9. jan, 2017

Regn och julgubbar

Nu har "julgubbarna" försvunnit ner i sin kartong igen och det vackra snötäcket...har också försvunnit. Det har regnat hela dagen. (SKITväder!) Men granen står kvar i vardagsrummet för den har hållit sig så fin och stakar och stjärnor i fönstret har vi inte heller kunnat förmå oss att plocka ner.

Men...nu är julen över. I morgon börjar skolan igen. Och mitt manus är inte klart.

Några veckor trodde jag i början av december när utlåtandet från författarcoachen kom, hoppades på det åtminstone...

Men ni kanske läste mitt förrförra inlägg "Vågrörelser" där jag skrev att en händelse eller till och med ett samtal skapar en våg av något annorlunda rörelser framåt (eller bakåt kanske man borde skriva) ibland i resten av boken...

Och det kan man naturligtvis inte bortse från.

Så nu sitter jag framför datorn och läser och ändrar och korrigerar...I hopp om att denna gång få till en version som något förlag ska vilja ge ut.

I mitt förra inlägg "Ur Skuggvinter"  fanns ett litet stycke att läsa ur mitt manus.

Jag skrev att jag skulle peta i det stycket lite, att det inte var helt klart än men att jag på grund av tidsbrist lade ut det som det var.

Om det är någon som undrar och tycker det är kul att veta vad jag ska göra med det så är det att göra det en aning  "fylligare" vad det gäller miljöbeskrivningar.

Jag har fått kritik för det, både från förlag och från författarcoachen.

Förlaget skrev bl a "Miljöerna är inte särskilt påtagliga här, intrycket är att berättelsen utspelas mer på ett inre plan än i verkliga miljöer..."

Det är naturligtvis inte alls lyckat och därför har jag jobbat mycket med det som kallas bildspråk sedan jag fick utlåtandet i mars (2016).

Men stycket i förra inlägget kan fortfarande göras bättre i det avseendet.

Om någon nu har intresse av det, läs gärna om stycket i förra inlägget och tänk sedan att när Alice går sin promenad på Tideräkningsgatan kan man lägga till torra löv som kommer farande i den kalla blåsten eller att hon får hår i ansiktet, och kanske möter hon någon eller så skäller en hund på avstånd. 

När hon går i affären kan man vidare illustrera på vilket sätt tankarna inte vill fungera; kanske kommer hon inte på någon maträtt, i kön kan hon vända sig om och en tant stirrar ilsket tillbaka...O s v.

Så kan man bygga på en text så att den får mer liv.

Gick en författarkurs en gång (en helg) där vi uppmanades att tänka på att tala (läs skrivaVinkar)till alla sinnen; lukt, syn, känsel, hörsel, smak, för att ge läsaren just känslan av att vara där.

Ett bra tips som jag använder mig av varje (skrivande) dag!

Nu till något helt annat; Ner till källaren. Ni vet; nyårslöften. Dags för mig och maken att börja träna

YEAAAAH! Och ett otroligt bra komplement till stillasittande vid datorn

Men först; allra största TACK Hjärta till dig som läste. Ta hand om dig! Och glöm inte att titta in snart igen..Ler