha olika önskemål om vad man ska skriva i följebrevet. En del vill veta vad man har för syfte med sin bok.

Jag har ett enkelt svar på den frågan, eller inte:

"Det finns inget som helst syfte med min bok. Jag började skriva för att jag älskar att skriva. Karaktärer, handling och händelseförlopp skapades undar vägen, helt fel sätt att skriva en bok på men jag visste inte i början att det skulle bli en hel bok och hade jag gjort det hade det nog ändå gått till på samma olyckliga sätt.

För den här boken har sammanlagt tagit tio år på sig även om jag måste erkänna att många av de åren fick den inte särskilt mycket tid eller uppmärksamhet för det fattade jag inte heller att en bok måste få om det ska bli något läsbart av den. Förrän nu, de sista åren.

Men nu är den -finally!- klar och den har fortfarande inget som helst syfte. Karaktärerna började göra mer och mer som de själva ville, jag har förfasats, men fortsatt skriva och med tiden insett att det bäst jag kan göra är att skriva ner det mina karaktärer hittar på så bra och snyggt som möjligt. Det är det hela. Det finns ingen som helst moral eller sens-moral här, möjligen i så fall, gör inte som mina huvudpersoner för då går det åt helvete."

Genre? Absolut ingen feelgod, snarare en feel bad Osäker Skämt åsido, jag kommer presentera "Skuggvinter"  som en psykologisk thriller med drag av romance för så har en lektör på ett förlag beskrivit den.

Jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan att jag drömt om Sebastian flera gånger, och i en av drömmarna sa han uppskattande; "Du skriver bra".

Så verklig har han blivit.

Jag pratade med min syster igår. Hon har läst en del där Sebastian inte är så charmig.

"Jag tonade ner honom ännu lite mer nu", sa jag till henne i går. Det är bara gulle-gull kvar nu".

"Haha, visst, skrattade hon åt mig på Face-Time.

Jag ska inte skicka till alla förlag på en gång men jag börjar i morgon.

Hur det känns?

 

Så HEMSKT. och så UNDERBART. Och konstigt. Och tomt kommer det nog kännas.Och nervöst förstås.

 Saker att trösta sig med när jag tänker "det här kommer gå åt skogen, vem skulle vilja ha mitt manus?"

Johan Theorin, numera  prisad författare försökte i 20 år innan han lyckades. "Ingen kan vara mer förvånad över framgångarna än jag, säger han, det var ju ingen som ville ha mina manus".

Bara en tvättäkta författare försöker så länge.

Stieg Larssons drömförlag var Piratförlaget men de ville inte ha honom. BIG MISTAKE!!!

En kvinna vid namn Emelie Schepp hade skrivit ett jäkla bra manus. Som ingen ville ge ut.

Då startade hon ett eget förlag, tryckte upp 5000 ex och åkte sedan runt i Sverige, stod och sålde på mackar, köpcentrum, mataffärer...

Efter ett halvår började förlagen ringa och idag hör hon till Wahlström & Widstrand.

Men, och det viktigaste att komma ihåg; det är ingen katastrof att inte bli utgiven. Det är inte så att jag väntar på besked om jag lider av en allvarlig sjukdom eller inte. (Jag tror i alla fall inte att det är så illaGråter)

OCH; det går att försöka igen..och igen...

MEN; spännande är det nu. För  spännande...och det har ni nog förstått.

Jag hoppas att du som läste har det bra, och framför allt; TACK för att du gjorde detHjärta

Om du vill gilla eller kommentera, klicka bara på inläggets namn, i det här fallet "framme" och scrolla sedan neråt så kommer du till gilla- och kommentatorsfältet.

Nu måste jag jaga min äldsta dotter så hon kan hitta en bild till detta inlägg. Dra minstingen från TV:n. Se till äldste sonen som är bedrövligt förkyld. Och...frukost!

KRAM på digHjärtavem du än är