12. okt, 2016

Höst...

Oktober och plöstligt är det kallt. Träd i vackra skiftningar lägs vägen, köpa fingervantar i travar och tända lyktan utanför dörren när det blivit mörkt ganska tidigt på kvällen.

En dag senare än beräknat kom vi  väg till Stockholm. Minstingen som har förkylningsastma vaknade och var, bredvid sin förkylning även tungandad på torsdag morgon.

"Tjohoo, vi ska till Stockholm-dagen" blev dags att åka till vårdcentralen- dagen istället.

Bittert. Men väl där konstaterades öroninflammation. Vi fick pencillin och effektiv hostmedicin för barn (tack MollipectHjärtajag älskar dig (medicinen heter så alltså) och äntligen fick vi sova istället för host-host!

Nästa dag var minstingen tack vare detta såpass bra att vi vågade åka till Sveriges Stora Stad.

Där finns mini-kusin. Hon är snart fjorton månader och väldigt liten. Faktum är att vi kan inte kan minnas att någon i vår familj varit så liten någon gång. (Och när fyller hon ett år? undrade ett av mina barn artigt) och hon är så SÖTHjärtaKärlek

Hon hade feber men var ändå vid väldigt gott mod, särskilt när hon fick sällskap i sin lekhörna. Då och då kraxade hon ett av de få ord hon kan, nämligen VA!?  Hon lät som en lomhörd gammal tant när hon sa så. Det var så gulligt så efter ett tag gick alla runt och sa likadant. Fast till slut blev det lite jobbigt.

Då turades mina barn om att jaga henne, i pedagogiskt långsam takt, och säga "Nu kommer jag och tar dig!"

Hon sprang före, fast hon springer på knäna, och tjöt av förtjusning. Hon hade bl a en prickig body och sov i kanin-pyjamas. Det var väldigt svårt att åka ifrån henne. Men hon sa bara...just det, "VA!?" när vi sa hejdåHa ha!och vinkade glatt från balkongen i sin pappas famn.

När jag var där tänkte jag inte så mycket på mitt manus. Men ändå kom det mycket ideér när jag kom hem. Ibland pratar jag in dem på mobilens röstmemon om jag är på jobbet, ofta skriver jag dem i ett block jag alltid har med mig. När det sedan är dags att gå till min lilla skrubb måste alla förslag in där de ska vara. Det tar tid.

Ändå går det fort framåt nu, händer mycket på den fronten. Och det är som sagt, både underbart men även jobbigt. Det tar mycket energi och koncentration.

Men nej, jag ska inte klaga. För det är ju faktiskt bara helt sanslöst bra att ideér och inspiration överfaller mig.

Kanske ska jag inte heller klaga på förkylningar.

På trötta ögon och skrällhosta och näsdukar från Eldorado som ligger och dräller överallt. Utan istället säga; hej hösten! Och acceptera att det är så det är just nu.

Man kan köpa jättemysiga blockljus och mysa på kvällen. Och försöka låta bli att tänka på att halsen känns lite tjock. Det är ju ändå inte det värsta som kan hända. TACK för att just du lästeHjärta och hoppas att du får vara så frisk och må så gott som det bara går.

Och ja, förresten, bilden har min dotter letat upp just för detta inlägg. Det är hennes förslag på höstmys.

Varm chokladLerInte dumt alls. Eller vad säger du?