29. sep, 2016

Bokmässan- the true version

Tänkte berätta lite om vad som egentligen hände med mig på bokmässan. Visst, det förra inlägget är alldeles sant. Men här kommer vad som hände också;

Jag har ju skrivit om mötet med den där personen inom förlagsvärlden som jag så GÄRNA ville träffa - och fick göra också. Men det visste jag ju inte att jag skulle få när jag åkte dit.

Däremot var jag ganska uppfylld av tanken på det. Så när vi betalat entré och hängt av jackor i garderoben och bla bla så gick jag och min man förhoppningsfullt mot deras monter.

Det var bara det att det förlaget som hon hör till och som ägs av Bonniers, hade ingen monter. Istället hade Bonniers en jätteyta till sitt förfogande där ALLA deras förlag var samlade. Och några förläggare såg jag inte till.

Men efter ett litet tag räknade jag ut var de nog höll hus; De hade en tillbyggd övervåning. Däruppe kunde jag se bl a Björn Ranelid och andra sitta och fika och bli intervjuade. Stora kameror och blixtar och svartklädda män och kvinnor. (Alla var säkert inte svartklädda när jag tänker på det. Men det kändes så).

Men fan, tänkte jag, det var den chansen det. Samtidigt räknade jag ut att någon gång måste de ju komma ner. Och jag kan alltid kika lite uppåt för att se om jag ser någon som liknar henne. Om hon nu ens är här.

Alltså tittade jag med jämna mellanrum uppåt trots att det var svårt att se något. Men Björn Ranelid syntes. Han var den enda som vänt sin stol utåt, så att han kunde  äta och samtidigt se ut över myllret av människor som rörde sig nere på golvet. Han såg ut som om han trivdes.

MEN sanningen är den att när jag kollat uppåt tillräckligt många gånger såg han inte lika godmodig ut längre, istället tittade han på mig, lite lätt undrande och kanske nervös.

Då  blev jag nervös. Tänk om jag med mitt spanande skulle bli sedd som en säkerhetsrisk? Kanske bortforslad av bestämda Securitas-vakter? Det hade inte varit någon vidare början på min tilltänkta karriär.

Okej, jag erkänner, jag har en livlig författar-fantasi...Och egentligen trodde jag nog inte det. Men ändå...jag blev såpass nervös att jag tyckte det var bästa att jag avlägsnade mig ett tag.

Jag gick snabbt bortåt, mot betydligt mindre montrar. Och innan jag visste ordet av hade jag blivit indragen i en av inte mindre än två författare. "Och vad tycker just DU om att läsa för böcker då?" frågade de entusiastiskt.

"Ehh, sa jag,lite tagen av den plöstliga uppmärksamheten, allt som är spännande".

Och sedan började jag att berätta om MIN bok. De lyssnade artigt, och tror jag, intresserat, ända till deras förläggare, en dam i stormönstrad tunika, vaggade fram till mig och sa;

"Och vad är DU då? Är du en sådan där bokbloggare eller?" (Jag tror att det hon sa egentligen var "Om du inte är någon viktig person så var snäll och håll inte upp två av mina författare samtidigt").

"Nej, sa jag. Eller jo. Fast jag bloggar bara om min bok".

"Jaså på det viset, sa hon syrligt och vaggade iväg igen.

"Vilket gulligt halsband du har", sa den ena av författarna just då och tog tag i det.

Plöstligt kändes anonymiteten vid Bonniers lockande igen. Jag gick tillbaka. Men vågade inte titta uppåt igen. Istället gick jag och tittade på böcker.

"Bländad". Ja, kanske. "Iskallt spår". Javisst. "100 år av väntan"  Nej, just den titeln fanns inte men det var känslan jag hade. Samtidigt som jag förstod att det nog var dags att ge upp min förhoppning.

Ett sista snopet varv tog jag runt deras glassiga övervåning. För runt den, på botten så att säga och öppet för alla, fanns små eller större intervjubås där författare blev intervjuade.

Och det var då jag såg henne! Hon höll som bäst på att intervjua en av förlagets författare.

Efteråt gick jag fram till henne. Och hon visste vem jag var eftersom vi, som sagt pratat många gånger och de tagit emot mitt manus  vid fem? tillfällen.

Det var så roligt att få se henne på riktigtLer stortoch prata med henne en stund! Precis som jag skrev i förra inlägget. Men nu vet ni ännu mer detaljerat vad som hände.

Allra största TACK Hjärtatill dig som läste, och ja, just det, det roliga jag skulle berätta..Jag tar det i nästa inläggViskarVinkarHa det riktigt bra! Jag är så glad att min blogg blir besökt!! KRAM!

Ps Om du vill kommentera eller gilla, klicka bara på inläggets namn "Bokmässan - the true version" och scrolla neråt så kommer du till gilla och- kommentatorsfältet.

Om du vill ha ett mejl när jag gör inlägg, klicka bara på fliken "Kontakt" och skriv det.

Men, och som sagt, det viktigaste är att du läserHjärtaTACK