13. dec, 2016

En fattig men rik familj

Min underbara Julia hittade som vanligt en perfekt bild!

Affären där jag storhandlar håller på att BLI BÄST!! Inte vet jag, om ni frågar mig. Tröstlösa ombyggnader och förändringar är vad det har inneburit i över en månad nu.

Ingenting står där det brukar. Från gång till gång. När jag påpekade att det var lite jobbigt (typ skitjobbigt, men det sa jag inte) att hitta saker sa en av personalen "Jag vet precis vad du menar. Har jag varit ledig i några dagar...ja, då är det kört. Jag får gå varv på varv för att känna mig hemma igen".

Mmm. På mitt kvitto står det ofta "100 registrerade varor". Med andra ord; jag STORhandlar. Inte lite mjölk och 2 bananer i en korg.

Då blir man nästan GALEN när allt plötsligt är huller om buller. Jag skrev, som de flesta gör, inköpslista baserad på var i butiken varorna finns. Det är som ni förstår ingen idé längre.

Nu är det djurmat där det var krossade tomater och blekmedel där det stod Oboy, kaffe och te innan. Det är så man kan gråta åt eländet. Och när man äntligen hittar mjölet finns det ingen rågsikt. "Har ni ingen rågsikt längre?" frågade jag. "Jodå, men det kan hända att den fortfarande står kvar...vet du var vi hade havregryn innan?"

Skyltar i taket där det står vad som finns i gångarna? Det har den affären aldrig haft.

MEN man biter ihop för de är ganska billiga. Det är därför jag handlar där. Och nu när mitt manus har varit iväg hos coach finns det ännu större anledning att spara kronor och örenGråter

"NEJ, skriker minstingen, inte DE PEPPARKAKORNA!!" (Hur ser hon att det är Eldorado? För att burken ser så tråkig ut...)CoolMen faktum kvarstår; Eldorado pepparkakor 7,95 kr. Andra pepparkakor (som minstingen vill ha) 25 kr.

Sammanbitet styr jag en missnöjd minsting mot disken med falukorv ochrisgrynsgröt. Där infinner sig problem 2 på Eldorado-fronten; Det FINNS ingen sådan gröt, bara Felix.

"Var är Eldoradogröten?" frågar jag irriterat.

"Tyvärr, vi har inte packat upp den än, blir svaret. Men titta, vi har Felix! 3 för två!"

Jag kalkylerar; Eldorado-gröt 12.95 kr. Felix, samma mängd visserligen men 20 kr. Förlust ; 7 kr.

"Tack", säger jag bistert och hastar vidare. När jag väl kommer till frysdisken i slutet är jag nära ett nervsammanbrott.

"Mamma, glöm inte Frost-youghurt och tomatpuré", påminner minstingen vilket hon gjort i 25 minuter.

Men personalen vid DE NYA FRYSDISKARNA ler stort.

"Asiatiska wokgrönsaker? De KAN ha blivit kvar i de gamla boxarna borta vid godiset. Där godiset var förut alltså".

Vid det här laget har jag tappat all värdighet. Jag svär, visserligen hyfsat tyst, men ändå.

Och jag vet nog, BÄST ELLER INTE; vem det är som får betala för de där frysboxarna...

"Varför?" frågar jag min man. "Varför måste allt ändras på hela tiden!?"

"Man måste förändra ibland", säger han.

Sånt fattar inte jag. Vad är det för mening?? Marabou ska korsas med polkagris, företag ska byta namn och allt möjligt.

Det tycker inte jag. Nej, titta på mig. Samma gamla manus ska det vara. "Skuggvinter" är inne på år 10 (ehh, ja det är sant).  Man kan läsa om andra, utgivna eller icke, som skriver FLERA MANUS! Inte jag, inte.

Jag biter mig fast som en hund i sitt favoritben och tuggar på. INTE SKRIVA NYTT. Ändra lite, slänga in en och annan nyhet men där får det vara stopp.

Till och med en förläggare på ett av förlagen frågade mig en gång om jag inte hade tänkt på att låta min text vila och kanske skriva något annat?

"Nej", sa jag.

Och nu kommer de snart få in "Skuggis" igen...Jag ser oändligt trötta lektörer framför mig, allvarstyngda med runda glasögon bakom stora högar med manus.

"Jaha, vem ska läsa Skuggvinter den här gången då?"

Talande tystnad.

"Rune, kan du ta det tror du? Jag tog ju förra vändan. Och det gick åt några termosar om man säger så..."

Uppgiven suck från Rune men en resignerad nick. Ett kall, om än tungt i jakten på den Stora litteraturen. Go Skuggis GO! Rond sju...

Detsamma känner jag. Ett kall att skriva fast jag ibland inte förstår varför.

Men igår kväll infann sig en så SKÖN känsla. Den kommer ibland. Nämligen Who cares? Utgiven eller inte, det spelar ingen roll.Jag låg nerkrupen i min varma säng, tända ljus, läste, (en bra bok) mina barn sov lugnt i sina sängar och det snöade faktiskt en stund därute, i mörkret.

Vem bryr sig så länge jag har min fattiga men ända rika familj. På kärlek Hjärta och nåja... bråk.

Och jag kan handla mat till dem i DEN BÄSTA AFFÄREN.

Men vänta! Nu kom jag på någotGalenps Om Alice stoppar Sebastian i en splitterny frysbox. Eller möjligtvis tvärtom, det spelar inte så stor roll. DÅ kanske det blir en bestseller av denLer stortVinkar

Hasta la Vista, baby och framför allt; TACK för att du lästeHjärta

Ps Om du vill kommentera eller gilla, klicka bara på inläggets namn, i det här fallet "En fattig men rik familj" och scrolla neråt så kommer du till kommentatorsfältet. TACK! Ds