21. nov, 2016

Nörden

Nu är "Skuggis" ivägskickad till författar-coachen, tillsammans med presentation av handlingen och utlåtande från ett förlag.

Och det känns...konstigt. Jättespännande. Men tomt. Som tur är har jag redan kommit på två mindre syftningsfel så jag hopppas på att kunna smyga mig upp till min skrubb en liten stund i eftermiddag och skriva in det. (Jag fattar verkligen inte varför jag såg fram emot städning och fönsterputsande. Blä...FörvirradBilden? En del av vårt köksbord. Röja, plocka, sortera, vad är det?

Nej, låtsaspersoner, kaffe och tända ljus ska det varaHjärtadå mår jag bra. Även om låtsaspersonerna är hemska och själviska). Okej, ibland är de lite snälla. I alla fall Markus, den bedragne stackars sambon. Han är hyvens.

Jag fick ett bekräftande mejl på att mitt manus tagits emot av coachen. Jag har läst det typ 15 gånger. (Det står samma sak varje gång. Om någon undrar).

Jag börjar på allvar förstå hur nördig jag är vad det gäller mitt skrivande. Och det är nog en bra sak i sammanhanget, för det är gissningsvis bara nörd-nördarna som ges ut.

De som kan, likt jag, sitta och fila i fyrtio minuter på EN mening för att få exakt rätt känsla i den, (trots att barnen bråkar och äkte mannen står och svär över stekpannan). Och sedan ändå glatt skriver om den nästa dag. Och nästa dag igen...

Som upprörs över att jag i en radie på 10 sidor hittade "förmodligen" två gånger. Som har ett anteckningsblock vid sängen ibland på nätterna för de riktigt bra ideérna.

Och som fortfarande ett år efter grämer mig över detta;

När jag skickade "Skuggvinter" till Bonniers i februari. Allt var perfekt. (Det var det naturligtvis inte, det räcker med att jag tittar på mitt manus så hittar jag fel). Men ändå; jag hade läst och läst igen. Snygg presentation o s v.

Jag skickar i väg det. Läser det sedan direkt för naturligtvis har jag skickat en hemlig kopia till mig. Och då står det TILL MIN FASA;

Med Vänlig Hälsning Louise Baumgärtner. Hopas vi hörs! BlinkarFATTAR NI? HOPAS. Felstavat. Fortfarande blir jag irriterad när jag tänker på det.

Snacka om nörd. Men kanske är det ändå som sagt tur att jag är sådan. För jag har hört att om man tror att man har jobbat med sitt manus, så är det fel. OM MAN BLIR ANTAGEN - DÅ - DÅ börjar det riktiga jobbet.

PhuFörvirradKanske det bästa är att älska att skriva men INTE bli utgiven? Eller?

Men jag är inte ensam om att vara nördig, långtifrån. När jag lagt ut mejlet från Bonniers under min flik "Från förlag", skrev jag det till personen på Bonniers som skrivit det jag nu, med hennes tillåtelse, publicerat på denna blogg.

Tio minuter senare skrev hon tilllbaka "Kul! Och hoppas att du inte tar illa upp men jag hittade tre korrfel, bl. a en liten prick någonstans som jag tror blivit lite galen".

Naturligtvis tog jag inte illa upp, jag blev SUPERGLAD Ler stortatt hon varit inne på min blogg och tittat.

Jag ringde en av förläggarna på Bonniers förra veckan förresten och frågade om det fanns intresse av att kolla på mitt manus igen?

- Första gången det var hos er var 2013, sa jag med svag och darrig röst (för jag är alltid så nervös när jag ringer) Ni har haft det tre eller fyra gånger.

- Du ska absolut skicka det till oss, sa förläggaren med uppmuntrande röst. Det där kan bli så många vändor".

Det var skönt att höraLer

Men vad sitter jag här och gör? Jag ska ju inte skriva denna vecka, jag ska ju STÄDA.

Jag känner, som sagt en otrolig entusiasm över det. Inte.

Men TACK för att just du har lästHjärta och HOPAS att du tittar in snart igen!