14. maj, 2016

Gam-nacke

Jag är inte stolt över alla sidor hos mig själv som förälder, nej det är jag inte. Jag gör massor av fel precis som alla förädrar gör.

Jag skriker på barnen fast man inte ska skrika på barn. "Man behöver inte höja rösten för att markera att något är fel, det räcker med att säga det", finns det dom som säger.

Det låter jättebra. (Eller så låter det mer som ett sätt att ge alla skrikande föräldrar riktigt DÅLIGT samvete.) För jag bara undrar; tappar dom aldrig behärskningen själva? OCH; lyssnar deras barn alltid om de säger allt i normal samtalston? Ni vet, barn har ju en benägenhet att lyssna på allt tråkigt tjat med ett litet, litet öra i bästa fall...

Men tillbaka till saken; Jag är, inte heller som jag skrev i mitt förra inlägg, något vidare på konflikthantering. Ibland blir det bara "Snälla, sluta bråka, jag orkar inte". Eller "Jaha, då får veckans myskväll väl utgå då. Det går ju inte att mysa med några som håller på att hacka på varandra hela tiden. Jag och pappa kan äta upp godiset när ni har gått och lagt er".

Och jag har en del oberäkneliga humörsvängningar.

Men det finns också det jag tycker jag gör bra som förälder. Och en sådan sak är att jag för SKÄRM-KRIG. Mot barns användande av datorer, I-pads, mobiler...

Och jag skulle vilja be en bön till alla föräldrar som läser detta; fast jag har nog inte egentligen rätt målgrupp för jag vet att många av er som läser (som jag känner) redan gör detta. Men jag skriver det ändå för jag har tänkt så mycket på det och sitter på lite fakta (gam-nacke) som jag inte tror att alla vet om för det är så nytt.

Begränsa tiden för barnen vid skärmen! TV inräknat, faktiskt. Det är också en skärm.

OCH DET TAR TID FRÅN ANNAT!

Som barn behöver. För att växa och utvecklas normalt och lära sig det sociala RIKTIGA språket. Kunna avläsa miner och kroppsspråk, sådant som faller bort i chatt och sms.

En man berättade för mig att det varit mycket konflikter mellan tjejerna i hans dotters klass. Hon gick i sexan. När man införde mobilförbud i skolan blev det mycket bättre.

Allt blev kanske inte lugna gatan men tjejerna började prata med varandra istället. Små missförstånd reddes ut, ni vet sms och chatt har inte alla nyanser som ett samtal har, och det var inte lika lätt att vara taskig öga mot öga heller.

På en föreläsning där jag var nyss sa föreläsaren "Ni som är föräldrar nu har en svår uppgift för den verklighet som era barn växer upp i (och då syftade hon just på allt skärmanvändande) kan ni inte relatera till. Det fanns inte i er barndom."

Det är sant.

Vi kan nog faktiskt inte relatera till det. Men vi kan använda sunt förnuft.

Mina barn använder I-pads, datorer och två av dem har egna mobiltelefoner.

Jag säger inte att allt detta användande är dåligt. Det gör jag verkligen inte. Jag har ju precis blivit väldigt förtjust i en av Internets otroligt många användningsområden själv; bloggandet.

Alla spel är inte dåliga. Och jag tycker mycket om att kunna ringa upp min syster i Italien på Face-Time och se min lilla systerson visa senaste legobygget. O s v, o s v.

Det är TIDEN framför skärmen som blir dålig. När det blir för mycket. Och förstås, en del annat också.

Jag var på polisstationen nyss för att förnya barnens pass. På en affisch stod det; Fråga inte bara barnen hur det är på skolan eller träningen. Fråga hur det är på internet också".

Det bästa tips jag hört angående nätet är för övrigt; Intressera dig för vad barnen gör på nätet. be att få titta, även på roliga saker, fråga vad de gör. Sitt bredvid dem och låt dem visa dig. Agera inte bara sträng och varnande förälder.

Om du istället OCKSÅ är en intresserad förälder ökar chansen att barnen kommer till dig och berättar om / när något obehagligt eller fel inträffar på nätet.

Och finns det egntligen något skäl till att man inte skulle intressera sig för barnens skärmtid? Det är ju en del av deras vardag.

MEN LÅT DET INTE BLI HELA DERAS VARDAG!

Låt oss säga att vi lever i en artificiell tid nu. Men VI blir inte artificiella för det! Inte våra barn heller.

Vi har basala behov som vi inte kan komma ifrån, bl a;

Frisk luft och dagsljus. Tllräckligt med sömn på natten. Att få umgås med andra människor,  ögonkontakt och kroppskontakt. Att röra på våra kroppar.

Barn behöver det ännu mer än oss eftersom de växer. OCH det är inte klarlagt hur datorer och mobiler påverkar våra hjärnor, särskilt inte barns, som är känsligare än våra.

På föreläsningen jag var på fick jag reda på detta; Läkarna har uptäckt något nytt, kallat gam-nacke. Tänk hur ett barn sitter med I-paden i knäet, så förstår ni precis vad som menas.

Detta kan ge skador på skelettet REDAN I UNGA ÅR!  Bara det räcker som anledning att minska skräm-tiden, sa föreläsaren.

Jag håller med! Jobbar ständigt på det. Barnen har skärmtid varje dag, jag förstår att det inte går att komma ifrån och tycker det är okej, så länge...nu har ni fattat,va?VinkarDET INTE BLIR FÖR MYCKET!

Minimera den jäkla tiden så mycket ni kan. För ni kan vara säkra på att barnen skaffar ju sig sådan tid hos kompisar och när ni inte ser också. Så det flyter ut ändå.

Men kämpa emot och ge dina barn DET RIKTIGA LIVET OCKSÅ (vilket jag ju vet att ni som läser detta som jag känner gör)

Ryck ifrån dem skärmen. Efter en stunds klagande börjar det hända andra saker (för det mesta i alla fall).

Som en avslutning och liten instickare i detta inlägg; jag har ganska mycket besök på min blog. TACK,TACK, TACKHjärtaundrar ibland om det är en lyckoräknare på min sida för det tickar uppåt hela tiden...Ler stort Jag undrar också om det finns någon / några som följer mig som jag inte känner? Vilka är ni i så fall? Om ni vill får ni gärna skriva en rad. Eller gå in på "kontakt" och skriva er mail-adress så kan ni få ett mail varje gång jag gör ett inlägg.

Det verkar vara krångligt ibland att kommentera mina inlägg. Jag tror att det ska gå på bättre om man klickar på aktuell rubrik till inlägget, som i detta fall, "gam-nacke", och sedan scrollar neråt.

Nu måste jag börja göra frukost till alla här.

TACK till er som läser, och ni som kommenterar, via denna sida eller sms ibland, TACKCoolHjärtaBetyder så mycket

 

KRAM Louise