21. dec, 2016

En gran i stan

Fast bilden är inte tagen i stan utan i centrum i lilla Kinna. Men ändå. Jag svepte konstnärligt med mobilen när jag tog kortet för att göra en kreativ illustration av julstressen.

Känner jag då någon julstress? Nej, det gör jag inte. Jag brukar inte göra det fast jag annars har lätt att stressa upp mig.

Kanske har jag blivit bra på att planera för att slippa just det. I kombination med att jag inte städar ihjäl mig eller tänker att jag ska göra massa julmat.

De flesta klapparna köptes i slutet av oktober på Ullared och slogs in i lördags. I lördags ja, då när minstingen vaknade, mystiskt tackade nej till pepparkaka och sedan spydde i soffan.

Och i söndags? I söndags vaknade äldsta barnet och klagade på att han inte mådde bra. Sedan drog kräk-fronten in över honom med.

I måndags? "Men fan, vad det värker i kroppen" sa min man. Har vi Alvedon?

Jag nickade trött mot köksskåpet och gjorde en mental anteckning (vet inte om jag gillar det uttrycket eller inte) om att köpa mer Alvedon nästa gång jag åkte in till Kinna. Om jag på något mirakulöst sätt lyckades hålla mig så frisk att jag kunde åka någonstans, tänkte jag.

När min man gått och lagt sig började min svärfar som suttit tyst vid bordet att skratta. Han skrattade så att han fick tårar i ögonen.

"Varför blir ni alltid sjuka när jag kommer?" sa han mellan två attacker.

Då skrattade jag med. Det var faktiskt skönt. Mitt i alla förberedelser, inte bara de inför julen utan även I FALL JAG BLIR SJUK.

Just nu; Sjukskriven man. Men nyklädd gran, oj så vacker den blev! En riktig praktgran! Julmat inhandlad. Halva huset städat. Stjärnan uppe i dotterns rum,äntligen. Barn som längtar...Ler

För nu börjar det närma sig. De slår in julklpappar, minstingen har gjort minst trettio stycken, många måste man öppna direktKärlek det räknas dagar...

Jag längtar med. Känner glädje, som i dag när minstingen och jag sprang runt i Kinna, "Nu springer vi mamma och nu...går vi och nu springer vi"...

Ett bra sätt att hålla sig varm på för det var KALLT ute i dag. Och tomtar i alla skyltfönster och glitter och en stilla önskan om, förutom allt annat förstås, att jag slipper bli sjuk denna gång..

Om jag skriver bok mitt i allt? Ja, det gör jag faktiskt. Jag är i alla fall hooked på min egen berättelse. Och kanske framför allt, på att bli klar någon gång! Men det enda som är klart i denna stund  är detta blogginläggVinkar

TACK till dig som läste och hoppas att du inte stressar för mycket nu utan njuter ocksåHjärta