4. aug, 2016

Molnens land

 

"Varför vill man semestra i Sverige?"

Frågan ställdes av mig när vi på söndagsmorgonen lämnade hotellet i Tyskland och åkte mot Sverige.

Jag var trött, riktigt trött efter en dålig natt och sur. När jag stått och sminkat mig hade jag försökt gaska upp mig och tänka att det gör inget om jag är trött i dag, absolut ingenting, jag behöver inte ens köra. Jag kan blunda hela vägen.

Japp. Blundade gjorde jag. Jag ville inte se det jag gjorde; tråk-väder, och fullt med andra tråkiga bilar på vägen till Puttgarden.

"Vi får nog köa till färjan, konstaterade min man. Blä. Jag suckade. Och jag kunde naturligtvis inte sova heller. Hela tiden var det någon i de två baksäten vi har som frågade när vi var framme eller talade om att han / hon var hungrig eller törstig trots att det knappt var en timme sedan vi ätit världens största frukost.

"Sverige har ju väldigt fin natur", sa min man.

Va?!

Jaha. Just det, varför man vill semestra i Sverige var det ja. Hade redan glömt att jag ställt frågan i allt mitt missmod.

"Många åker till Dalarna", upplyste min äldste son mig från baksätet. Jag suckade igen. Natur och natur. Dalarna och Dalarna.

"Titta älskling! Kan vi inte köpa den där fina dalahästen? Så kan vi sätta upp den i bokhyllan i vardagsrummet när vi kommer hem och minnas vår underbara semester i regniga granskogs-Sverige. Och tänk så många mygg det var!"

Just då sa min man och bannemej, han lät riktigt filosofisk när han sa det. Nästan högtidlig på det där sättet att jag inte kunde låta bli att spetsa mina deprimerade öron.

"Jag tänker alltid samma sak när jag kommer till Sverige. Det har jag  gjort sedan första gången".

"Vadå"?  sa jag som nu var fångad.

"Att Sverige, sa min man och drog på det en liten stund, det är molnens land. Ingen annnanstans finns sådana moln som i Sverige".

Nu har vi varit hemma i några dagar och jag har hunnit tänka på det han sa många gånger. Jag vet inte om det hjälper men han har rätt. Och vackert är det.

Men vackert eller inte, här på hemmaplan kan man numera knappt röra sig utan att antingen snubbla på resväskor eller bli överfallen av en bandyklubba eller en liten Storm Trooper.

Om mina söner läste detta skulle de förmodligen rätta mig och säga "Nej mamma, det är ingen Storm Trooper, det är First Order i mitt nya Battlepack", eller något liknande.

Spelar ingen roll vad det är, hävdar jag. Men det som spelar roll det är lill-kusin som gör dettaHjärta

En av barnens två kusiner (och den enda som för närvarande kan klä ut sig, den andra är för litenHjärta) är här på besök från Italien. Och i eftermiddag har jag lovat honom att han ska få jaga mig i trädgården när jag är tjuv och han polis. Vågar inte tänka på vad han ska utrusta sig med då..VinkarBara det inte regnar...(Hallå, du är ju hemma nu. I Sverige. Och det regnar. Inte hela tiden, men...)

Okej, till något annat eller egentligen samma sak; (läs klagande)

Jag har ett vagt och obehagligt minne av att jag har skrivit på den här bloggen att jag tycker om mitt jobb. Stämmer det?

Jag fattar inte varför jag skrev det. Vem tycker om att jobba?

Inte jag i alla fall. Tjugo minuter in på min första dag hade jag bara lust att skrika;

"Men hallå! NU är det väl ändå dags för glasspaus? Jag har verkligen legat i här..."

Men nej, ingen respons någonstans. Bara att slita.

Det enda jag hade att trösta mig med var mitt nya läppstift från Kruidvat. Fast när jag målade på det märkte jag att det verkligen var så som jag fasat för. För nu har jag provat det i alla olika belysningar. Och ja, det är för lila.

Jag borde ha förstått det redan innan jobbet med sina olika badrumsbelysningar. Ni vet, i de fina badrummen nära konferensen (på min arbetsplats alltså) är det så där lite dimmiga snygga lampor, på en annan toalett är det skarp och avslöjande glödlampe-belysning som gäller. Men ALLA belysningar och speglar vittnar om samma sak: Tyvärr har jag köpt ett för lila läppstift.

OCH jag är för snål för att köpa ett nytt.

Är det någon som har en trisslott med vinst; snälla, PLEASE give it to me! Och de stora förlagen, varför ringer ni aldrig? Jag sitter på en miljon-bästsäljare här! (Hoppas jag)

Jag får säga som min bror börjat säga när jag skickar in "Skuggvinter"; "Go, Skuggis, go"!

Det vill säga, om jag nu hade något inskickat. Vilket jag inte har för tillfället. Och med de orden var det nog slutgnällt för den här gången.

TACK till dig som orkade läsaHjärtaoch skicka gärna en trisslottVinkar

(Och hoppas att du är lite gladare än jag!!)