6. jun, 2016

Så ocool....

Jag är fyrabarnsmamma.

Innan jag var det, när jag bara hade sådär ett, två barn tänkte jag nog att fyrabarnsmammor var coola typer. Dom hade varit med om ett och annat. Klarade att stå pall för trycket, liksom. Dom hetsade inte upp sig i onödan.

Så tänker jag inte. Längre.

För nu har jag fyra barn och jag är nog en av de ocoolaste mammor jag vet.

Jag menar inget elakt mot mig själv. Jag håller många bollar i luften varje dag, det är mycket jag kommer ihåg o s v. Men jag önskar verkligen att jag var coolareBlinkar

Jag är en såndär mamma som springer runt med hjärtat i halsgropen..okej, inte jämt men OFTA. En sån som inte kan låta bli att tänka på allt som KAN hända fast folk säger "men så kan man inte tänka hela tiden, det blir ju jättejobbigt. Det funkar inte, vet du."

Nej, det funkar inte. Tyvärr kan man det ändå. Det är jag ett levande bevis på.

Jag är en såndär mamma som är om och kring allt och FÖRSÖKER så att jag blir tokig.

En sån som ängsligt står i köket och diskar och HÖR och känner i luften hur det börjar dra ihop sig till bråk mellan mina och andras barn i vardagsrummet och efter en blick på klockan och konstaterande av att det är blodsockerfall på gång glättigt står i dörren och säger

- Jaha, då var det dags för mellanmål! Vilka vill ha? Snääälla, ni kan väl äta en liten macka i alla fall?

(8 barn, ja. Det går finfint, det. Ler stortBara alla är nöjda)

En sån som springer efter mina stora som varit simkunniga i flera år och deras kompisar och säger ; Men jag kan skjutsa till stranden! Det blir kul! Jag har ändå inget annat för mig.

Jag är en såndär mamma som inte kan låta bli att fråga på Apoteket;

- Förresten, kan du kolla alla barnens uttag när du ändå håller på? Finns det extra av allt?

Jag har världens klokaste moster som är sjuksköterska dessutom och som jag tyvärr (nästan) bara ringer när jag är orolig för någon av barnens fysiska hälsa. Det beror inte på att jag inte vill prata med henne annars, det beror på den där förbaskade tiden som aldrig räcker till ...jag vet att jag inte behöver utveckla DET ämnet eller hur?

- Hej, det är jag, Louise.

- Hej Louise! Hur är det?

- Jo, det...

- Var det något speciellt du hade på hjärtat?

Ungefär så brukar det låta. Men när jag lägger på luren är jag så gott som alltid lugnareHjärta

Och jag ringer mycket hellre henne än 1177 (fast jag ringer 1177 ganska ofta också)

Men det är inte kul. Ni vet, på 1177 tycker de nästan alltid att man ska söka för det. Medan vårdcentralen tycker att man gott kan avvakta. BLÄÄÄ!

Bara ibland kan nervvrak till mammor koppla av. Som i fredags till exempel; varmt, sol, blå himmel.

Åker till sjön med två av mina barn och en av barnens kompisar.

Träffade en av mina vänner där och satt på bryggan och pratade med henne. Solen glittrade i vattnet, jag såg min ena pojke och hans kompis hela tiden och jo, de höll sig så snällt innanför bryggan och jämte mig satt minstingen tryggt med såna där stora gula... vad de nu heter på ryggen.

Skrattande, lekande  barn, värmen i ryggen och så..för en liten stund sänkte jag mina inflammerade axlar och bara njöt..

(Inte konstigt att de är inflammerade tänker jag nu, det är nog inte bara jobbet.)

Hur som helst var det härligtLer(obs! Jag njuter ibland annars också. Men just det var en sådan stund som inträffade nyss då jag tänkte "Kan livet vara så här underbart? Och det var det.) Ända till min äldsta dotter ringde och sa "vi har jättekul mamma, vi har gjort en superhäftig glidbana här..."

Va?! Vart då? Vadå glidbana..?Och så åkte axlarna upp igen och hjärtat satte sig där det inte skulle vara...

Bilden till detta inlägg är för övrigt taget taget i mitt sovrum. På kvällen tänder jag ljuset, ligger i sängen och läser en stund och DET är en av stunderna när jag verkligen kopplar av.  Lugnt i huset, jag vet precis vart jag har barnen...

 

Saker jag tycker är bra med mitt ocoola jag:

Det saknas inte mycket i medicinsk väg hemma.Det finns alvedon när någon vaknar mitt i natten med hög feber. (Det finns till och med suppar om man har både hög feber och kräks, och ja, de har blivit använda..)

Det finns alltid tillräckligt av astmamedicinen, de starka kortisontabletterna, nässpray för olika åldrar för att inte tala om näsdukarna som alltid ramlar ut när man öppnar köksskåpet.

Behöver du lite hostmedicin med morfin, alvedon med skogsbärssmak, (bäst!) en allergitablett, en steril kompress, vattenavvisande plåster, minion-plåster, plåster man klipper till, hudvänlig tejp, alsolsprit eller för all del milt lugnande, kom till mig!

Jag menar inte att jag är ensam om att ha allt det där hemma, (och lite av det i handväskan, bara lite).

Mängder av duktiga föräldrar har det. Mängder av duktiga föräldrar har också tjatat på sina barn så mycket att allt det viktiga sitter i ryggraden på dem;

Se dig om innan du går över gatan! Glöm inte cykelhjälmen! Gå inte och bada utan att säga till!

Jag försöker bara komma på bra saker med att ofta springa runt med hjärtat i halsgropen och oroa sig för så mycket.

En socionom jag lärde känna sa , när jag klagade på hur jobbigt det var att vara så orolig som jag:

"Det förstår jag. Som förälder är det jobbigt att oroa sig. Men din oro blir barnens skydd. Därför är den också bra."

Jag tänker ganska ofta på de orden och att det var bra sagt. Att det finns något gott i all oro.

Ändå är det just...JOBBIGT.

Som nu: Äldsta tjejen har fått en ilsken reaktion på ett getingstick och har en svullen högröd fot som kliar och värker och som vi måste hålla koll på. Minstingen har det jobbigt med sin astma.

Och vi ska till ITALIEN! I övermorgon. Hoppas jag.

Så, om det inte kommer ett inlägg på en vecka eller så är det för att vi är i Italien.

BARA vi nu kommer iväg som sagt.

Men nu; TACK för att du lästeHjärta hasta la vista och hoppas att du är lite coolare än jag!

Ps Jag vet att hasta la vista inte är italienskaViskarkram den ocoola