9. dec, 2016

Charmkursen

Det har varit en konstig vecka. Jag är fortfarande uppfylld av utlåtandet jag fått av författarcoachen. Går tillbaka till det och läser, tittar på kommentarerna jag fått i manus.

Jag gillar dem! "Rysligt bra". "Är det ingen som har talat om det än"??! " "Okej, så nu vet vi det. Det kanske tar bort lite av mystiken?" "Spännande - kan inte sluta läsa".

Jag har satt upp stakarna i sonens fönster, mosterLer stortOCH jag har putsat fönster på hela bottenvåningen (nästan). Det känns för bra för att vara sant - det också. Kanske blir det en drive med dammsugaren i källaren ikväll, då skulle det kännas kliniskt rent här hemma...eller ja, i källaren åtminstone...

I övrigt har jag börjat med ändringar. Efter närmare två veckors stiljte, när "Skuggvinter"  var hos coachen, jobbar det åter i huvudet på mig hela tiden.

Som när jag skrivit förra inlägget här på bloggen, t ex. Jag blev så inspirerad av att jag verkade ha lyckats teckna ett äkta psykopat-porträtt att jag letade upp kriterierna för psykopati på nätet - och YES! bingo, visst var det SebastianGalen Jag kunde inte låta bli att planera för en skrämmande scen mellan Sebastian och Alice där han på ett otäckt sätt talade om att han hade den diagnosen.

Jag var väldigt nöjd. Sebastian var också nöjd eftersom han tycker om att känna makt över Alice och Alice var rädd som hon brukar vara. I förra utlåtandet från ett av de stora förlagen stod det "Alice är som sagt en starkare karaktär i denna version även om hon konstant är nära sammanbrott".

Det är min Alice, det. Ångest och skuld. Jag skrev så att...datorn glödde. Men så kom jag på ; aj jäklar, han skulle ju bli CHARMIGARE. Det där med psykopati var ju inte så charmigtLedsen

Så nu har jag skickat Sebastian på charmkurs. Och resultatet av det har skickats till coachen, så får vi se om hon gillar honom lite mer nu.

Baksidan av mig när jag skriver....att jag blir så uppe i det. Det är svårt att låta bli när man skriver intensivt. Tyvärr går en del tålamod förlorat på vägen. Förmågan till diplomatiska lösningar sjunker, särskilt med trötthet och barn-tjat.

Häromdagen sa jag till minstingen; "NU GÖR DU DET BARA ELLER SÅ BLIR JAG JÄTTEARG. OCH NÄR JAG BLIR JÄTTEARG SÅ ÄR DET INTE ROLIGT! (StämmerOsäker) Då gjorde hon som jag sa. MEN hon hade jättespänd rygg och jag hörde henne mumla; "Jag ska skaffa mig en annan mamma".

Då blev jag faktiskt lite ledsen. Och insåg att jag nog fick skärpa mig lite.

"Så synd, sa jag med mjuk röst, för jag har tyckt så mycket om att vara din mamma".

Minstingen rörde inte en min. Hennes hållning var väldigt stolt.

"Och även om du var arg eller sur och jobbig hela tiden skulle jag ändå vilja vara din mamma, varenda dag i hela livet", sa jag.

Då hände det något hos henne. Och jag såg hur hon tog ett stort beslut i sig själv. Sedan sa hon med högtidlig röst:

- Mamma, i morgon får du vara mitt gosedjur".

I går vid frukosten sa min minste son att han drömt att hela familjen varit ute och gått och kommit fram till ett slott. Vi gick upp i slottet.

"Jaha, sa jag med uppmuntrande röst, och vad hände däruppe?

Jag tyckte det lät väldigt bra. Jag tänkte på en familj som var ute och promenerade tillsammans, på luft och rymd, på god ekonomi och kommande bestsellers.

"Tobias råkade knuffa mig och jag ramlade och dog och då vaknade jag", sa minste sonen.

Osäker Hmmm.... Nåväl, kanske bäst att bara säga; Trevlig helg på dig och framför allt; TACK för att du lästeHjärtavi ses snart igen hoppas jag och vad du än gör; promenera inte med familjen högst uppe i slottstornetVinkar