12. jan, 2017

Lång väg att gå?

Jag kommer ihåg ett blogginlägg i höstas där jag skrev att jag befann mig i en skrivbubbla och att man kanske kunde unna sig att ha det så ibland. Fast man var fyrabarnsmamma. Försvinna in i något man tyckte om, för tillfället.

Jag tror att det var i oktober. Jag fotade en buske i trädgården som glimrade som av guld, så vacker var den. Nu har den inte haft blad på ett bra tag och jag skriver fortfarande mycket.

Det kommer stunder när jag faktiskt undrar om det är okej?

Hur mycket kan man försvinna egentligen och ändå vara ansvarsfull förälder och en bra hustru?

Okej, jag vet, jag skriver inte dagarna i ända. Det går inte.

Jag jobbar (50%), jag gör i ordning i köket, jag tvättar, jag städar, jag tar med barnen på promenader, ...och typ, 300 grejer till.

Jag är där när de vaknar och där när de somnar. Men så ofta jag kan springer jag till min skrubb. Jag har insett att en del av mitt (inre) liv utspelas där.

Och att livet i övrigt ibland kör ihop sig på grund av det. Och ingen som helst garanti för utdelning finns.

Hur mycket får en dröm kosta? Och vem eller vad ska förresten avgöra vad som är för mycket?

Sunt förnuft? Är det jag som ska stå för det? Jag som hänger med låtsaspersoner? Och som just nu planerar en ny hemlig version av "Skuggvinter" där ingen ska dö. För jag är ledsen över att en av mina karaktärer gör detKrossat hjärta

Men...där jag är nu i mitt manus lever alla. Känns just nu som att det är lång väg kvar att gå till det bittra slutet ...

 Hela eftermiddagen har jag suttit med Sebastian (en av huvudkaraktärerna i min bok) och han har varit så jobbig att jag har värk i min ena axel, den som jag bara brukar få ont i när jag överansträngt mig på jobbet. (Ja, tyvärr är det sant).

Hans charmkurs-del är över, nu är han en maktfullkomlig psykopat igen, redo att knäcka folk till vänster och höger. Och det gör han.

Jag har drömt om honom två gånger den sista tiden förresten. En natt drömde jag att han sa att jag skrev bra. Och den andra natten...det hoppar vi över.

Istället säger jag TACKHjärtatill dig som läste! Snart ska jag bjuda på ett litet stycke där ni får möta Sebastian. Den charmiga variantenVinkar

Till dess; sköt om dig!