21. jun, 2016

Catfulness

Jag var sjuk i helgen. Eller rättare sagt, först undrade jag nog om jag egentligen var det.

Men jag var så TRÖTT. Och det gjorde ont att svälja och när jag försökt sova natten innan kom hostan, ni vet, precis när man är på väg in i dvalan.

Nog så. Jag hämtade lite hostmedicin i kylskåpet (den starka sorten för att få somna in utan ovälkomna attacker) drog ner persiennerna och kröp ner i sängen.

Där låg jag sedan så gott som hela dagen, faktiskt nästa också. Mina snälla föräldrar kom och var barnvakter medan maken och ett av barnen åkte iväg på en viktig konsert i Göteborg.

Jag låg där jag låg. Kände att det luktade gott från köket, hörde att det gick i dörrar, kompisar  kom och gick och annat hände nog också...Vid något tillfälle undrade jag om jag skulle gå upp, sätta på lite kaffe och försöka gaska upp mig men sedan somnade jag om igen.

Ganska nöjd med att ha mina (svettiga) lakan nära mig och min vanliga värld på avstånd, liksom i fjärran. Så som det är när man är sjuk.

I dag var jag tvungen att vara frisk igen. För det var dags att jobba.

Okej, jag vet, man har rätt att vara sjuk och det är viktigt att vara det när man är det. Men nu tillhör inte jag sorten som inte tillåter mig själv att vara sjuk.

Tvärtom har jag vid antal tillfällen det sista året fått ringa jobbet just på grund av den orsaken, och är det inte jag så har det varit dags att vabba...

Så i morse, utan feber och med ynka två arbetsveckor kvar innan semestern tyckte jag att jag var skyldig jobbet det bästa jag kunde åstadkomma. (Jag var ju nyss i Italien ocksåRodnar)

Så jag och klumpen i halsen gick upp och satte på kaffe och...möttes av en glad liten varelse i köket. Väldigt pigg dessutom.

Svart med gula ögon. Leia!

Hon flyttade till oss i onsdagsLer stort

Vi hade städat undan innan i kök och vardagsrum (läst; tagit bor en stor matta som vi inte ville att hon skulle kissa och bajsa på) och vi hade gjort i ordning kattoalett och ställt fram skålar med vatten och mat. Och köpt lite leksaker förstås.

Och så åkte hela familjen och hämtade henne.

Det kändes konstigt att åka hem med katt i transportburen. Vi är vana att om det är något i, så är det kaniner.

- Det går bra, rapporterade dottern från bakersta baksätet (vi har en 7-sitsbil, så vi har två baksäten.) Hon är knäpptyst.

Vi hade förberett barnen på att första kvällen antagligen (tyvärr) skulle bli tråkig. Att Leia kanske inte ens skulle komma ut från transportburen som vi öppnade när vi kom hem och satte i ett hörn i vardagsrummet.

Att det skulle kännas att komma hem med en katt men kanske ändå inte. Att vi knappt skulle se henne.

- Men jag kan ju sätta lite mat framför buren, sa dottern.

- Gör du det men förmodligen gör det ingen skillnad, sa vi vuxna dystert.

Men Leia började genast äta! Fast det inte var hennes sort. Sedan gick hon ut ur transportburen. Och började undersöka vårt vardagsrum!

Vi andra tassade efter samtidigt som vi hyssjade på varandra och sa "det är nog inte så bra om vi går efter"

Fast ändå kunde vi inte låta bli. Det var så spännande! Fem minuter senare började barnen leka med henne.

Och så visade vi henne kattlådan, alltså hennes toalett.

Nu har vi haft henne i sex dagar och hon har inte gjort någonting utanför en enda gång, trots att hon aldrig gått på låda innan (hon har levt som utekatt).

Vilken kattGillaHjärtaskatt (finns ett inlägg med det namnet, när vi bestämde oss för just henne.)

Fast man får akta sig lite när man går förbi soffan när hon är lekfull. Hon kan ligga under den och göra sig beredd att anfalla fötter...Ha ha!

 

Jag försöker få in vanan att göra mindfulness-övningar.

Jag fick tipset att gå in på stresscoachen.nu   Där finns en Maria Helander med mindfulness-övningar (bland annat). Man kan även gå in på maria helander.se och söka på "gratis mindfulness" för att få ta del av ytterligare övningar.

Det man gör är att sätta (eller ibland lägga sig) ostört, lyssna till henne och försöka göra det hon säger.

Och jag fullkomligt ÄLSKAR den rösten. Den är som gjord för att koppla av till helt enkelt. 

Prova gärnaLer

Men just nu, när jobbet och nästan alla dagens övningar är klara och inte mycket mer får plats i denna dag för jag orkar inte säger jag bara;

Mindfulness är nog bra men nu är det dags för lite catfulness! Och det är definitivt bra för är det några som är bra på just mindfulness så är det ju katter!

TACK till dig som lästeHjärtaoch hoppas att du har en mindre klump i halsen än jag