21. jan, 2017

Skuggvinter Maraton

Jag har gjort en genomläsning av "Skuggvinter" i veckan. Alla 373 sidor på en dag, ett maratonlopp i läsning men nödvändigt för att få ett intryck av om det håller ihop o s v.

Mitt manus har blivit nästan femtio sidor längre sedan författarcoachen hade det, jag har ju suttit och arbetat med ändringar hon föreslog. Hoppas det blir bra.

Men jo, jag tror det. Jag hade lite tråkigt i stunder när jag läste men vissa delar har jag läst uppskattningsvis...tjugo gånger? så jag antar att det blir så.

Författarcoachen hade inte tråkigt när hon läste, det är nog det jag får gå på. Och hoppas att hon fortfarande skulle tycka om det om hon läste nu trots sidorna som komnmit till.

Hur som helst, nu börjar det dra ihop sig på riktigt.

 Gissningsvis två veckor kvar, sedan kan jag skicka  "Skuggvinter" till förlagen. Igen.

Skrev i ett inlägg här på bloggen nyss att jag inte brukar må så bra när jag skickar in det.

Det är baksidan med all glädje jag har av mitt skrivande, när det ska bedömas.

En glädje är att flera av förlagen läser det i sin helhet; jag har ju sett deras omdömen. Att de sitter och pratar om mitt manus, det känns fantastiskt.

MEN ingen har ju hittills tyckt att det, trots förtjänster, når ända fram.

Hur blir det denna gång?!

Då kommer nerverna och spökar och det började i veckan. Uppvaknande i torsdags; o4.10, uppvaknande i fredags 02.14.

Dagarna innan; ingen toppensömn.

Min oro sätter sig ofta på sömnen...Suck!

I går dessutom en släng av feber och jag var helt borta. Dessutom hade jag tagit både sömntabletter och lugnande för det har jag alltid hemma på grund av nämnda sömnproblem så jag var minst sagt  groggy.

Jag har blivit erbjuden av vårdcentralen att gå i sömnskola. Kanske vore något. Jag ser trötta hålögda deltagare i en uppgiven ring runt en entusiastisk psykolog...

Jag satt vid datorn hela dagen. Till min förvåning funkade det. Jag FÖRSÖKTE sova, det gick inte. Så jag bet ihop  och hängde med Alice och gänget.

Det är skumt att sitta så mycket i min skrivskrubb. Det finns inget fönster där så man får ingen känsla för om klockan är tolv på dagen eller tio på kvällen. Lägg till musik i hörlurar så att alla ljud utifrån försvinner, tända ljus, fina prydnadsänglar och låtsaspersoner.

Jag drack kaffe (mycket) och vatten (också) och på kvällen öppnade jag en flaska rödvin.

Sedan gick jag försiktigt nerför trappan, borstade tänderna och gick och lade mig.

TIO TIMMAR!! Så mycket brukar jag aldrig sova, bara om jag är sjuk.

Men i dag är jag inte sjuk längre. Och solen lyser och det är frost.

Jag ska till skrubben sedan. Men först ska jag och barnen ut i skogen. Något av det bästa mot alla sorters problem; gå ut, helst i skogen, röra på sig. Andas in luft och veva med stela axlar mot himlen.

Sedan; sjunka ner på en stubbe eller något och äta bulle. För DET är bästa knepet för att få med minstingen ut.

Man måste ha ett mål, tycker hon. Så är det, absolutVinkar

Allra största TACK till dig som lästeHjärtaoch ha en riktigt fin helg!