1. sep, 2016

Mystiska stugan

Barn tränger sällan undan sin fantasi, de använder den i vardagen. Det gör jag ofta också, ibland kanske lite väl mycket för att vara vuxen men jag är ju beroende av min fantasi när jag skriver. Även om mina karaktärer, när jag nu tänker på det ofta gör dumma saker. Och elaka. (Varför egentligen?Osäker)

Minstingens låtsaskompisar är snällare.

"Mamma, du glömde spänna fast min låtsaskompis", kan det låta från baksätet numera.

"Det är inte bra när barn har låtsasvänner, det skaffar dom när de inte har riktiga", konstaterade en av de äldre barnen krasst häromdagen.

"Hon har VISST kompisar", försvarade ett annat syskon genast.

Minste storebror tänkte på ett annat sätt och frågade artigt vad låtsaskompisarna hette varvid en rad komplicerade och svårförståeliga namn noggrant radades upp. Då kunde ingen av oss låta bli att le. Minstingen avslutade med;

"Och jag HAR kompisar. För jag har dom på låtsas. HA!"

Hur som helst, i dag är en av dagarna då jag inte jobbar och efter avklarat tandläkarbesök för ett av barnen hade jag och minstingen bestämt att vi skulle gå ut i skogen och gå.

Vi hade med oss varsin skinkmacka.  Och det regnade inte. Underbart! Jag njöt av att komma ut, det var tyvärr några dagar sedan och det är inte bra. JAG brukar inte må bra av det. Jag blir liksom stel och stum i kroppen och sover sämre. Men nu, så härligtLer

Jag vevade med armarna och sträckte ut stegen ordentligt. Ända till jag vände mig om och såg min lilla intresserat sitta böjd över en flugsvamp.

"Mamma, dom är farliga," sa hon och lät andaktsfull.

"Just det, sa jag lättat, MYCKET FARLIGA. Bra att du vet det, jättebra!" (Och inuti tackade jag förskolan med en tyst bön som säkert har berättat det. För det är nog tyvärr inte jag.)

"Faktum är, fortsatte jag, uppmuntrad av min dotters kunskaper, att man ska ALDRIG äta NÅGON svamp i skogen! ÄT INTE SVAMP!"

"Okej, sa minstingen dröjande. Men hemma kan man väl äta svamp mamma?"

"Ja, om jag har stekt den, sa jag och försökte minnas när jag kände lukten av svamp hemma hos oss senast. Typ aldrig  ?!

Och jag blev påmind om ännu några av mina brister som förälder; inga eller i alla fall obefintliga svampkunskaper. Ingen doft av kantarell från pannan. Inga nyttiga lektioner i skog och mark.

Men jag gjorde mitt bästa för att vifta bort tanken, inspirerad av litteratur som predikar att man ska vara snäll mot sig själv. Jag har ANDRA fördelar som mamma, tänkte jag i en positiv anda och gick vidare. Sol och mossa, lite gula löv här och var. Så vackert! Jag kände livsandarna vakna.

"Hur många djur finns det i skogen egentligen?" undrade min lilla promenad-kamrat just då.

"Åhh, det finns MASSOR, sa jag, glad över att kunna bidra med något. Miljoner miljoner"...

"Åhh",  kom det imponerat. Det blev tyst en stund. Sjön kunde skymtas mellan träden. Vinden som kom då och då fick löv att falla. Det fanns stenar som gnistrade på marken. Som i en vacker saga.

"Finns det ormar?"

"Hmmm...", sa jag motvilligt. Jag AVSKYR ORMAR! Jag försökte styra in samtalet på något annat men lyckades först när jag sa orden skinkmacka och mystisk stuga.

För på en av de platser jag tycker är finast på min vanliga väg genom skogen ligger det en liten stuga. Ni ser den på bilden. Jag tycker den är sagolik, för att det är så otroligt mycket mossa runtomkring bland annat och för att det är en annorlunda form på den. Och en väldigt liten dörr.

Den var låst. Men vi satte oss på trappan och njöt av matsäcken. Och jag berättade för min lilla om en sak jag lärde mig i förrgår; att olika myrstackar för krig mot varandra. Det har jag aldrig vetat innan.

Visserligen är det lite deprimerande, att det där myllret man ser lika gärna kan vara krig som ett mödosamt bärande på alla saker de nu bär runt på, myrorna,  men kunskap väger ju ändå lätt som det heter så jag var glad att kunna bidra med denna myrstacks-insikt.

Minstingen begrundade detta medan hon långsamt åt en parikaskiva. Åtminstone trodde jag att det var det hon funderade på. Till hon sa;

"Synd att vi bara har ett djur hemma".

"Ett?"  sa jag.

"Ja, bara en fågel i trädgården" sa hon dystert.

"Men kaninerna då? sa jag. Vitnos och Hector?"

"VA?! kom det då. ÄR DOM DJUR MAMMA?"

BlinkarRodnar

Ja, det var nog allt för denna gång... Kika gärna in snart igen, dock inte för kunskaper om djur och naturVinkar

Däremot; ett stort TACK till dig som lästeHjärta