25. jan, 2017

Skuggvinter maraton 2

Jag har blivit sjuk. Var det sömnbristen förra veckan tillsammans med allt som tydligen går nu?

Hur som helst, jag har en släng av feber av och till, halsen är tjock, det värker bakom öronen.

Men när jag inte sovit har jag ändå suttit, som synes på bilden, i min lilla skrubb.

På ett sätt, eller ganska många, har det varit perfekt. Jag kan inte sova hela tiden. Och jag orkar inte göra så mycket.

Och resultatet har inte låtit vänta på sig; Jag är alldeles snart klar! Inom de närmsta dagarna blir det genomläsning av "Skuggvinter"  för sista gången innan den skickas iväg.

Det behövs en sista gång även när man bestämt sig för att det håller. Jag hittar alltid fel, hur nogrann jag än tycker att jag varit. Något ord som kommit bort eller skrivits dubbelt upp o s v. Syftningsfel. Och så får man en helhetsbild som är omöjlig att få om man inte läser mycket text på en gång.

Till exempel; en stor del av "Skuggvinter" utspelar sig när det är höst och så tycker man att regn och grått, det hör till och här och var stoppar man in lite blåst, smatter mot rutorna, paraplyer o s v.

Stämning.

Men så läser man och upptäcker att det regnar ju för f-n hela tiden i den här boken. Och det är visserligen okej, men då måste man nämna något om det för att det ska kännas realistiskt, annars blir det till sist bara tjatiga upprepningar av det.

Jag skrev nyss här på bloggen att jag gick en författarkurs en gång. En ynka helg, men den gav ändå mycket och jag tänker fortfarande på den ibland.

Där sa kursledaren att man måste ha en skiss över t ex alla hem som förekommer i boken.

"Annars kommer det till slut att vara så många vinklar och vrår i det där köket att det är en omöjlighet", minns jag att han sa.

Det stämmer. Det är inte bra om balkongdörren i ett kapitel finns i vardagsrummet och i ett annat i köket. Markus och Alices hem ser precis ut som vår sista trea vi bodde i i Kortedala, förutom att jag tagit bort ett av sovrummen. Om man utgår från det hela tiden uppstår inte sådana fel.

Vad händer för övrigt i mitt liv just nu? Svar; jag vet inte, när jag inte sover sitter jag i skrivskrubben.

Nej, det är ju naturligtvis inte riktigt sant. Det är tur att jag har en stor och brötig familj, annars hade jag nog gått bort mig totalt i mitt manus.

Barnen kommer hem, ofta med kompisar, vilket glädjer mig. Det diskuteras skärmtid och vems fel det var att minstingen ramlade i gympasalen. Och vem som inte ställde in smöret.

I går glömdes Snögubben Olof olyckligtvis kvar i klädfacket på förskolan. Lite stilla gråt i sängen.

"Han klarar sig till i morgon", försökte jag säga.

"Men det gör inte jag", sa minstingen ynkligt.

Det är grått ute. När kaninerna är ute i sin rastgård gräver de VÄLDIGT mycket. Det stank våt jord när jag gick dit i dag. Men de mår bra när de gör det. (Hoppas jag Osäker)

Och det hoppas jag att du också gör Hjärta och ett stort TACK för att du läser min blogg!